Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemchen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre scener och 20 bataljplaner. De senare äro
framställda nästan i fogelperspektiv, med konungarna
eller stridande och krigiska grupper i förgrunden
samt allt det öfriga summariskt behandladt. Tidens
åverkan, en grof rengöring på 1700-talet och andra
tillstötande omständigheter hafva vållat, att dessa af
Tessin såsom oförlikneliga prisade målningar numera,
trots en på senaste tiden företagen renovation,
förete snarare ett historiskt än ett konstnärligt
intresse. Karl X Gustafs bataljer finnas, efter
laverade kopior af Aleander, utgifna i aqvatintagravyr
af A. F. Skjöldebrand (1806). – Men L:s flitiga pensel
alstrade äfven en mängd taflor af mindre mått, hvilka
han afyttrade till enskilda. Dessa högst sällan
signerade målningar förekomma tämligen spridda i
våra samlingar, der de förr ofta gingo under oriktiga
namn. De äro ganska ojämna till värdet. I de tidigare
märker man ännu mycket af en mäktig och lätt alstrande
konstnärsindividualitet. Romerska och svenska
fältscener, röfvareanfall och dyl. framvisa ofta ett
raskt och kraftigt lif, präktiga bakgrunder, en full
och klar färg, med ett ord, äro framstående konstverk,
medan andra åter förråda ålderdomens och kanske
äfven behofvens tryckande inflytande genom en tung,
åt svartbrunt dragande färgton, en slappare teckning
och en mer mekanisk framställning. I alla händelser
är L. en af de få verkligt betydande konstnärer, som
Sverige egde under den karolinska tiden. – Han fortfor
att arbeta, äfven sedan ogynsammare förhållanden i
landet inträdt, och framlefde sin sista tid i mycken
torftighet, då afsättningen af hans taflor väl var
knapp, och halfva hans bataljmålarelön sedan 1700
innestod. Han afled i Stockholm d. 13 April 1711
och efterlemnade fyra syskon som arfvingar. Genom
offentliga handlingar är det bevisligt, att L. sedan
1698 var fordringsegare hos staten för tio af
de målningar, hvilka ofvan nämnts såsom uppsatta
å Drottningholm, bland dem de flesta öfver Karl
Gustafs bedrifter. Taflorna ärfdes af L:s syster och
aflemnades 1720, efter hennes död, till Karlberg af
tyska församlingens föreståndare, hvilka hon insatt
till testamentsexekutörer. Dessa anhöllo s. å. hos
Ulrika Eleonora om fordringarnas liqviderande, och
drottningen resolverade, att öfverste marskalken
N. Tessin skulle "härom konferera med riksens
ständers sekreta utskott", i afsigt att åstadkomma
en uppgörelse. Men utskottet ansåg, att bristande
medel omöjliggjorde all liqvid "det året". Saken
tyckes sedan hafva hvilat till 1739, då konungen, på
förnyad ansökan af L:s arfvingar i Nürnberg, befallde
en utredning af fordringsbeloppet. Dermed afstannade
förmodligen alltsammans, och svenska statsverket
har således, efter allt utseende, aldrig betalat de
tio taflorna, som förhärliga en af landets största
konungar.
Såsom raderare tillhörde L. fullständigt
den tysk-holländska riktningen. Tre blad tillskrifvas
honom med full säkerhet, bland dem Tobias och ängelen,
efter hamburgaren J. de Wet, samt Falkeneraren, ett
särdeles behagligt litet blad. Hans handteckningar
äro tämligen spridda. Nationalmuseum, der han ej
är representerad genom någon tafla, eger en betydande samling
teckningar af honom, och ej häller på enskilda händer
äro de sällsynta. L. tecknade dels med rödkrita,
dels med penna och tusch samt äfven enbart med
tusch (i lavyr). Hans hand är säker och omsorgsfull,
hans naturstudier omvexlande och skarpt upptagna.
–rn.
Lemland, socken af Ålands härad och domsaga, Åbo
och Björneborgs län, Finland. Areal, tills. med
kapellet Lumparland, 135 qvkm. Befolkningen, som
är svensk, utgjorde år 1882 i L. 1,746, i kapellet
575 pers. Nämnda församlingar bilda tillsammans ett
imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Ålands
prosteri. – L. sammanhängde förut med "fasta Åland"
genom ett smalt näs, men skiljes numera derifrån af
Lemströms kanal, som öppnades för trafik 1882. Kanalen
har en bottenbredd af 6 m. och ett djup af 4 m. under
lägsta vattenytan. O. I.
Lemma (Grek., skal), log., sats, som förbereder en
annan eller på hvars giltighet den senare hvilar och
som derför bevisas, utan att ega något sjelfständigt
värde. Termen nyttjas numera ytterst sällan.
Lemmel-slägtet, Myodes, zool., hör till underfamiljen
sorkar (Arvicolini), familjen mössdjur (Muridae) och
ordningen gnagare (Grlires) bland däggdjuren. Det har
undersätsig och klumpig kropp, stort hufvud, korta
ben af föga skiljaktig längd och svansen kortare än
bakfötterna. Ögonen äro små, öronen döljas fullkomligt
i hårfällen, framfötterna hafva än små, än stora
klor, äfven bakfötterna hafva klor, tandraderna
äro jämnbreda, och underkäkens bakersta kindtand
är försedd med fyra emaljslyngör. Af framtänder
finnes en och af kindtänder tre i hvarje käkhalfva. –
De tre hithörande arterna äro hemma i fjälltrakterna,
tallskogsområdet och på tundrorna i den höga norden,
der de i allmänhet förekomma periodiskt. Sedan de till
följd af sin starka förökning blifvit så talrika på
någon trakt, att de derstädes börja hotas af brist på
föda, utvandra de derifrån på en gång så fullständigt,
att knappast en enda återstår. Under sina vandringar,
som i allmänhet företagas i någon bestämd riktning,
uppträda de ofta i massor på ställen, hvarest de
annars icke förekomma, och anställa dervid stor
förödelse på säd, gräs och buskväxter. Också hafva
dessa vandringar sedan långliga tider tillbaka ådragit
sig uppmärksamhet af både lärde och olärde. Lemlarna
äro ilskna och sätta sig till motvärn, då man vill
taga dem; äfven angripa och bita de personer, som
komma i deras omedelbara närhet. Deras föda utgöres
endast af växtämnen. Sannolikt yngla de mer än en
gång hvarje år. De gräfva gångar i mossan och jorden
samt tillreda der sina bon af sönderbitet gräs,
löf, fina rötter, mossa m. m. Honan föder 6 till
8 ungar för hvarje gång. – Blå- l. skogslemmeln,
M. schisticolor, har framfötternas klor mindre
än bakfötternas, hjernskålen mera lång än bred,
interparietalbenet nästan triangulärt samt svansen
af hufvudets halfva längd och räckande till roten af
bakfötternas klor. Färgen är skiffergrå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
