Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillryssarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan lim icke ombildas till ägghviteämnen, men deremot
kan lim i födan inskränka ägghviteförbrukningen
och är således indirekt ett näringsmedel (det är
en huvudbeståndsdel i köttsoppa). Hufvudmaterialet
för beredande af lim i stort utgöres af affall
från garfverier, handskfabriker o. d. För att
befria råämnena, limgodset, från fett behandlar
man dem under ett par veckor eller månader med
kalkmjölk. Sedan borttvättas kalken omsorgsfullt;
och för att oskadliggöra den halt af kalk, som efter
tvättningen kunnat qvarstanna, utsätter man limgodset
för luftens inverkan, då kalken upptager kolsyra,
eller ock tvättas godset slutligen med mycket utspädd
saltsyra. Godset öfvergjutes derefter med vatten,
och alltsammans kokas antingen för fri eld eller
medelst inledande af ånga. För mycket vatten och
för långvarig kokning utöfva skadligt inflytande
på limmets beskaffenhet. Lösningen lemnas nu i kar,
omgifna af föga värmeledande ämnen, så att den får
klaras och orenligheterna sjunka till bottnen. Ofta
underlättas klarningen genom tillsats af litet
alun. Den ännu varma lösningen tappas derefter i tråg,
invändigt bestrukna med fett. Sedan den stelnat
till gelé, sönderskäres detta till taflor, hvilka
torkas på nät, utspända i träramar. Om man vill
bereda lim af ben, kan man antingen upphetta benen
med vatten under två atmosferers tryck i slutna kärl
eller också behandla benen med saltsyra, som utlöser
deras halt af kalciumfosfat och lemnar osseinet,
hvilket genom kokning med vatten lemnar lim. –
Limmets beskaffenhet och förmåga att binda är olika
alltefter råämnena och metoderna vid beredningen, och
man har uppgifvit en mängd metoder att pröfva limmets
godhet. En sådan metod består deri att man låter lika
stora gipsstycken genomdränkas af lika koncentrerade
limlösningar och profvar deras hållfasthet, sedan
de torkat. – Ett af rena material beredt lim kallas
gelatin. Råämnet utgöres företrädesvis af kalfskinn,
och limlösningen utgjutes på glasplattar. Genom att
tillsätta litet socker till limlösningen ger man
gelatinet större elasticitet. Munlim beredes af 100
del. gelatin, 50 del. socker och 200 del. vatten,
hvilken blandning afdunstas, så att blott 200
del. återstå. Gelatinkapslar för farmacevtiska
preparat beredas af gelatin, socker, honing eller
glycerin och gummi arabicum. Flytande lim är en
icke gelatinerande lösning af modifieradt lim, som
erhålles, om utspädd salpetersyra eller ättiksyra
tillsättes en het limlösriing. En blandning af lim och
glycerin är en elastisk massa, som på boktryckerier
nyttjas till valsar för att öfverdraga stilarna
med svärta. – Brosklim (kondrin) innehåller något
mindre qväfve (14,4 proc.) än benlim, men liknar
detta. Dess lösning fälles dock af utspädda syror
och metallsalter, t. ex. alun. Brosklimmet är icke på
långt när så bindande som benlimmet. Genom inverkan
af syror på brosklim bildas ett sockerartadt ämne
och leucin, men icke glykokoll. Se vidare Husblås.
P. T. C.
Lim, limsten (af D. liim, kalk), metallurg., kallas
den kalk, som uppsättes på masugnarna för att möjliggöra smältningen
af qvartshaltiga malmer.
C. A. D.
Lima, socken i Kopparbergs län, Malungs, Lima
och Äppelbo tingslag. Areal 139,692 har. 2,464
innev. (1884). L. utgör ett konsistorielt pastorat
af 2:dra kl., Vesterås stift, Vester-Dals kontrakt.
Lima, hufvudstad i sydamerikanska republiken Perú,
ligger 12 km. från sin hamnstad, Callao, på
ömse sidor om floden Rimac, på en föga fruktbar
slätt, som amfiteatraliskt omgifves af Andernas
grenar. Staden är regelbundet byggd, med breda, raka
gator. Den har 33 större och mindre öppna platser,
bland dem den stora Plaza major l. Pl. de Armas,
hvilken omgifves af domkyrkan (ursprungligen grundad
af Pizarro 1535, ombyggd i renaissancestil efter
jordbäfningen 1746), ärkebiskopens och presidentens
palats, privatboningar och arkader samt är i midten
försedd med en storartad springbrunn. Utom katedralen
finnas 5 församlingskyrkor, 62 andra kyrkor och kapell
samt en mängd kloster, af hvilka franciskanernas
och dominikanernas äro de största. Bland stadens
många monument må nämnas en i München af
brons gjuten ryttarestaty af S. Bolivar och en
i Italien arbetad marmorstaty af Columbus. De
vetenskapliga inrättningarna äro hvarken många eller
utmärkta. Universitetet San Marcos, stiftadt 1551
af Karl V och en tid det förnämsta i Amerika, kan
betraktas som nästan upphäfdt. Dessutom finnas tvänne
fackskolor: en 1810 stiftad medicinsk skola och San
Carlos-kollegiet (f. d. jesuitkollegium) för filosofi,
juridik och naturvetenskaper. För teologiska studier
finnes sedan 1591 ett seminarium. Af biblioteken
är endast nationalbiblioteket (omkr. 40,000 bd,
jämte nationalmuseum för peruanska fornlemningar
och naturalier) betydande. Många och till en
del storartade äro de från forna tider bestående
välgörenhetsanstalterna. Innevånarnas antal torde
uppgå till omkr. 100,000, af hvilka hvita, kreoler och
främlingar knappt utgöra en fjerdedel; hälften utgöres
af indianer och halfblod, den återstående fjerdedelen
af negrer. De hvita äro merendels köpmän, jordegare,
ämbetsmän, lärde, konstnärer m. m. Handeln befinner
sig till större delen i händerna på främlingar
(fransmän, italienare, engelsmän och tyskar). Trots
sitt bigotteri är befolkningen njutningslysten och
slösaktig. De förnämsta förlustelserna äro de många
kyrkliga festerna, tjurfäktningarna i en cirkus,
som rymmer 10,000 åskådare, tuppfäktningar och
teater. – L. är säte för Perus regering, ärkebiskop
och högsta domstol. Det betraktas fortfarande
som den rikaste staden i hela spanska Syd-Amerika
och är jämte hamnstaden, Callao, landets förnämsta
handelsplats. Industrien är obetydlig. Jernvägar gå
från L. till Callao, Chancay, Chorrillos och Oroya;
byggandet af flere andra linier afbröts genom kriget
med Chile. – Staden anlades 1535 af Fr. Pizarro och
kallades af honom Ciudad de los reyes, hvilket namn
sedan utbyttes mot Lima, en spansk korrumpering af
quichua-ordet Rimac. Under åren 1582–1828 har staden
lidit af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
