Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lie, Jonas Laurits Edemil - Liebe, Ane Dorothea - LIebe, Karl Kristian Vilhelm - Lieben, kommun invid Prags förstad Karolinenthal - Liebenberg, Frederik Ludvig - Liebenstein, by och ganska mycket besökt badort i hertigdömet Sachsen-Meiningen - Lieber, Thomas. Se Erastus - Lieber, Francis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1858. År 1860 bosatte han sig såsom advokat i
Kongsvinger och erhöll der en ganska god praktik. Men
1867 tvangs han af den stora kris, som då ruinerade
nästan hela den solöerska affärsverlden, att flytta
till Kristiania för att bereda sig sin utkomst
med författareskap. Hufvudstadens tidningar hade
redan under flere år innehållit bidrag af hans
hand. Under den närmaste tiden redigerade han en
underhållande månadsskrift samt skref på samma gång
korrespondenser till tidningar och tidskrifter. Ett
band tillfällighetsdikter, som L. utgaf 1868,
väckte icke synnerlig uppmärksamhet. Men kort
derefter bröt hans rika stämningslif igenom, i
hans egentliga debutarbete, Den fremsynte (1870;
"Visionären eller Bilder från Nordlanden", 1871), en
serie interiörer från lifvet i Nordlanden. Sedan han
1871 erhållit ett resestipendium, besökte han först
sitt barndomshem i Nordlanden och styrde derefter
kosan till Rom, hvarest han stannade två och ett
halft år. Derifrån utsände han med korta mellanrum
liffulla och ypperliga berättelser, Tremasteren
Fremtiden (1872; "Tremastaren Framtiden eller Folklif
i höga norden", 1875), Fortællinger og skildringer
fra Norge (s. å.; "Samlade berättelser", 1877) samt
Lodsen og hans hustru (1873; "Lotsen och hans hustru",
1875). Under L:s vistelse i Rom beviljade stortinget
honom ett "digtergage". Efter hemkomsten visade sig
ett tillbakagående i hans författareskap, hvilket
hade sin grund deri att han slog in på områden, som
voro främmande för hans skaldebegåfning. Till denna
period höra den versifierade dramatiska skildringen
Faustina Strozzi (1875), berättelserna Thomas Ross
(1878; "Thomas Ross", s. å.) och Adam Schrader (1879)
samt dramat Grabows kat (1880), hvilket visserligen
gick öfver scenen både i Kristiania och i Stockholm,
men gjorde föga lycka. Så snart L. återvände till
sina gamla ämnen, visade han sig dock fortfarande ega
samma förmåga som fordom. I berättelserna Rutland
(1880) och Gaa paa (1882) framträdde han nämligen
såsom en friskare, kraftigare och öfver hufvud
modernare författare än någonsin tillförene. Sedan
1882 är L. bosatt i Paris, hvarest han lefver i
flitigt umgänge med Björnson. Der har hans diktning
alltmera antagit den moderna realismens prägel. Så
påminner Livsslaven (1883) tämligen starkt om Zola
och Kielland, hvarjämte dylika inflytelser kunna
tydligt märkas äfven i Familjen paa Gilje (1884)
och En malström (1885). Sistn. år utgaf han Otte
fortællinger. O. A. Ö.
Liebe [libe], Ane Dorothea,
dansk skådespelerska, född i Köpenhamn 1784, hette
såsom ogift Sölver och var först anställd vid
kungl. teaterns ballett, debuterade 1802 såsom
sångerska och gjorde genast mycken lycka. Både i
sångspelet och i dramat fick hon stor användning,
i synnerhet i subrettroller, och var en ypperlig
karaktersskådespelerska. 1830 lemnade hon
teatern. Död 1838. – Från 1811 var hon gift med
Georg Julius L., f. 1788, d. 1845, hvilken
1809–42 var skådespelare vid kungl. teatern (hans
hufvudfack var älskareroller i lustspelet) och från
1827 tillika regissör. – Deras son, Johan Theodor
Julius L., f. 1823, debuterade 1845 såsom sångare och
har sedan dess tillhört kungl. teatern. 1856 ingick
han äktenskap med Johanne Emilie Egense, f. 1831,
d. 1881, hvilken 1853–77 tillhörde kungl. teatern
och länge var en af dess mest använda sångerskor.
E. Ebg.
Liebe [libe], Karl Kristian Vilhelm, dansk jurist
och politiker, f. i Roskilde d. 30 Nov. 1820, blef
student 1837 och juris kandidat 1841, var 1843–48
fullmäktig (biträde) hos kammeradvokaten Sporson
och blef 1851 höjesteretsadvokat. L. uppträdde såsom
den örstedska ministèrens defensor inför riksrätten
(1855–56) och derefter såsom den segrande partens
sakförare i tvisten om arfsrätten till baroniet
Tåsinge (1861) samt blef derigenom en af Köpenhamns
allra mest ansedda advokater. 1861–66 var han
folketingsman och blef derefter kungavald medlem
af landstinget. Sedan 1869 är han sistnämnda tings
talman och sedan 1870 medlem af riksrätten. Dessutom
har L. innehaft många andra förtroendeuppdrag, såsom
ledamotskap i komitén för rättskipningens ordnande
(1868–77), i kyrkokomitén (1868–70) o. s. v.
E. Ebg.
Lieben [lib-], kommun invid Prags förstad
Karolinenthal, på högra Moldau-stranden. 9,669
innev. (1880). Slott; flere fabriker. Der afslöts
1608 ett fördrag mellan kejsar Rudolf II och hans
broder Mattias, enligt hvilket den senare erhöll
Ungern, Österrike och förvaltningen af Mähren jämte
expektansrätt till Böhmen.
Liebenberg [lib-], Frederik Ludvig, dansk
literaturhistoriker, född i Köpenhamn d. 16
Aug. 1810, son af den såsom stor predikant kände
k. konfessionarien M. F. Liebenberg (f. 1767,
d. 1828), blef student 1828 och egnade sig tidigt
åt studiet af dansk literatur. I Betænkning over
den Holbergske orthografi (1843) framlade han sina
tankar om utgifvandet af Holberg och yttrade sig
sedermera i en likartad fråga i Textkritiken ved
Öhlenschlägers skrifter (1857). L. har utgifvit
Schack Staffeldts "Samlede digte" (1843),
Holbergs "Komedier" (1848–54; flere uppl., såsom
folk-uppl. 1876 och jubel-uppl. 1884), "Peder Paars"
(1856; nya uppl. 1863 och 1879) och "Mindre poetiske
skrifter" (1866) samt flere af hans prosaiska
arbeten, J. Ewalds "Skrifter" (1850–55), Bredahls
"Dramatiske scener"(1853), F. J. Hansens "Poetiske
skrifter" (1857), Öhlenschlägers "Poetiske skrifter"
(32 b., 1857–62) och E. Aarestrups "Digte" (1877)
samt har dervid lagt i dagen mycken insigt och smak.
E. Ebg.
Liebenstein [lib-], by och ganska mycket besökt
badort i hertigdömet Sachsen-Meiningen, i ett sundt,
naturskönt läge vid foten af Thüringerwald,
343 m. öfver hafvet. Den har två jernhaltiga
mineralkällor.
Lieber [lib-], Thomas. Se Erastus.
Lieber [lib-], Francis, tysk-amerikansk juridisk
och politisk skriftställare, f. i Berlin 1800, deltog 1815
såsom frivillig i fälttåget mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
