Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leviticus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Homeros’ framställning (1874, nu i Luxembourg).
Lewy-Hoffmann, Joseph Rudolph, tysk valdhornist,
f. 1801, d. 1881, var 1837–52 kammarmusikus
vid hofkapellet i Dresden. Han komponerade
åtskilligt för sitt instrument och säges hafva
infört ventilhornet i Sverige, då han besökte
detta land under sina konstresor 1833–34 och
dervid af Karl Johan utnämndes till musikdirektör.
A. L.
Lewysohn, Ludvig, rabbin, författare, född d. 15 April
1819 i Schwersenz (preussiska prov. Posen), studerade
vid Berlins universitet, blef 1847 filos. doktor i
Halle, 1848 predikant vid den judiska församlingen i
Frankfurt an der Oder och 1851 i Worms samt utnämndes
1859 till rabbin i Stockholm. 1880 tog han afsked
från detta ämbete, men skötte det fortfarande på
förordnande till efterträdarens ankomst, 1883. Han
lefver för närvarande (1885) som privatman i
Stockholm. Bland L:s många arbeten må nämnas hans
doktorsafhandling, De sacrificiis veteris testamenti
(1847; öfvers. till tyska: Die opfer des alten
testaments, 1867), Naphschoth zadikim (Frankf. a. M.,
1855), innehållande 60 epitafier från den israelitiska
kyrkogården i Worms jämte biografiska skisser,
Die zoologie des Talmuds (Leipz. 1858), hvaraf ett
utdrag rörande husdjuren finnes intaget i "Tidskrift
för veterinärer och landthushållare" (1878), Sabbat-
och festpredikningar, hållna i Stockholms synagoga
(1864), den första israelitiska predikosamling på
svenska, samt åtskilliga kasualpredikningar dels
på svenska, dels på tyska. Vidare har L. lemnat
mer än 300 historiska, filologiska och arkeologiska
bidrag till engelska, franska, tyska och hebreiska
tidskrifter. Särskildt må nämnas hans kritiska Lettres
d’Allemagne öfver den i Tyskland utkomna judiska
literaturen (i "L’Univers israélite"; 1854–59) samt
Eine proselytenfamilie aus dem vorigen jahrhundert (i
Frankels "Monatschrift für geschichte und wissenschaft
des judenthums"; 1856). Detta sistnämnda arbete,
som blifvit öfversatt på italienska, holländska och
hebreiska, berör de svenske judarnas historia. Det
berättar nämligen om en svensk luthersk familj
Granbom, som 1680 utvandrade från Linköping till
Amsterdam och der antog den judiska läran. En lärd
rabbin och författare, Israel G., härstammar från
denna familj, och flere medlemmar af densamma lefva
ännu i Amsterdam.
Lex var hos de gamle romarna namnet på ett
folkbeslut. I äldre tider fattades ett sådant beslut
i Comitia curiata, sedermera i C. centuriata och
äfven i C. tributa (plebiscita). Jämväl förslaget
(rogatio) kallades lex. Det skulle offentligen
anslås tre torgdagar (17 dagar) före comitia,
och sedan kunde det behandlas på "contiones",
hvarefter vid sjelfva comitia folket röstade till
dess antagande (U. R. = uti rogas, "såsom du
föreslår") eller förkastande (A. = antiquo, "jag
låter det gamla förblifva"). Sedan inristades
lagen på koppar eller sten och anslogs offentligt.
R. Tdh.
Lexberg. Se Leksberg.
Lexell, Anders Johan, vetenskapsman, född i Åbo d. 24
Dec. 1740, blef student i Åbo 1755
och filos. magister 1760 samt docent i matematik
1763. Vid denna tid stod vetenskapsakademien
i Petersburg i högt rop, i synnerhet sedan Euler
blifvit kallad till densamma. Denna omständighet samt
de vidtomfattande och storartade förberedelser, som
akademien gjorde för observationen af Venus-passagen
år 1769 från två särskilda orter i det ryska riket,
bestämde L. att vända sig till Petersburg med
anhållan om att få deltaga i dessa vetenskapliga
arbeten. För att understödja denna sin begäran sände
han till akademien en afhandling med titeln Methodus
integrandi nonnullis aequationum differentialium
exemplis illustrata, om hvilken Euler utlät sig på det
fördelaktigaste. Så t. ex. yttrade han, då akademiens
ledare furst Orlov drog i betänkande huruvida L. sjelf
författat sitt arbete, att för tillfället ej andra
än d’Alembert eller han sjelf hade kunnat göra de
ifrågavarande undersökningarna; men då L. ej stode i
relationer till någondera, vore detta arbete säkert
ett alster af egen verksamhet. L:s anhållan bifölls;
och sedan svenska regeringen ofördrojligen gifvit
sitt tillstånd, begaf han sig till Petersburg,
hvarest han tillsammans med den tyske astronomen
Mayer iakttog Venus-passagen. Resultatet meddelade
han 1772 i uppsatsen Disquisitio de investiganda vera
quantitate parallaxeos solis ex transitu Veneris
ante discum solis anno 1769. Enligt hans beräkningar
skulle solens parallax vara 8,"68, hvilket obetydligt
afviker från senare resultat. L. fortsatte sina
astronomiska arbeten i Petersburg, egnande sig
särskildt åt studiet af kometbanorna, och publicerade
1770 en afhandling Recherches sur la vraie orbite
de la comète de l’an 1769. Samma år upptäckte han den
sedan efter honom benämnda kometen, hvars omloppstid
han på grund af om sommaren och hösten det nämnda året
gjorda iakttagelser beräknade till 5,6 år. Vid närmare
undersökning visade det sig dock, att denna bana icke
var äldre än fran 1767, då kometen hade kommit nära
Jupiter och af denna planet fått ett ändradt lopp. År
1779 ändrades banan åter genom Jupiters inverkan på
sådant sätt, att den för framtiden är osynlig från
jorden. Denna komet plägar anföras som exempel på
kometbanornas föränderlighet. L:s undersökningar
finnas i den 1772 tryckta afhandlingen Réflexions
sur le temps périodique des comètes en général et
principalement sur celui de la comète observée
en 1770. Samtidigt med Laplace visade L. genom
beräkning, att den 1781 af W. Herschel upptäckta
och för komet hållna Uranus var en planet, hvilket
resultat meddelas i L:s Recherches sur la nouvelle
planète découverte par Herschel (1783). L. deltog
vidare i arbeten för utveckling af teorien för
månen och visade sig äfven deri som en värdig elev
af Euler. – L:s arbeten och verksamhet väckte snart
välförtjent uppseende, och yttre utmärkelser kommo
honom i rikligt mått till del. Redan 1771 blef han
ordinarie medlem af vetenskapsakademien i Petersburg
och professor i astronomi. Vidare kallades han
till medlem af Vetenskapsakademien i Stockholm
1773 och Vetenskapssocieteten i Upsala 1774 samt
till korresponderande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
