Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leviticus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8–11). De utgjorde jämte presterna den lärda
beståndsdelen i samhället och stodo derför
i allmänhet i högt anseende. Deras tjenstgöring
började vid 25 eller 30 års ålder (olika uppgifter
derom finnas i 4 Mos. 8: 24 och 4: 3; på Davids tid
vid 20 års ålder, 1 Krön. 23: 24–27) och upphörde,
när de uppnått 50 år. De voro indelade i skiften,
af hvilka ett tjenstgjorde hvarje vecka. Under
öckenvandringen voro leviterna lägrade närmast
tabernaklet och hade bl. a. i uppdrag att nedtaga,
bära och uppsätta detta. När landet Kanaan fördelades
mellan stammarna, erhöll Levi stam ingen andel. I
stället anvisades åt dem 48 öfver hela landet spridda
städer med deras omgifning, af hvilka 13 gåfvos åt
presterna och 6 voro s. k. fristäder (4 Mos. 35,
Jos. 21). Sannolikt kommo dock leviterna aldrig i
besittning af alla dessa platser. För öfrigt hade
de sitt uppehälle af tionde (4 Mos. 18:21–32) samt
anbefallas åt de andra stammarnas omsorg och välvilja
(5 Mos. 12:12, 19). Derjämte voro de skattefria. På
Davids tid uppgingo de manlige leviterna till 38,000
och fördelades af honom i 4 klasser: 24,000 blefvo
presternas närmaste medhjelpare, 4,000 dörrvaktare,
4,000 sångare och musikanter vid gudstjensten
samt 6,000 tillsyningsmän och domare (1 Krön. 23:
3–5). Hvar och en af de 3 förstnämnda klasserna var
delad i 24 skiften efter de 24 prestklasserna. –
I Nya testamentet omnämnas leviterna blott en och
annan gång i förbigående.E. J. Ö.
Leviticus (näml. liber, Lat., d. v. s. levitboken
eller gudstjenstboken), Moses’ 3:dje bok, innehåller
hufvudsakligen ceremoniallag, nämligen föreskrifter
angående offren, presternas invigning, rena och
orena djur, reningarna, högtiderna och de heliga
löftena, således företrädesvis ämnen, som syfta
på försoningen och dess förebilder. Största delen
af boken tillhör den afdelning af Pentateuchen,
som af bibelforskarna kallas Begynnelsernas bok och
som af A. Kuenen och hans skola anses vara författad
(i hierarkisk anda) i 5:te årh. f. Kr. Hebréerbrefvet
gifver vigtiga antydningar angående denna boks rätta
förstånd. E. J. Ö.
Levkada. Se Leukas.
Levkoja, bot. Se Leucojum och Mathiola.
Levkosia l., såsom den nu vanligen kallas, Nikosia,
hufvudstad på ön Cypern, i det inre af ön, vid
floden Pedia. Den har på afstånd ett imponerande
utseende, väsentligen till följd af de höga murarna
från venezianernas tid, men det inre af staden är
blott en labyrint af trånga gator och vittnar om
förfall. Engelsmännen hafva vidtagit några nyttiga
åtgärder, bl. a. anlagt en landsväg till hamnstaden
Larnaka, men stadens ofördelaktiga läge skall
sannolikt hindra den från att någonsin blifva någon
betydande stad. Den hade 1879 11,197 innev., af hvilka
5,628 voro muhammedaner och 5,251 greker, samt är säte
för en britisk kommissarie och en grekisk ärkebiskop.
Levulos, fruktsocker, kem., en sockerart, C6 H12 O6,
som förekommer i honing, söta frukter och växtsafter
samt bildas vid inverkan af
ferment (invertin) eller syror på rörsocker samt
då inulin kokas med utspädda syror. Levulos
kan endast med stor svårighet erhållas
kristalliserad. Dess lösning, som har söt smak,
vrider polarisationsplanet åt venster (deraf namnet
"levulos", af Lat. laevus, venster). Levulos kan
med jäst försättas i spritjäsning, men jäsningen
sker långsammare än drufsockrets (se d. o.).
P. T. C.
Levy, Moritz Abraham, judisk orientalist, f. 1817 i
Altona, d. 1872 i Breslau, der han under 30 år verkade
som hufvudlärare vid Geigerska religionsskolan,
gjorde sig ett berömdt namn särskildt på den
semitiska epigrafikens och numismatikens område. Hans
förnämsta, arbeten äro Phönizische studien (4 h.,
1856–70), Geschichte der jüdischen münzen (1861),
Phönizisches wörterbuch (1864). Dessutom skref
han en mängd värdefulla afhandlingar i "Zeitschrift
d. deutsch. morgenl. ges.", flere monografier i
judisk literaturhistoria samt skolböcker, af hvilka
hans Biblische geschichte utgått i en mängd upplagor.
H. A.
Lévy [levi], Michel, fransk bokförläggare, f. i
Lothringen 1821, d. i Paris 1875, grundade
1836 i förening med sina tvänne bröder en
bokhandel i Paris. Firman förlade först serier af
teaterpjeser, utsträckte snart sin verksamhet till
historiska arbeten och romaner samt utgaf flere
publikationer, af hvilka "Collection Michel Lévy"
torde vara den i vidaste kretsar kända. Sedan början
af 1850-talet har Frankrikes gedignaste skönliteratur
utsändts från denna högst verksamma förlagsbyrå,
hvilken sedan L:s död innehafves af hans broder
Calmann L. och dennes son.
Levy, Moritz, dansk finansman, född i Köpenhamn d. 16
Nov. 1824, blef 1852 fullmäktig i finansministeriet
och anställdes året derefter såsom kontrollör
vid myntverket i Altona. 1857 blef han medlem af
Nationalbankens styrelse och visade i denna egenskap
stor duglighet under samma års handelskris. 1861
utsågs han af konungen till direktör i nämnda
bank och blef 1873 tillika myntdirektör. Det
var hufvudsakligen hans förtjenst att 1874
års myntförändring kunde genomföras så hastigt
samt med så ringa förlust och besvär. 1878 var
L. ordförande i en komité för sparbanksväsendets
ordnande. Sedan år 1864 har han etatsråds titel.
E. Ebg.
Lévy [levi]. 1. Emile L., fransk målare, f. 1826
i Paris, lärjunge af Pujol och Picot, erhöll 1854
romerska priset och har sedan målat mest idylliska
scener af en behaglig karakter, men utan kraft och
uttryck. Af hans arbeten finnes Orpheus’ död (1866)
i Luxembourg. Dessutom har han utfört porträtt och
dekorativa arbeten i offentliga lokaler, i kyrkor och
hos enskilda personer. – 2. Henri Léopold L., fransk
målare, f. 1840, lärjunge af Picot, Fromentin och
Cabanel, har följt Delacroix i spåren samt mest målat
ämnen ur den gamla historien och helgonlegenderna med
dramatiskt lif och god kolorit. Af hans taflor märkas
Herodias med Johannes döparens hufvud, hvilken väckte
uppseende, samt Sarpedon, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
