Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemon ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lemuridae. Se Lemurerna.
Lemvig, stad i Nörrejylland, Ringkjöbing amt
(Danmark), vid en vik af Limfjorden, 68 km. v. om
Viborg. 1,710 innev. (1880). Handtverk och åkerbruk
äro de förnämsta näringskällorna. Handeln
är obetydlig. L. omtalas redan år 1237.
E. Ebg.
Lemvig, Ole Svendsen, dansk teolog, var prest på
Bornholm, begaf sig omkr. 1670 till Sverige och
utgaf der åtskilliga moralisk-religiösa skrifter på
svenska, bl. a. Salomons seders konst, regeringskonst,
hushållningskonst samt Konst att känna folk (1673).
C. R.
Lena. 1. Socken i Elfsborgs län, Kullings härad. Areal
3,954 har. 1,197 innev. (1884). L. bildar med
Fullestad och Bergstena ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Skara stift, Kullings kontrakt. – 2. Socken
i Upsala län, Norunda och Rasbo härad. Areal 6,851
har. 1,448 innev. (1884). Till Norunda härad höra
5,163 har, 1,188 innev., till Rasbo härad 1,688 har,
260 innev. L. utgör ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Upsala stift, Norunda kontrakt. – 3. Se
Kungslena.
Lena, den östligaste af Sibiriens tre stora floder,
upprinner i guvernem. Irkutsk från bergen v. om
Bajkalsjön, flyter först mot s. v., sedan mot
n. förbi Vercholensk till Ust-Kutsk, der floden
blifver segelbar, derefter mot n. ö. förbi Kirensk,
Vitimsk och Olekminsk till Jakutsk. Der får den
en nordlig riktning, hvilken den behåller, tills
den genom ett tjugotal mynningar, som bilda ett
bredt, i hafvet utskjutande delta, faller ut i Norra
Ishafvet, s. v. om Nya Sibiriens öar. Floden har en
längd af 4,820 km., flodområdet en areal af omkr. 2,4
mill. qvkm. Vid Jakutsk når den låglandet och får ett
mycket långsamt, delvis grundt lopp, Till följd af
den otaliga mängden af öar, i synnerhet mellan Jakutsk
och Sjigansk, är den utomordentligt bred, vid den
förstnämnda orten 7–8 km., vid den senare nära 15,
med ett djup af 16–22 m. Längre ned är den smalare,
vid Bulun endast 2,5 km. bred och 10–16 m. djup, vid
mynningen åter ända till 10 km. bred, men blott 5–8
m. djup. I sitt öfre lopp tillfryser floden i Okt.,
nedanför Jakutsk redan i senare hälften af Sept.;
mynningen är stundom tillfrusen året om. Under
isgång och högvatten blifver L. ofta förhärjande för
strandborna. Egentliga forsar saknas. I sitt öfre
ganska snabba, men dock farbara lopp inneslutes
strömmen på stora sträckor af storartade klippväggar
och måleriska klippbildningar. Längre ned omvexla
bergstrakter, ängsmarker och stepper; men från
Aldans mynning blifva stränderna låga, och nedanför
Sjigansk vidtager den alltid frusna tundran. Vid
flodens stränder träffas mammuthben ganska ofta. De
vigtigaste af bifloderna äro fr. h.: Kirenga, Vitim,
Olekma och Aldan, fr. v.: Viljui.
Lenaeus, Johannes Canuti, ärkebiskop, född d. 29
Nov. 1573 i Lena församling i Upland, blef efter
fleråriga akademiska studier, äfven vid utländska
universitet (i synnerhet Wittenberg) 1604 logices
professor i Upsala och efter ytterligare 3 års
vistelse i Wittenberg
1610 professor i grekiska och hebreiska språken. Sedan
L. 1612 prestvigts, utnämndes han 1615 till teologie
professor, blef 1638 förste teologie professor och
domprost samt i Mars 1647 ärkebiskop. Redan 1636
hade han efter sin svärfader ärkebiskop Kenicius’
bortgång fått de flesta rösterna till detta ämbete,
men måste då stå tillbaka för L. Paulinus. Vid L:s’
tillträde till ärkebiskopsstolen afskildes från
ärkestiftet Norrland och Lappland, såsom det säges,
i följd af drottning Kristinas personliga obenägenhet
mot L. Denna tillskrifves dels hans förbindelser
med Karl Gustaf, hvilken såsom student bott hos
L. (1638), dels drottningens missnöje med en af
L. författad akad. afhandling, De jure regio (1:sta
d. 1632–34, 2:dra d. 1647), i hvilken han upphöjer
den mosaiska "konstitutionella, teokratien", såsom
af Gud sjelf instiftad, i motsats till det judiska
konungadömet. Bland L:s’ skrifter är eljest mest känd
hans Logica peripatetica (1633), hvilken i Sverige
gaf ny fart åt den aristoteliska filosofien och länge
användes som lärobok. L. deltog i granskningen af
1618 års bibelupplaga och i förarbetena till den
ännu gällande 1686 års kyrkolag. Död d. 23 April
1669. L:s’ barn adlades 1658 med namnet Clo.
Lenaeus, Knut Nilsson, prest, författare, född 1688 i
Lena socken i Upland, blef student i Upsala 1704 och
filos, magister 1716. År 1717 befordrades han till
rektor vid S. Klara skola i Stockholm, utnämndes
till kyrkoherde i Estuna 1726 och i Delsbo 1733,
blef kontraktsprost samt var riksdagsman vid fem
riksdagar. Under senare delen af sitt lif råkade L.,
som var en myndig och ansedd man, af flere anledningar
i tvist med sitt konsistorium, för hvilket han synes
varit en svår kritiker. Han afled i sin prestgård
1776. – L. utgaf en öfversättning af Hübners
korta inledning till politiska historien (1721;
flere uppl.) och ett utdrag af densammes Geografiska
frågor (1726) samt författade en Beskrifning öfver
det heliga landet (1740) och Delsboa illustrata
eller Delsbo sokn ljusliga beskrefven (1764),
hvilket i sin art "klassiska" arbete fört hans namn
till efterverlden. Det är ett verkligt praktprof af
gammaldags omständlighet, lärdomsprål och pedanteri
samt affattadt i en stil, som, ensamt den, gör vissa
delar till outtömliga glädjekällor. J. H. Lidén
bidrog genom sin qvicka recension af boken i
"Svenska Mercurius" (och "Svenska magasinet") att
breda löjets skimmer öfver det kostliga verket.
-rn.
Lenaia kallades i det forna Athen en i månaden
Gamelion (Januari–Februari) i stadsdelen Lenaion
(se d. o.) till vinguden Dionysos’ (Bacchos’) ära
firad fest, vid hvilken det nya vinets afprofvande
var en hufvudsak. Såväl vid denna som vid öfriga
dionysiska fester brukade dramatiska stycken uppföras.
A. M. A.
Lenain [lönä’ng], Louis, Antoine och Mathieu,
franska målare, trenne bröder, hvilkas arbeten ännu
ej af kritiken särskilts, föddes i Laon i slutet af
1500-talet. Hvad man om dem känner, är enligt Louvres
katalog följande. De blefvo medlemmar af akademien
1648, men redan 1649 nämnes Mathieu ensam såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
