Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varande ledamot. Louis, kallad le romain, skall hafva
dött d. 23 Mars 1648 och Antoine, kallad le chevalier,
två dagar senare. Mathieu, den yngste, lefde till
1677. Alla tre målade s. k. bambocciate, skildringar
ur det lägre folklifvet, och det är lätt att skilja
deras taflor från andras. Figurerna äro allvarliga och
se sorgsna ut äfven i landtligt uppsluppna scener;
färgtonen är egendomligt gråblå, med lifliga hvita
dagrar. Det hela har en karakter, som liknar en
återspegling af den spanska skolan, samt visar en
naturalism, som genom sin enkelhet gör ett ganska
märkvärdigt intryck midt i den klassiska idealitetens
tidehvarf. Bröderna L. utförde en del stafflibilder,
af hvilka 4 finnas i Louvre och bland dem en, som
framställer Jesu födelse. Men derjämte målade de äfven
ett och annat för kyrkor och kapell, t. ex. hvalfvet
i heliga jungfruns kapell i S:t Germain-des-Près.
C. R. N.
Lenaion (Lat. Lenaeum), ett åt Dionysos (Bacchos)
helgadt område i det forna Athen (måhända en del
af stadsdelen Limnai), inom hvilket äfven den
stora teatern (Dionysos’ helgedom) var belägen (se
Lenaia). Ordet L. är bildadt af lenos, vinpress,
och torde hafva sin förklaring deri att inom detta
vingudens helgade område fordomdags fanns en till
allmänt bruk upplåten vinpress. A. M. A.
Lenartowicz [-tå’vitj], Teofil, polsk skald, f. i
Varsjav 1822, bosatte sig 1851 i Fontainebleau och
1854 i Rom samt har sedan midten af 1860-talet haft
sin bostad i Florens, delande sin tid mellan diktning
och bildhuggeri. I likhet med Brodzinski besjunger
L. hälst allmogen, hvars lif han i mildt idealiserande
dager framställer i sina idyller. Diktsamlingarna
Lirenka (Lyrtoner, 1851) och Nowa lirenka (1857)
hafva i synnerhet gjort L. folkkär.
Lenau, N. Se Niembsch von Strehlenau.
Lenbach, Franz, tysk porträttmålare, f. 1836 i
Ober-Bajern, började som murare, men visade snart
de mest utpräglade anlag för att porträttera och
göra det träffande. I München, dit han begaf sig,
började han arbeta hos en bildsnidare, derefter
öfvergick han till målning och studerade först
1854 i konstakademien samt slutligen hos Piloty och
egnade sig först åt genren. 1858 vistades han några
månader i Rom, der han målade saker, som väckte
uppseende genom sin färg, och straxt derefter kom
hans första porträtt, enkelt och okonstladt, men
slående genom sanning och lif. Följden af den
italienska resan var en ifrig sträfvan att likna
venezianerna, hvarjämte äfven Rembrandt började
utöfva inflytande på honom. Samtidigt kallades han
till Weimar såsom lärare vid den derstädes öppnade
skolan och fick till gynnare en baron v. Schack; som
beredde honom tillfälle att få göra resor i Italien
och Spanien, hvarunder han kopierade flere berömda
konstverk. När han derefter återkom till München,
väckte han det största uppseende genom sina porträtt,
erhöll beställningar från alla håll och lockades
äfven att för ett par år (1872–74) slå sig ned i Wien,
der han 1873 uppträdde
med sina bilder af kejsarna Wilhelm och Frans
Josef, 1875 gjorde han åter en resa, nämligen
till Egypten, samt tog hemvägen öfver Grekland
och Italien till München, der han numera har sitt
hem. Af hans porträtt, som utmärka sig för mästerlig
karakteristik och glänsande kolorit, äro de förnämsta,
utom de nämnda, porträtten af Moltke (nu i Berlins
nationalgalleri), af Richard Wagner, Döllinger, Paul
Heyse, Helmholtz, Liszt, furst Bismarck, målaren von
Hägn och konung Ludvig af Bajern. L. är sedan 1884
ledamot af den svenska konstakademien.
Lenclos [langklå], Anne de, vanligen kallad Ninon
de L., f. i Paris 1616 (1615?), d. 1706 (1705?),
af adlig familj, nyare tidens kanske mest ryktbara
hetär, i synnerhet namnkunnig för sin ända in i höga
ålderdomen bibehållna skönhet, hvilken jämte hennes
qvickhet och talanger lade en rad af lysande älskare
(kardinal Richelieu, de Sévigné, marskalkarna d’Albret
och d’Estrées m. fl.) för hennes fötter. Såsom
bevis på varaktigheten af hennes tjusningsförmåga
berättas, att hon bland sina tillbedjare räknat far,
son och sonson ur samma familj. Hon var moder till
två söner; den äldre, Laboissière, dog 1732 såsom
marintjensteman i Toulon, den yngre skall, okunnig
om slägtskapen, hafva förälskat sig i L. och vid
upptäckten af ratta förhållandet dem emellan tagit
lifvet af sig. Hennes hus vid Rue des Tournelles var
samlingsplats för den finaste société – hon förstod
att binda äfven damer af rang med vänskapsband – och
för literaturens utmärktheter, såsom en Scarron,
en S:t Évremont, en Molière. Hon skall äfven sjelf
hafva uppträdt som författarinna, med skriften La
coquette vengée (1649). I S:t Évremonts "Oeuvres"
förekomma åtskilliga bref från henne. Deremot är
"Correspondances de Ninon avec Villarceaux, Sévigné",
etc. ett understucket verk. A. Bret skref "Mémoires
sur Ninon" (1751). Jfr Capefigue, "Ninon de Lenclos
et les précieuses de la Place Royale" (1864).
Lencqvist, Erik, historisk forskare, född i Åbo d. 14
Sept. 1719, blef student derstädes 1736, magister och
docent 1745, prestvigdes s. å., var derefter anställd
i olika ämbeten i kyrkans tjenst och blef 1773
utnämnd till kyrkoherde i Orivesi, hvilken plats han
innehade intill sin död, d. 12 Febr. 1808. L. ingrep
icke på ett framstående sätt i kyrkans lif, men är
märklig såsom en af de samvetsgranne forskare, hvilka
under H. G. Porthans ledning egnade sig åt studium
af Finlands historia. Hans uppsatser, som oftast
innehöllo en mängd nya upplysningar, publicerades i
anspråkslös form, delvis anonymt, i "Åbo tidningar",
hvilkas årgångar 1772–1793 innehålla bl. a. följande
afhandlingar af honom: "Om Lars Ulstadii och hans
anhängares religionsoväsende", "Om Åbo stads ålder",
"Jämförelse mellan Karis Lojo sockens tillstånd i
det 15:de och det 18:de seculo", "Minne af Finlands
drottar", "Om Finlands fordna borgar", "Bröllopsseder
i vestra delarna af Nyland och de finska socknarna
derstädes", "Om lapparnas fordna hemvister i Finland",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
