Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lieber, Francis - Liebers kryddor. Se Galeopsis - Liebertwolkwitz, by, med omkr. 2,000 innev., 8 km. s. om Leipzig - Liebfrauenmilch, ett synnerligen fint och mildt rhenskt vin - Liebhaber, T., person, som hyser särskild förkärlek för ett visst slag af föremål, t.ex. böcker, konstverk, hästar, mat - Liebhaberi (T. liebhaberei), den af en sådan förkärlek följande lusten att sysselsätta sig med eller komma i besittning af föremål af visst slag - Liebhard, Joachim. Se Camerarius - Liebieg, Johann von - Liebig, Justus von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napoleon och omfattade sedan med sådan ifver de
unga nationella frihetssträvandena, att han ådrog
sig en tids fängelse och förbud att studera vid
preussiska högskolor. Sedan han 1820 blifvit filos.
doktor i Jena, begaf han sig 1821 för en kortare
tid ut i det grekiska frihetskriget och hölls efter
hemkomsten åter några månader häktad af de preussiska
myndigheterna. 1825 begaf L. sig till England och
1827 till Nord-Amerikas Förenta stater, der han
skaffade sig medborgarerätt. I Boston utgaf han ett
politiskt reallexikon, Encyclopaedia americana (13
bd, 1829–33). 1835–56 var han professor i historia
och politisk ekonomi vid Syd-Carolinas universitet
i Columbia samt innehade derefter till sin död,
1872, en dylik befattning vid Columbia college i
New York. Under inbördeskriget (1861–65) skref L. på
unionsregeringens föranstaltande Code of war for the
government of the armies of the United States in the
field, hvilket verk gifvit märkbar impuls åt arbetet
på den internationella folkrättens kodifikation. L:s
vigtigaste skrifter för öfrigt äro Manual of political
ethics (1838; 3:dje uppl. 1875), Legal and political
hermeneutics, or principles of interpretation
and construction in law and politics (1839; 2:dra
uppl. 1880) samt Civil liberty and selfgovernment
(1853; 3:dje uppl. 1874).
Liebers kryddor [lib-]. Se Galeopsis.
Liebertwolkwitz [lib-], by, med omkr. 2,000 innev.,
8 km. s. om Leipzig, var skådeplats för den stora
kavallerisammandrabbningen, d. 14 Okt. 1813,
emellan den mot Leipzig framryckande böhmiska
arméns avantgardeskavalleri, 6,000 man under general
Pahlen, och det söder om samma stad stående franska
kavalleriet under konung Murat, hvilken strid utgjorde
inledning till det väldiga slaget vid Leipzig.
C. O. N.
Liebfrauenmilch [lib-], ett synnerligen fint och mildt
rhenskt vin, växer kring Liebfrauen-stifts kyrka i
Worms, till stor del på gamla klosterruiner. Äkta
vara är i handeln ytterst sällsynt; men namnet
tillägges alla i Worms’ omnejd odlade viner, både
goda och dåliga.
Liebhaber [lib-], T. (af liebe, kärlek), person,
som hyser särskild förkärlek för ett visst slag
af föremål, t. ex. böcker, konstverk, hästar,
mat. Liebhaberi (T. liebhaberei), den af en sådan
förkärlek följande lusten att sysselsätta sig med
eller komma i besittning af föremål af visst slag.
Liebhard [lib-], Joachim.
Se Camerarius.
Liebieg [libig], Johann von, friherre,
österrikisk industriidkare, f. 1802, d. 1870, uppväxt i ringa
vilkor, anlade efter hand i Reichenberg (Böhmen)
och på flere andra orter storartade fabriker, som
1869 sysselsatte 6,300 arbetare. I synnerhet dref
han i stor skala väfnadsindustrien. L. erhöll 1867
ärftlig friherrlig värdighet.
Liebig [lib-], Justus von, friherre,
tysk kemist, föddes d. 8 Maj 1803 i Darmstadt, der fadern idkade
handel med färgstofter och kemikalier. Redan
tidigt väcktes hos L. hågen för experimentering
genom åsynen af faderns försök att bereda färger,
och snart uppstod hos
honom ett så lifligt intresse för kemiens studium,
att han vid 14 års ålder hade, med försummandet af
öfriga studier, genomläst hela den kemiska literatur,
som fanns i Darmstadts hofbibliotek, och repeterat
alla försök, som med till buds stående hjelpmedel
kunde utföras af honom. Den tiden voro apoteken
de förnämsta anstalterna för inhemtande af kemi,
och L. erhöll 15 år gammal anställning hos en
apotekare i Heppenheim, nära Darmstadt; men föga
tillfredsställd lemnade han redan efter 10 månader
sin anställning för att idka universitetsstudier,
först i Bonn, sedan i Erlangen. Paris var den tiden
härden för experimentella forskningar, och dit begaf
sig L. 1822. På rekommendation af Humboldt, hvars
skarpa blick upptäckte hvad en dag kunde blifva af
L., erhöll han tillträde till Gay Lussacs enskilda
laboratorium, der han med denne fullbordade en
redan i Erlangen påbörjad undersökning öfver den
explosiva knallsyran, ett arbete, som först gjorde
L. känd i den lärda verlden. Efter två års studier
i Paris återvände han till Giessen och utnämndes
1824, endast 21 år gammal, till e. o. professor
och kort derpå till ord. professor derstädes. I
Giessen utförde L. sina bästa arbeten och bildade den
skola af utmärkta kemister, hvilka sedermera bragt
kemien till en så hög blomstring inom Tyskland. För
sina vetenskapliga förtjenster upphöjdes L. (1845)
af storhertigen af Hessen i ärftligt friherrligt
stånd. 1852 öfvertalades L. att öfvertaga en professur
vid universitetet i München. Han afled der d. 18
April 1873. Minnesvårdar hafva rests öfver honom
i Darmstadt (1877; bronsbyst) och München (1883;
marmorstaty). Han var bl. a. ledamot af svenska
Vetenskapsakademien (1837) och Landtbruksakademien
(1863). – L. har utöfvat en oerhörd och i många
hänseenden vägbrytande verksamhet i flere riktningar
inom kemien. Redan tidigt sökte han finna en praktisk
metod att lära känna de organiska föreningarnas
sammansättning och lyckades slutligen (1830) att
utarbeta den ännu allmänt använda metod, som kallas
organisk elementaranalys och i hans hand blef
ett medel att noga bestämma ett betydande antal
organiska föreningars procentiska sammansättning
och formler. Från samma tid (1830) daterar sig L:s
i kemiens häfder så bekanta vänskapsförbund och
samarbete med Wöhler, hvaraf vetenskapen skördat
så utomordentligt vigtiga resultat. Redan 1822
hade Wöhler undersökt cyansyran och bestämt dess
sammansättning. Ett par år derefter analyserade
L. och Gay-Lussac knallsyran och funno för denna
syra enahanda sammansättning, som Wöhler funnit för
cyansyran, hvarför L., då man den tiden icke kände
isomerien, ansåg sig berättigad att uttala tvifvel
om riktigheten af Wöhlers arbete. Den vetenskapliga
skärmytsling, som nu utspann sig, slutade med en
vänskap för lifvet. Wöhler, då bosatt i Berlin,
föreslog L., att de skulle gemensamt utarbeta sina
undersökningar. Första resultatet blef ett vigtigt
arbete öfver honingstensyran, hvilket följdes af en
rad af epokgörande undersökningar. Så ledde deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
