Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Limfärger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Stockholm", men först 1799 blef han mästare i
detsamma. Genom Sergel och Desprez kom han äfven
i beröring med konstakademien, der han redan 1796
var elev och deltog i årets utställning. 1799
utställde han der sin stora tafla Gustaf II Adolfs
död i slaget vid Lützen, en komposition, som för sin
tid ej saknade förtjenst, ehuru färgen var tung och
rökig. L. öfvergaf också snart oljefärgen och egnade
sig uteslutande åt aqvarellen, i hvilken konstart han
på denna tid vann ett ganska berömdt namn. Efter att
1802 hafva blifvit agré kallades L. 1803 till ledamot
af konstakademien, sannolikt på grund af de teckningar
han samtidigt utförde till den franska upplagan
af Gustaf III:s skrifter, och hvilka graverades i
Paris, samt blef 1812 professor vid densamma. Han
fortplantade der de antikiserande traditionerna,
sådana de tolkats af Masreliez, med hvars konst hans
egen kan anses befryndad utan att på långt när uppnå
den i formernas eller sammansättningens ädelhet och
kärnfullhet. L:s många historiska, romantiska eller
allegoriska aqvareller vittna emellertid om en ganska
rörlig fantasi, mycken säkerhet i anordningen och
en viss elegans i formgifningen, hvilken dock
ej sällan urartar till ytlig och karakterslös
konventionalism. Färgen, i sig sjelf mycket lätt
och kall, gör snarare intrycket af färgläggning, och
för ljusspelet, som har svårt nog att uttrycka sig
i vattenfärgen, egde L., ehuru dekorationsmålare,
föga sinne. Han utvecklade äfven ganska mycken
verksamhet som dekoratör af våningar, äfven å
Rosendal och Rosersberg, samt vid dekoreringar
för fester. Anordningarna i Riddarholmskyrkan
vid Karl Augusts begrafning, i rikssalen vid Karl
Johans hyllning m. fl. berömdes af samtiden. Vid
k. teatern, der hans verksamhet så länge var fäst,
tjenstgjorde han spelåren 1836–38 som "dekoratör"
(anordnare af dekorationsväsendet). Några lemningar
af hans arbeten på detta område finnas knappt i
behåll. Två af hans större aqvarellkompositioner,
Gustaf Adolf vid Leipzig och Gustaf Adolf vid
Lützen (utförda 1810), kommo genom Karl
XV:s testamente till statens konstsamlingar. Han
afled på Stenbrottet nära Stockholm d. 2 Mars
1861. L. var medlem af Götiska förbundet (hans
brodersnamn var Vale). – L:s son Axel Emanuel
L., f. 1792, egnade sig, liksom fadern, åt både
konsten och yrket, men afled i unga år, 1830. –
L:s dotter Anna Maria L., f. 1804, d. i Stockholm
1847, var elev af Fahlcrantz och vann anseende som
landskapsmålarinna samt blef agré af konstakademien.
-rn.
Limnokalcit (af Grek. limne, sjö, och Lat. calx,
kalk), sötvattenskalk, petrogr., ett slags kalktuff,
ofta rik på skal af sötvattensmollusker och
landsnäckor. Se Kalktuff. E. E.
Limoges [-måsj], hufvudstad i franska
depart. Haute-Vienne och i forna prov. Limousin,
ligger amfiteatraliskt vid Vienne, vid foten af och på
en kulle. Det är en oregelbundet och trångt byggd ort,
som först i nyare tid blifvit något moderniserad,
sedan de gamla tornen och murarna borttagits och
bulevarder anlagts. Staden är säte för en biskop,
generalkommandot för 12:te armékåren, en
appellationsdomstol m. m. samt hade 1881
59,338 innev. Af offentliga byggnader utmärka
sig den i 13:de årh. påbörjade, men först på
1850-talet fullbordade katedralen (S:t Etienne)
och det 1787 byggda biskopspalatset, med härliga
terrassträdgårdar. Äfven har staden att uppvisa
flere intressanta medeltidsbyggnader. L. har ett
lycée, ett teologiskt seminarium, en förberedande
skola i medicin och farmaci, ett keramiskt
museum samt flere lärda sällskap. Främst bland
industrigrenarna står porslinsfabrikationen, som jämte
porslinsmålning sysselsätter omkr. 6,000 menniskor;
tillverkningsvärdet af porslins var or är omkr. 12
mill. fr. årligen. Den i 14:de–18:de årh. blomstrande
emaljeringskonsten, förfärdigandet af de under
namnet limosiner l. émaux de L. (Limoges-emaljer;
se Emalj 3, B) bekanta emaljarbetena, har alldeles
upphört. – L. är det af Caesar nämnda Lemovices,
senare en tid kalladt Augustoritum.
Limoges-mönster [-måsj] kallas de mönster, som
hemtats från de gamla Limoges-emaljerna (se Emalj 3,
B) samt vanligen framställa ornament och figurer i
renaissancestil, utförda grått i grått mot mörkare
botten. Limoges-dekoration nyttjas ofta å finare
Rörstrandsfajanser.
Limon (Ital. limone, citron). Se Citrus.
Limonad (Ital. limonata, af limone, citron),
läskedryck, beredd af citron, vatten och socker. –
Limonade gazeuse [-nad gasös], Fr., limonad, försatt
med kolsyra, musserande limonad, "bruselimonad"
(T. brause-limonade).
Limonit (af Lat. limus, slam), miner., brun
jernockra. Se Brunockra.
Limosa. Se Långnäbb-slägtet.
Limosella L., äfjebrodd, dyplanta, bot., ett litet
växtslägte, hörande till nat. fam. Personatae L.,
kl. Didynamia L. På dyiga stränder växer L. aquatica
L., en liten, nedtryckt, glatt ört, som har de
långskaftade, tunglika, smalt jämnbreda bladen samlade
till nästan en rosett, från hvilken ur bladvinklarna
utgå rotslående refvor. Blomskaften, som hvart och
ett uppbära blott en hvit eller rödlett, sambladig,
klocklik, femdelad blomkrona med likformigt, grundt
femklufvet foder, äro kortare än bladskaften.
O. T. S.
Limosiner. Se Limoges.
Limousin [-sä’ng], fordom fransk provins med titel
grefskap, bildar nu depart. Corrèze, större delen
af Haute-Vienne samt mindre delar af Creuse och
Dordogne. Det eröfrades af Filip August 1205, men
blef ej fullständigt förenadt med franska kronans
besittningar förrän 1589. Hufvudstad var Limoges.
Limoux [-mou], stad i franska depart. Aude, vid floden
Aude. 6,283 innev. (1881). Vinodling.
Limpopo (Krokodilfloden, Oori l. Bempe), flod
i östra Syd-Afrika, upprinner i Sydafrikanska
republiken (Transvaal) på Gats rand n. ö. om
Potchefstroom. genombryter i nordvestlig riktning
Magalies- och Marikelebergen, gör sedan en båge mot
n. ö. och s. ö., hvarunder den bildar Sydafrikanska
republikens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
