Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kursk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af landets massa, en till-landning, kan sålunda
inträffa. Afnötning och bortförande af material
ega deremot rum på andra ställen af kusterna, i
synnerhet der dessa bestå af ler- eller grusmassor
eller af lösa jordarter i allmänhet. Vid Englands,
Danmarks och Skånes kuster inkräkta vågorna på flere
ställen rätt märkbara partire af landet. Kusterna
undermineras och störta delvis ned i hafvet;
flerstädes hafva byggnader, ja hela byar på sådant
sätt gått förlorade. – Förutom den afnötning och
den till-landning, som kusterna genom vågornas
eller ebbens och flodens verksamhet undergå, äro de
utsatta för en långsamt försiggående höjning eller
sänkning, hvarigenom sjelfva kustlinien i viss grad
förändras. Man har nämligen iakttagit, att somliga
delar af jorden (t. ex. Skandinaviens och vissa delar
af Englands kuster m. fl.) småningom höja sig, andra
åter långsamt nedsänkas i förhållande till hafvets
medelyta, dock endast få fot på århundradet. –
I Norge, Sverige och flere andra land har man
uti de terrassformiga afsatserna eller åsformiga
vallarna längs flere kuster, den ena på högre nivå
än den andra, ett bevis för en sådan försiggången
landhöjning (eller vattenminskning?). På Gotlands
vestkust kunna flere tiotal sådana strandvallar
räknas öfver hvarandra. – Ett egendomligt förhållande
eger rum med Hollands kuster, hvilka äro lägre
belägna än den nuvarande hafsytan och måste genom
konstgjorda fördämningar skyddas mot hafvets ingrepp.
E. E.
Kustartilleri kallas artillerimateriel och personal,
som äro afsedda till kusters försvar mot anfall från
sjösidan. Hit höra i allmänhet pansarbrytande pjeser
(se Kanon sp. 167). H. W. W.
Kustbatteri. Se Batteri.
Kustbevakning, hufvudsakligen i ändamål att upptäcka
och förhindra oloflig varuinförsel, bestrides
i Sverige af en till tullverket hörande, utåt
hela kusten posterad beväpnad kår, hvars personal
verkställer patrulleringar dels till sjös, dels till
lands, i senare fallet antingen till häst eller till
fot. Kåren är inom central- samt östra och norra
tulldistrikten civil, men inom de öfriga distrikten
vid kusten, nämligen vestra, södra, sydöstra och
Gotlands, ställd på militärisk fot. Befälet öfver
de skilda kustbevakningsposteringarna utöfvas:
i Stockholms och Göteborgs tullkammaredistrikt af
öfverinspektorerna vid tullbevakningsinspektionen
derstädes; inom södra tulldistriktet af en särskild
chef: befälhafvaren för kustbevakningen i Skåne, under
hvilken lyda kustcheferna i Malmö, Helsingborgs och
Ystads fördelningar; inom sydöstra tulldistriktet af
distriktchefen och under honom af tullförvaltarna
vid distriktets hufvudtullkamrar; i Halmstads
tullkammaredistrikt inom vestra tulldistriktet af
en kustchef samt inom öfriga tullkammaredistrikt
af vederbörande tullförvaltare. – F. n. (1885)
består personalen af följande grader samt antal
tjenstemän och betjente, hvilka åtnjuta aflöning samt
resekostnadsersättning och jakt-, häst- eller båtlega
å tullverkets stat: 1 befälhafvare för kustbevakningen
i Skåne, 4 kustchefer, 34 kustsergeanter, 12
jaktuppsyningsmän, 3 kustuppsyningsmän, 132
kustvakter, 243 kustroddare och 31 jaktbåtsmän. Af denna
personal äro jakt och kustuppsynings-männen samt
jaktbåtsmännen civila, de öfriga militära. – Om
tullbevakningen vid riksgränsen se Gränsridare.
Kustendje. Se Köstendje.
Kustfarare, fartyg, som drifver handel eller fraktfart
längs ett lands kuster eller inre farleder. Uttrycket
begagnas mest om mindre segelfartyg.
L. H.
Kustfart (Fr. cabotage), den handel och varutransport,
som sjöledes eger rum längs ett lands kuster,
floder, kanaler och insjöar. Kustfarten drifves
dels med smärre segelfartyg, t. ex. slupar,
jakter, skonare, hvilka hufvudsakligen föra rå- och
byggnadsmaterialier samt landtmannaprodukter, dels
med större eller mindre ångare, som hufvudsakligen
föra styckegods. Vissa nationers fartyg hafva rätt att
idka kustfart inom Sverige, likasom svenska fartyg ega
samma, rätt inom motsvarande land. Detta beror dock
på ömsesidiga öfverenskommelser eller trakttäter.
L. H.
Kustos, kustod. Se Custos.
Kustpiparen. Se Pipareslägtet.
Kustref (strandref), geol., korallref, beläget
tätt utmed ett lands eller en ös kust, utan att vara
skildt derifrån genom någon kanal. Se Korallref.
E. E.
Kustström, hafsström, som framgår längs kusten. En
sådan är t. ex. Humboldtströmmen på Syd-Amerikas
vestra kust. Se Haf.
Kustvind. Se Landvind.
Kusuerna, Phalangista, zool., höra till pungapornas
familj (Phalangistidae), pungdjurens ordning och
däggdjurens klass. De öfre framtänderna äro 3, de
äkta kindtänderna 4 i hvarje käkhalfva. Fallskärm
saknas mellan främre och bakre lemmarna; svansen är
hårbetäckt, undantagandes mot spetsen undertill, och
bildad till att gripa med. Öronen äro stora, pupillen
rund, iris mörk, pelsen släthårig. Hit hör pungräfven
l. räfkusun, Ph. vulpina, som blir 60 cm. lång med
45 cm. lång svans. Djuret är ofvan grått, med mörkt
gråbrunaktig anstrykning midtåt ryggen. Halsens,
kroppens och svansrotens sidor äro rostgulaktiga,
undre delarna rostgråaktiga och svansen mörkbrun;
stundom är djuret mörkare. Arten bebor Australien
och Tasmanien samt hör till de allmännaste der
förekommande pungdjur. Pungräfven vistas i skogar,
är nattlig till sitt lefnadssätt, klättrar utmärkt,
hvarvid han betjenar sig af sin gripsvans, och
lefver hufvudsakligen af växtämnen, men äfven af
småfoglar och smärre ryggradsdjur. Då han märker någon
fara, hänger han sig orörlig medelst sin svans. Af
infödingarna jagas han för köttets och skinnets skull.
C. R. S.
Kut, zool., en i vissa delar af Sveriges östra
(och i Ålands) skärgård använd benämning på
ungarna af derstädes förekommande själarter.
C. R. S.
Kutahia (Kjutahija, forntidens Katyaion), stad
i Mindre Asien, vilajetet Chodavendikjar, vid
ett tillflöde till Sakarjas (Sangarius’) biflod
Pursak. Omkr. 40,000 innev, (enligt andra 60,000),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
