Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landnäbbmus-slägtet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landseer [lä’ndsir], Sir Edwin Henry, engelsk målare,
f. 1802 i London, var son af kopparstickaren John
L. (f. 1769, d. 1852). Han utbildade sig mest på
egen hand genom studium af naturen samt de äldre
mästarna och, hvad djuren beträffar, förnämligast
Weenix. För öfrigt egnade han sig åt alla arter af
måleri, äfven genre och porträtt, men förvärfvade
sitt rykte företrädesvis som djurmålare. Hans
framställning berömmes för poetiskt sinne och
fin iakttagelseförmåga samt mycken skicklighet i
användningen af de tekniska medlen, hvarjämte han i
ämnen och åskådning är fullständig engelsman, äfven i
den humor han ofta utvecklar. Hans arbeten stiga till
ett stort antal (omkr. 1,000). Af de tidiga märkas
Hertigens af Sutherland barn samt hundar och hjortar,
Porträtt af lady Fitzharris med knähund, Walter Scott
med sina hundar samt en Utterjagt, med skildring
af 27 hundar af samma ras, men med olika uttryck,
ställning och rörelse. Ibland drog han in måleriet
på karrikaturens område, såsom då han porträtterade
lordkansleren i en pudel, omgifven af andra hundar
("Laying down the law"). År 1846 fullbordade han,
i förening med flere andra målare, freskobilder i
Buckingham-house med ämnen ur engelska skalders
verk, i synnerhet ur Miltons. L:s arbeten äro
ofta mångfaldigade i kopparstick och etsningar,
ej sällan af honom sjelf utförda. Han utöfvade
jämväl bildhuggarekonsten och modellerade bl. a. de
fyra kolossala bronslejonen kring Nelson-statyn på
Trafalgar-square i London. 1831 blef han medlem af
Londons konstakademi och 1851 upphöjd till värdighet
af knight. L. dog i London d. 1 Okt. 1873. Af hans
båda äldre bröder var Thomas L. (f. 1796, d. 1880)
en framstående kopparstickare och Charles L. (f. 1798,
d. 1879) genremålare.
Landsend (Land’s End), sydvestligaste udden af
Englands fastland, grefskapet Cornwall, under 50°
4’ n. br. och 5° 41’ 31" v. lgd fr. Greenw. Omkr. 1,5
km. längre ut ligger fyren Longships.
Landsfiskal, underordnad åklagare för visst distrikt
(län eller del deraf) å landet. Landsfiskal
tillsättes af justitiekansleren och eger att å
tjenstens vägnar, likasom kronofogde eller länsman,
åtala vissa smärre brott samt, efter förordnande
af justitiekansleren, riksdagens justitieombudsman
eller K. M:ts befallningshafvande, utföra åtal.
I. Afz.
Landsfred (T. landfriede) jur., betecknade inom den
tyska medeltidsrätten en särskild lag eller
öfverenskommelse, som afsåg upprätthållandet af ordningen och
säkerheten inom landet. För att motverka det rådande
sjelfsvåldet utfärdade kejsarna tid efter annan
allmänna landsfreder, hvilka särskildt åsyftade att
inskränka och reglera de enskilda näfrättsfejderna,
men också riktade sig mot andra handlingar, som
störde den allmänna friden. Dessutom ingingo många
furstar och städer landsfreder på vissa år, i det
de högtidligen förpligtade sig att under denna tid
ej inlåta sig i fejd med hvarandra, utan hänskjuta
uppkommande tvister till domstolarnas eller skiljemäns
afgörande. Genom den s. k. "eviga landsfreden" (se d. o.) af år
1495 förbjöds för all framtid hvarje utöfning af
näfrätten. Detta förbud öfverträddes emellertid ofta
och måste derför inskärpas genom förnyade "eviga
landsfreder". Den sista af dem var af år 1548. –
Helt och hållet bildad efter tyskt mönster var den
öfverenskommelse, som i Sverige under konung Albrekts
tid år 1375 träffades emellan konungen, hans fader och
deras tyskar samt de svenske stormännen om en allmän
fred på tre år, hvarunder alla enskilda fejder skulle
inställas. J. H-r.
Landsfredsbrott (T. landfriedensbruch), jur., var
inom den tyska medeltidsrätten benämningen på de
brott, om hvilka de kejserliga landsfrederna (se
Landsfred) handlade. Senare förstods dermed allenast
ett öppnande af en enskild fejd i strid emot den
s. k. "eviga landsfredens" bestämmelser. Inom den
nyare rätten förekommer ej någon häremot svarande
förbrytelse, men flere tyska strafflagar hafva
bibehållit benämningen landsfredsbrott, ehuru med
något vexlande betydelse. Tyska rikets strafflag
använder densamma för det fall, då en folkmängd
rotar sig tillsammans och med förenade krafter
begår våldsamheter mot personer eller egendom.
J. H-r.
Landsförräderi, jur., är en inom den straffrättsliga
literaturen och i vissa strafflagar använd benämning
på åtskilliga brottsliga handlingar, som angripa en
stats rätt eller säkerhet i förhållande till främmande
makter. Man brukar skilja emellan militäriskt
och diplomatiskt landsförräderi, alltefter som
handlingen står i sammanhang med ett (redan utbrutet
eller förestående) krig eller icke. Militäriskt
landsförräderi begås t. ex., då någon till fienden
förråder folk, land eller stad, försvarspost eller
krigsförråd eller annorledes lemnar denne verksamt
understöd. Diplomatiskt landsförräderi åter begås,
då den, som fått i uppdrag att afhandla något med
en främmande makt, dervid uppsåtligen främjar dess
fördel emot det egna landet, då någon uppenbarar
statshemligheter, af hvilka rikets rätt eller
säkerhet emot främmande makt beror, o. s. v. Vanligen
förutsättes det, att gerningsmannen är det lands
undersåte, emot hvilket han förbryter sig, eller
eljest af särskilda skäl (vistelse i landet under
lagarnas skydd, anställning i landets tjenst) är
skyldig detta land trohet. Straffet för landsförräderi
brukar i de svårare fallen vara dödsstraff eller
lifstids straffarbete, i de lindrigare frihetsstraff
på viss tid. J. H-r.
Landsförvisning, jur., var förr, med eller utan
tillägg af annan bestraffning, ett ingalunda ovanligt
straff för mera betydande förbrytelser. Den nyare
lagstiftningen har deremot, och detta på goda skäl,
förkastat denna straffart. Använd i något större
utsträckning, leder densamma till ett utbyte af
förbrytare landen emellan, hvilket innebär de största
faror för rättstillståndet. Dessutom träffas detta
straff af den anmärkningen att det drabbar olika
förbrytare mycket olika. Ytterst känbart för den,
hvilken är medellös och till följd af sitt yrkes
beskaffenhet eller andra förhållanden ej kan
förvärfva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
