- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
397-398

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köinge ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Köinge, socken i Hallands län, Faurås härad. Arealen
2,660 har. 637 innev. (1883). Annex till Okome,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.

Kökar, socken af Ålands härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län. Befolkningen svensk,
623 pers. (1883). K. är kapellförsamling
under Föglö pastorat. I slutet af det katolska
tidehvarfvet fanns der ett franciskankloster,
sannolikt inrättadt kort före eller efter år 1460.
O. I.

Kökenfett, sjöv., ett till tacklingens skyddande
mot nötning användt smörjämne, vanligen bestående
af hälften talg och hälften gammalt smör.
L. H.

Kökslatin (latinitas culinaria), felaktigt
och barbariskt latin, särskildt medeltidens
munklatin. Detta bestod af skämdt latin, väsentligt
uppblandadt med ur nyare språk tagna ordstammar
och talesätt, åt hvilka man gaf ändelser och form,
som påminde om det gamla romarespråket. Den bästa
profsamling på kökslatin erbjuder "Epistolae
obscurorum virorum" (se d. o.), hvarest detsamma på
ett högeligen lyckadt sätt förlöjligas.

Köl, skeppsb., understa delen i ett träfartygs fasta
förtimring (se h i fig. till art. Bordläggning,
sp. 888). Kölen, som är i fyrkant behuggen, består
alltefter fartygets storlek af färre eller flere
timmer, sammanfogade medelst askar. I närheten af
kölens öfverkant och parallelt med denna löper på
hvardera sidan en triangulär ränna, kallad spunning,
uti hvilken sambordsplankans underkant fogas. Den
del af kölen, som är belägen öfver spunningen,
kallas fjäder. Under fasta kölen ligger ett tunnare
kölstycke, kalladt lösköl. – På jernfartyg är kölen
tillverkad antingen af plattjern eller plåt. I förra
fallet är kölen belägen på samma sätt å jernfartyget
som å träfartyget, d. v. s. den har en vertikal
ställning midt under spanten, och de närmast kölen
belägna bordläggningsstråken, kölstråken, äro böjda
nedåt kölens sidor och sammannitade med kölen. I
senare fallet finnes ej någon vertikal köl, utan
fartyget är flatbottnadt, och den köl. som då finnes,
består af dubbel plåt, liggande horisontalt midt under
spanten. J. C. B.

Köla, socken i Värmlands län, Jösse härad. Arealen
27,017 har. 2,916 innev. (1883). K. (som stundom ock
benämnes Köln eller Kölen) bildar med Jernskog och
Skillingemark ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Karlstads stift, Jösse kontrakt.

Kölaby, socken i Elfsborgs län, Redvägs
härad. Arealen 3,113 har. 876 innev. (1883). Annex
till Åsarp, Skara stift, Redvägs kontrakt.

Kölblock. Se Block.

Kölbåge, byggnadsk. Se Båge, sp. 1425. Den typiske
kölbågen har hufvudsakligen erhållit sin användning
såsom portal- och arkadbetäckning i Asiens
islamitiska konst.

Kölcsey [kö’ltsjej], Ferenc (Frans), ungersk
kritiker och skald, f. i Siebenbürgen 1790, d. 1838,
hade sedan 1809 en tid anställning såsom notarie vid
högsta domstolen i Budapest och sedan 1829 såsom
öfvernotarie i komitatet
Szatmár. Vid ungerska riksdagarna 1832–36 var han
det frisinnade partiets mest framstående talare. –
K. gjorde tidigt bekantskap med Kazinczy och utbredde
med ifver dennes språkrensnings- och smakteorier, men
sin popularitet vann han egentligen genom sina vackra
romanser och ballader samt en fosterländsk hymn, som
ännu sjunges. Han skref äfven goda noveller. Jämte
P. Szemere utgaf han 1826–29 tidskriften "Elet és
irodalom" (Lif och literatur). Vid ungerska akademiens
invigning (1830) blef K. dess medlem. Hans samlade
arbeten utgåfvos 1840–48 (af Eötvös, Szalay och
Szemere). K:s intressanta dagbok från riksdagarna
1832–36 utgafs 1848 (2:dra uppl. 1874). En minnesvård
öfver honom restes 1864 i Szatmár-Németi.

Köldblandning, fys. När en fast kropp upplöses i en
vätska, förbrukas värme till molekylernas skiljande
från hvarandra på samma sätt som vid smältning. Denna
värmeförbrukning ger sig tillkänna genom vätskans
afkylning. Den värmemängd, som åtgår till upplösning
af ett kilogram koksalt i 3,64 kg. vatten, är 8,4
värmeenheter. Till upplösning af samma qvantitet
salt i dubbelt så mycket vatten förbrukas 13,8
värmeenheter; i fyrdubbla vattenmängden åtgå
18,4. Deraf följer således, att värme förbrukas,
då en koksaltlösning förtunnas. Är det förbrukade
upplösningsvärmet mycket stort, kan vätskans
temperatur t. o. m. sjunka under 0°. Blandningen
kallas då "köldblandning". 1 vigtsdel salmiak och
2 delar vatten nedbringa temperaturen från +10°
till -10°. 1 vigtsdel rhodankalium, upplöst i
lika vigt vatten, afkyler detta från +18° till
-21°. Ännu lägre temperatur kan man åstadkomma genom
att blanda snö eller stött is med ett ämne, som tar
åt sig vatten. Snön smälter då, och det andra ämnet
upplöses i vattnet; vid båda dessa processer förbrukas
värme. 1 del koksalt af 0° och 3 delar snö eller is
frambringa sålunda en temperatur af -21,3° som är
den bildade koksaltlösningens fryspunkt. 3 vigtsdelar
snö eller is och 4 delar pottaska af 0° frambringa,
om blandningen hastigt omröres, en temperatur af -46°,
så att qvicksilfver kan bringas till frysning
deri. När deremot ett salt kristalliserar ut ur en
lösning, utvecklas värme. Kokas sålunda 2 vigtsdelar
glaubersalt i 1 vigtsdel vatten, och afkyles
lösningen långsamt, under det den hålles i stillhet,
kan en stor del af saltet bringas att ögonblickligen
kristallisera, blott man släpper ned en kristall i
lösningen. Dervid stiger temperaturen betydligt.
L. A. F.

Köldpoler. De kallaste trakter, från hvilka
iakttagelser finnas, äro nordöstra Sibirien och
den del af Nord-Amerika, der de s. k. Parrys öar
ligga. Der stiger kölden i Januari ända till -40°
C. i medeltal. Den kallaste punkten på jorden synes
emellertid icke ligga mellan de nämnda trakterna;
ty vid Ust-Jansk, ö. om Lenas mynning, är Januari
månads medeltemperatur icke fullt så låg som i
Jakutsk, hvilket ligger några grader sydligare vid
Lena, icke häller så låg som i nordligaste delen af
Nord-Amerika. Deraf kan man sluta, att det finnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free