- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
647-648

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landnäbbmus-slägtet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Landnäbbmus-slägtet. Se Näbbmus-slägtet.

Landon [langdå’ng], Charles Paul, fransk målare,
tecknare och skriftställare, f. 1760, d. 1826,
var lärjunge af Regnault och vann akademiens pris
1792, hvarefter han reste till Rom såsom akademiens
pensionär. Då han återkom från Italien, gjorde han
sig dock mera känd genom sina arbeten öfver måleri
och konstnärer än genom egna taflor. Han utgaf
nära hundra volymer, text och konturteckningar,
hvilka, ehuru svaga i bägge delarna, innehålla
en mängd detaljuppgifter, som skola ega värde för
konsthistorien. L. var från 1816 konservator för
Louvre-museets taflor.

Landon [lä’ndön], Letitia Elizabeth, engelsk
författarinna, f. 1802, vann sedan sitt 20:de år
under signaturen L. E. L. mycket bifall genom större
romantiska poem (The improvisatrice m. fl.), hvilka
påminna om Byrons "Lara" och "The corsair". Hon skref
äfven några romaner och var en tid medutgifvare af
"Literary gazette". Hon blef 1838 gift med G. Maclean,
guvernör på Cape Coast Castle, och dog s. å., kort
efter ankomsten till kolonien, till följd af en,
såsom man tror af misstag, intagen dos blåsyra. L:s
"Life and literary remains" utgåfvos 1841 (2:dra
uppl. 1855), hennes "Poetical works" senast 1880.

Landor [lä’ndör], Walter Savage, engelsk
författare, f. 1775 inom en högadlig, mycket
rik slägt i Warwickshire, studerade vid Oxfords
universitet, som han lemnade 1795 för att egna
sig åt författareskap. Han deltog några månader i
spanska folkresningen 1808 i spetsen för en på hans
egen bekostnad utrustad frikår. Sedan 1815 vistades
han under flere år på olika orter i norra Italien
(1821–35 på sin egendom invid Florens), 1835–58 i
England och derefter å nyo i Florens, hvarest han
dog 1864. – L. var en stolt, manlig, obändig natur,
lika uthållig i sin ömma medkänsla för de svaga och
förorättade som i sitt republikanska hat mot allt
tyranni. Han gick derhän att han försvarade tyrannmord
och utfäste en pension åt enkan efter någon, som kunde
taga mod till sig och döda en despot. Klassisk lärdom
och utbildad smak voro hos L. förmälda med en upphöjd
poetisk begåfning. Hans uttryckssätt är i högsta grad
genomarbetadt, men på samma gång så sammanträngdt,
nästan elliptiskt, att han ofta synes "mörk genom
öfvermått af ljus". Detta jämte hans böjelse för
hänsynslösa paradoxer har bidragit till att han
förblifvit oförstådd af den större allmänheten. Så
mycket högre värderas han af kännare. Ingen samtida
skref engelska med en sådan renhet och plastisk
måttfullhet som L. Och lika mästerligt beherskade
han i vers det gamla romarespråket, hvilket föll
sig som en helt naturlig drägt för hans heroiska
tankegång. L. utgaf bl. a. Poems (1795), det större
poemet Gebir (1798, 2:dra uppl. 1803; samtidigt på
latin), tragedien Count Julian (1812), Imaginary
conversations of literary men and statesmen
(5
bd, 1824–29), hans största verk, bestående af 125
dialoger, bland hvilka i
synnerhet de till antiken förlagda äro beundransvärda,
Poems (1831), Pericles and Aspasia (1836), The
pentameron
(1837), The hellenics (1847), Poemata et
inscriptiones
(s. å.), utgörande en samling idyller,
elegier, satirer och epigram på latin, The last fruit
off an old tree
(1853), förutom flere storslagna
dramatiska studier. L. författade ända in i sitt 88:de
lefnadsår. Hans "Works" utgåfvos senast 1876, i 8
bd. Jfr J. Forster, "Walter Savage L., a biography"
(2 bd, 1869).

Landrecies [langdrösi], stad och fästning i franska
depart. Nord, vid floden Sambre. Omkr. 4,000 innev.

Landrefning. Se Jordrefning.

Landsalamandern. Se Eldsalamandern.

Landsallmänning. Se Allmänning.

Landsberg. 1. L. am Lech, stad i bajerska
regeringsområdet Oberbajern, vid Lech och jernvägen
till München. 5,243 innev. (1880). – 2. L. an
der Warthe,
stad i preussiska regeringsområdet
Frankfurt (Brandenburg), vid Warthe och preussiska
östbanan. 23,612 innev. (1880). Stora jerngjuterier,
maskinverkstäder och ångpannefabriker.

Landsbok, förvaltn., en årligen länsvis uppgjord
sammandragsräkning öfver allmänna uppbörden, med
angifvande af utgifter, afkortningar, levereringar
och restantier. Landsboken uppgöres i landskontoret,
hufvudsakligen med ränteriets, fögderiernas och
städernas specialräkningar som material. Den har
småningom utvecklat sig sedan 1540, då fogderäkningar
med sammandrag började afgifvas. Redan i början af
1700-talet var formulär faststäldt, och nya sådana
utfärdades 1821, 1850 och 1869. Vederbörande hade
en rundlig tid efter årets slut sig anslagen för
räkningarnas afslutning; men skatteväsendet var
också särdeles inveckladt, och den omständigheten
att i årets räkenskaper skulle redogöras för
resterande räntor under tiden mellan kalenderårets
och uppbördsårets slut (30 April) gjorde ett längre
uppskof med afslutningen nödvändigt. Behofvet af
tidigare afslutning för åstadkommande af tidigare
riksbokslut har emellertid gjort sig mer och mer
gällande, och landsböckernas tidigare aflemnande
till de centrala ämbetsverken har derför sedan 1871
stått på dagordningen. Sedan en komité utredt frågan,
anbefallde K. M:t d. 5 Juli 1884 nya formulär för
landsboksredovisningen, dervid såsom grundregel
uppställdes, att uppbördsredogörelsen skall afslutas
med kalenderår, utan redovisning för resultatet af de
påföljande vår hållna uppbördsstämmorna. Landsboken
skall hädanefter insändas till Kammarrätten innan
d. 1 April året efter, eller 7 månader tidigare
än förut. Kbg.

Landsdommer, "landsdomare", domare öfver hela landet,
d. v. s. landskapet, kallades i Danmark ordförandena
på de forna landstingen (se Landsting, 2). Deras
ämbete motsvarade den svenske lagmannens. Sedan
Skåne, Halland, Bleking och Bohus län 1658 kommit
under Sverige, infördes i dessa provinser benämningen
lagman i st. f. landsdomare, i Bohus län 1665, i de
öfriga provinserna på 1680-talet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free