Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lifräddningsbåt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver hufvudet och axlarna under
armarna. Lifräddningsbojar förekomma i öfrigt af
flere former, såsom madrasser, stolar o. s. v. A. G.
Lifräddningsbåt. Se Lifräddningsstationer.
Lifräddningsstationer. Första tanken på inrättande
af lifräddningsanstalter för skeppsbrutna lär
hafva uppstått i England efter skeppet "Adventures"
undergång i Sept. 1789 vid Shields, då ett enskildt
sällskap bildades i ändamål att genom gåfvor
och på annat sätt uppmuntra kustbefolkningen
vid Tyne att vid inträffande strandningar söka
rädda de skeppsbrutne. Snart bildades visserligen
flere dylika föreningar, men företaget erhöll icke
större omfattning förrän åren 1824 och 1825, då i
England grundades "National lifeboat institution"
med ändamål att på de för sjöfarande farligaste
ställena vid kusterna af Storbritannien inrätta
lifbåtstationer. Samtidigt dermed uppstodo flere
enskilda sällskap med enahanda syfte såväl i Frankrike
som i Nederländerna. Dessa sällskaps verksamhet
aftynade likväl inom kort. Först på 1850-talet
framkallade berättelserna om nya sjöolyckor
en reorganisation af de äldre föreningarna och
bildandet af nya sådana, hvarjämte vederbörande
regeringar flerestädes togo saken om hand, så att
efter denna tid lifräddningsväsendet varit stadt
i ständig utveckling och stationer till ett antal
af öfver 1,000 blifvit upprättade på de flesta
kuster af jorden, der europeisk eller amerikansk
företagsamhet gjort sig gällande. – I Storbritannien
ordnades 1850 "Royal national lifeboat institution",
grundad på frivilliga gåfvor. Denna inrättning,
genom hvars stationer t. o. m. 1883 räddats 30,563
skeppsbrutna, har en årlig inkomst af omkr. 40,000
pund st. och hade 1882 på Storbritanniens kuster
405 lifräddningsstationer. Samma år uppgafs, att i
Storbritanniens utom-europeiska besittningar funnos
61 dylika stationer. – I Frankrike egnade regeringen
sedan 1853 sin uppmärksamhet åt denna angelägenhet,
och 1865 autoriserades "Société central de sauvetage
des naufragés", hvilken arbetat under offentlig
kontroll och med understöd af staten. Sällskapet
egde 1882 omkr. 110 stationer. De vid dessa räddade
skeppsbrutne skulle enligt en, såsom det synes väl
låg, beräkning för åren 1865–1881 uppgått till
ett antal af 2,129. – I Tyskland bildades 1861 flere
enskilda föreningar för skeppsbrutnas räddning, hvilka
föreningar 1865 sammanslogos till ett "Deutsche
gesellschaft zur rettung schiffsbrüchiger", som hvilar
endast på den enskilda frikostigheten. Det hade d. 1
Apr. 1885 99 räddningsstationer. Sällskapets utgifter
för räkenskapsåret 1884–85 uppgingo till omkr. 180,000
mark, hvaraf 96,000 mark förvaltningskostnader. – I
Nord-Amerikas Förenta stater är lifräddningsväsendet
en statsangelägenhet sedan 1871. Stationernas
antal uppgafs 1883 till 194 och de vid dem räddade
skeppsbrutne åren 1871–81 till 11,864; dock anmärkes,
att intresset för denna angelägenhet numera synes vara
minskadt. – Antalet lifräddningsstationer uppgafs i
öfrigt vara år 1884: i Norge 6 och i Danmark 47 samt
år 1882: i Finland 6, i
Ryssland 70, i Nederländerna 30, i Belgien
5, i Spanien 4, i Portugal 3, i Italien 10,
i Österrike 3. – I Sverige framställdes första
förslaget om inrättande af lifräddningsstationer
af kommendören J. M. Melander i ett anförande i
Örlogsmannasällskapet i Karlskrona 1852, hvarefter
sällskapet till chefen för sjöförsvarsdepartementet
aflät en skrifvelse i ämnet. På förslag af konsul
C. Rooth från Helsingborg beviljade derefter 1853–54
års riksdag 10,000 rdr bko till förberedande åtgärder
samt upprättande af de första stationerna. Dessa
förlades till byn Mälarhusen och fiskeläget Brantevik
på Skånes sydöstra kust och ordnades af dåvarande
premierlöjtnanten C. Kleman, som blef inspektör
för lifräddningsanstalterna å rikets kuster. Dylika
stationer hafva sedermera upprättats på kusterna af
Gotland, Öland, Skåne och Bohuslän, så att antalet
år 1884 uppgick till 17, sedan två stationer,
vid Kalmar och Viken, indragits. Vid samtliga
stationerna räddades under åren 1856–1884 1,189
menniskolif. Sedan 1872 äro lifräddningsstationerna
förenade med lotsverket och underhållas af fyr- och
båkmedlen. Enligt gällande reglemente (af 1881) äro
stationerna antingen fullständiga, då de äro försedda
med både lifbåt och raketattiralj med tillbehör,
eller lifbåtstationer, som hafva blott lifbåt med
tillbehör, eller raketstationer, som äro försedda
endast med raketattiralj. Vid stationerna äro (1885)
anställda 17 uppsyningsmän, en vid hvarje station,
10 båtstyrare, 100 roddare och 28 biträden.
Den vigtigaste räddningsredskapen utgöres af
lifbåtar och raketapparater. Lifbåten bör vara så
konstruerad att den är stark, men lätt, lättrodd,
seglar väl, flyter, äfven om den skadas, och reser sig
upp, om den käntrar. För att uppfylla dessa ändamål
är den försedd med lufttäta lådor i öfre delen, under
roddarebänkarna o. s. v. samt med djupt liggande
barlast. Den bör alltid, då den ej begagnas, stå på
sin särskildt konstruerade vagn i båtskjulet, fullt
färdig att med hästar köras till den del af kusten,
der den kan behöfvas. Raketapparaten tjenar till
att, då strandning egt rum nära land, kasta ombord
en smäcker lina, medelst hvilken starkare linor och
trossar uthalas till fartyget för åstadkommande af
förbindelse med land. I stället för raketer användas
på vissa ställen mörsare, som kasta kulor, i hvilka
linorna äro fastgjorda, eller kanoner, som skjuta
pilar. Raketer anses dock ega företrädet. Största
kastvidden för de bästa räddningsraketerna anses vara
450 m. A. G.
Lifränteförsäkring, ett ömsesidigt aftal mellan två
parter, enligt hvilket den ena, mot öfverlemnande
af ett visst kapital, försäkrar sig om att han sjelf
eller tredje person från ett visst bestämdt år under
sin återstående lifstid årligen erhåller af den andra
(person eller bolag) ett visst penningebelopp,
lifränta.
Lifsarfving, arfving i rätt nedstigande led.
Lifselixir. Se Alkemi och Elixir.
Lifskraft. Redan Aristoteles hade uppställt den läran
att de lefvande organismerna styras och sammanhållas
af en särskild immateriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
