Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - La garde meurt et ne se rend pas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proposition till 1871 års riksdag hemställde
derför K. M:t, att en Lagbyrå skulle inrättas
inom justitiedepartementet, bestående af
3 ledamöter, hvilka det skulle åligga att
under justitiestatsministerns ledning utarbeta
lagförslag samt granska och med anledning af förekomna
anmärkningar omarbeta sådana. Sedan riksdagen bifallit
denna hemställan, trädde Lagbyrån i verksamhet
vid 1872 års början, och inom henne utarbetades
förslag till flere partiella lagförändringar,
bl. a. förslag till nya stadganden angående lagfart
och inteckning. Af 1874 års riksdag gjordes dock
den hemställan att i stället för Lagbyrån måtte
inrättas en af flere ledamöter än nämnde byrå
bestående lagkomité l. lagberedning, afsedd att
utarbeta lagförslag, företrädesvis sådana, som
omfatta större afdelningar af civillagen eller
rättegångsordningen. Med anledning af denna riksdagens
skrifvelse förordnade K. M:t d. 4 Dec. 1874, att
en, tills vidare af ordförande och 4 ledamöter
bestående, komité för utarbetande af lagförslag,
företrädesvis sådana, som omfattade större delar af
civillagen eller rättegångsordningen, skulle under
benämning Nya lagberedningen träda i verksamhet med
början af 1875. I öfverensstämmelse med den för Nya
lagberedningen d. 22 Jan. 1875 utfärdade instruktionen
började beredningen sitt arbete med behandlingen
af frågan om förbättring af lagstiftningen rörande
utsökningsväsendet. Förslag till ny utsökningslag
afgafs af Nya lagberedningen d. 6 Juni 1876. Förslaget
framlades efter granskning af K. M:t vid riksdagen
1877 och antogs med smärre jämkningar af riksdagen,
hvarefter ny utsökningslag utfärdades d. 10
Aug. 1877. Derefter företog Nya lagberedningen frågan
om ordnandet af de privaträttsliga förhållandena
emellan jord- och strandegare eller andra i afseende
å vattens afledande och begagnande samt öfverlemnade
d. 20 Dec. 1877 förslag till förordning angående
torrläggning af jord samt d. 31 Maj 1879 förslag
till lagstadganden omfattande de öfriga delarna
af den s. k. vattenrätten. Med anledning af Nya
lagberedningens förslag skedde proposition till
1879 års riksdag med förslag till lag om dikning och
annan afledning af vatten samt till 1880 års riksdag
med förslag till förordning om jordegares rätt till
vattnet å hans grund med flere dermed sammanhängande
förordningar. Den 20 Juni 1879 utfärdades lag
angående dikning och annan afledning af vatten samt
d. 30 Dec. 1880 öfriga författningar i ämnet. Nya
lagberedningen afgaf d. 27 Dec. 1879 förslag till
förordning ang. tioårig och tjugoårig häfd, och sedan
proposition i ämnet aflemnats till 1881 års riksdag,
utfärdades d. 22 April s. å. förordning om tjugoårig
häfd. I början af 1880 företog Nya lagberedningen
derefter frågan om ny rättegångsordning. Enligt den af
Nya lagberedningen uppgjorda, af K. M:t fastställda
planen för behandlingen af sistnämnda fråga skulle
beredningen, innan arbetet med uppgörandet af
detaljeradt förslag till ny rättegångslag företogos, afgifva
särskildt förberedande utlåtande i ämnet, innefattande
dels redogörelse för frågan med hänsyn såväl till
vårt eget rättegångsväsende som ock till de
i nyare utländska processlagar framträdande
allmänna grundsatser, dels ock hufvuddragen i
det system beredningen, efter öfvervägande af
frågans såväl teoretiska som praktiska sidor,
ansåge sig för egen del böra vid den förestående
revisionen af rättegångsväsendet förorda till
antagande i afseende å domstolsorganisationen och
det processuella förfarandet. I öfverensstämmelse
med denna plan öfverlemnade Nya lagberedningen
d. 6 Juni 1884 sitt förberedande utlåtande om
rättegångsväsendets ombildning, affattadt i fyra
delar. Af dessa innehåller den första grunderna
för domstolsförfattningen, den andra grunderna för
rättegångsordningen i tvistemål, den tredje grunderna
för rättegångsordningen i brottmål samt den fjerde,
såsom bihang till dessa förslag, planen för rikets
judiciella indelning m. m. L. A.
Lagberedningen i Finland är namn på en genom
kejs. förordn. d. 11 Juli 1884 inrättad ständig
komité för utarbetande af förslag till lagar och
författningar inom såväl den allmänna lagens som
den administrativa rättens områden. Ledamöterna,
3 till antalet, förordnas af senaten för en tid af
tre år i sänder. Vid behof eger senaten till komiténs
förstärkning inkalla sakkunniga personer samt jämväl
tillsätta specialkomitéer, när omständigheterna
dertill föranleda. – Förut utarbetades lagförslag
antingen omedelbart genom senaten eller af särskilda
för hvarje lagstiftningsärende utsedda komitéer.
A. Nmn.
Lagberg, Johan Olof, läkare, född d. 19 Nov. 1789 i
Hammars socken (Örebro län), blef student i Upsala
1811 och studerade medicin dels derstädes, dels i
Lund, der han blef licentiat 1821 samt med. doktor
och docent i teoretisk medicin 1822. L. utmärkte sig
i synnerhet som entusiastisk vattenläkare vid S:t
Ragnhilds brunn i Söderköping, der han 1823 anställdes
som intendent, med hvilken befattning han sedan 1827
förenade stadsläkaretjensten i Söderköping. Efter
ett besök vid Gräfenbergs kallvattenkuranstalt
1841 blef han en nästan fantastisk anhängare af
kallvattenkuren, hvilken han sökte göra till en
universalmetod, och för hvilken han verkade icke
blott som outtröttlig läkare vid sin anstalt, utan
äfven genom tidskriften Helsovännen, en folkskrift
om vattnet och andan, såsom menniskans bästa
läkemedel, af hvilken 14 häften utkommo (1842–56),
det sista efter hans död. L. afled d. 14 Aug. 1856
i Skinberga landsförsamling vid Söderköping.
F. B.
Lagbok, en mer eller mindre fullständig, mer eller
mindre systematiskt ordnad och från den lagstiftande
makten utgående sammanfattning af lagbud, som gälla
inom ett land eller en del af ett land. En sådan
"kodifikation" har väsentliga fördelar, men möter
ofta stora svårigheter. Å ena sidan medför det
osäkerhet i rättstillståndet och oreda i de rättsliga
förhållandena, om ingen sammanfattning af gällande
lagbud och rättsgrundsatser finnes, utan den gällande
rätten utgöres af dels fristående förordningar och
föreskrifter, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
