Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lappmarksgränsen. Der ströfva hjordarna kring i skogarna för
vinterbetet och spridas alltefter tillgång derpå, men
alltid under uppsigt. Lappen gör då sina utflykter,
dels på släde, dels på skidor, för att sälja och köpa
i kuststäderna eller för att roa sig och sqvallra. Af
julen med dess kyrkofest och folksamlingar njuter
man vanligen så mycket som möjligt är. – I skogen
uppehåller lappen sig till senare hälften af
April. Snön ligger då ännu qvar der nere och, i ännu
större massor, uppe bland fjällen. För den stigande
värmen smälter snöns yta under dagarna, men fryser
till skare under nätterna. Af denna begagnar lappen
sig och ilar nattetid skyndsamt upp åt dalarna samt
hvilar under varmaste tiden af dygnet, dock utan att
gifva sig tid att slå upp tältet. I början af Maj är
han vid sitt höstviste, der han på hösten qvarlemnat
sin "vårkost". Från höstvistet vandrar lappen tämligen
snart längs elfvarna och deras små bäckrötter in bland
fjällen, der nu snön bitvis smält undan och gräset
spirat upp samt vide och kråkris löfvats. Sällan
går han öfver de elfdalarna skiljande högre åsarna,
aldrig upp på någon fjälltopp, ty der finnes intet
att få. – Uppe bland fjällen är lappens lif mycket
mödosamt. Ren-korna kalfva vid midten af Maj, och
efter inträngandet bland fjällen kan man snart börja
mjölka dem. Af detta och flere andra skäl måste
hjordarna under sommaren hållas samman; och för
detta ändamål är lappen tvungen att dag och natt,
i ur och skur, följa hjorden till fots, ty marken är
bar. Med detta stränga arbete tura alla, utom äldre
qvinnor, och hvar med sin hund; utan denne vore det
omöjligt att hålla hjorden samman. För mjölkningen,
2 gånger om dagen, sammandrifves hjorden i närheten
af tältet. Mjölkningen fordrar sitt stora arbete,
ty renen är icke så from och tam som vår boskap, utan
hvarje ko (vaja) måste i sin tur fångas vid hornen med
ett kastrep och hållas af en person, medan hon mjölkas
af en annan. I en stor hjord är detta ett mödosamt
arbete, och hela hushållet är dermed sysselsatt
flere timmar. Resultatet af en sådan mjölkning är
3–6 kubiktum eller något litet mera af hvarje ko
åt gången. Men mjölken är tjock som bästa grädde
och ganska ostrik. Spädd till en tredjedel eller
till hälften med vatten, är hon drickbar, god, men
något frän; blandad med bär (t. ex. hjortron) eller
på särskildt sätt beredd med syra eller angelica,
smakar hon förträffligt. Lappen begagnar henne dock
mest såsom sur eller såsom "torr" eller ock blott
till ystning. Renvården upptager nomadlappens hela
tid bland fjällen, ända tills han, vid förut omtalad
tidpunkt, drager ned till höstvistet.
Många nomadlappar hafva sedan 16:de årh., och
på senare tid allt flere, fått smak för att mot
sommaren öfverstiga Kölen genom några vissa lägre
pass och att i Norge långs fjorddalarna vandra ned
till hafsstranden. De hafva (för att ursäkta detta
sitt intrång) med orätt skyllt på renen, såsom skulle
han dels af en inre naturdrift, dels för att undfly
mygg och broms ej blott begifva sig till fjällen,
utan till hafskusten. Mygg och broms finnas likaväl på
fjällen och vid hafskusten som i skogsbygden. Renen
har i dessa trakter inom historisk tid icke besökt
hafvet, förrän det smakade lappen att drifva honom
dit. Att sådana vandringar icke äro nyttiga röjer sig
tydligt deraf att renarna under dem fara illa både
vid fram- och återvägen; att de icke äro behöfliga
visar bäst skogslapparnas beteende. Skogslapparna
i Sverige hålla nämligen sina renar hela året om i
skogsbygden, dels om sommaren på sina renbetesland,
dels om vintern under kortare vandringar i skogarna
närmare kusten. Endast under vintervandringarna
och under Juli–Augusti äro renarna för mjölkningen
under närmare skötsel ("sytning"). Under den
öfriga delen af året gå de fria inom beteslanden
och blifva då ganska feta; de äro derjämte större
och bättre än fjäll-lapparnas. Under tiden blanda
sig de i granskapet betande hjordarna med hvarandra,
och lapparna hafva icke ringa besvär att för hvarje
gång frånskilja och samla de sina. Besväret vållas
deraf att renarna vandrat så långt omkring och spridt
sig i smärre grupper, men alldeles icke deraf att
hvar lapp har svårt att känna igen sina. Lappen
har nämligen sina märken i utklipp ur djurens öron,
och rätt ofta äro hvarje hjords behåring och färg
sådana, att lappen på långa afstånd urskiljer sina
från andras. Skogslapparna hafva det sålunda mindre
mödosamt i arbetsväg och njuta af behagligare
vistelseort; de hafva tid till jagt och fiske. Endast
under vandringen behöfva de använda tält. Under
uppehållet på beteslanden, från April–Maj till
Okt.–Nov., hafva de, vanligen på flere ställen,
å sina betesland fasta bostäder, timrade kåtor (jfr
Fornnord. kot, hydda, Eng. cot och cottage.) Dessa
kåtor, likasom fiskarelapparnas, äro af konisk form
på qvadratiskt underlag, öppna i topparna. De stängas
på ena sidan med en bräddörr och byggas nedtill af
ordinärt kanthugget timmer, ofvan af smalare rundträ
eller klyftor. Jämte kåtan finnas vid vistet vanligen
 |
| Kåta-ställning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
