Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kursk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fleste muhammedaner. Stadens läge vid den stora
handelsvägen från Konstantinopel öfver Brussa,
Afium-Karahissar och Konia till Aleppo och Bagdad,
till hvilken från vester ansluter sig vägen från
Smyrna, har gjort K. till en liflig handelsstad,
ehuru omsättningen nu är mindre än förr. Från staden
utföras hufvudsakligen ull, gethår, frukt, galläpplen,
opium och sjöskum (från trakten kring Eski-Sjer). –
I K. slöt d. 5 Maj 1833 sultan Mahinud II fred med
Muhammed Ali i Egypten, då han till denne afträdde
hela Syrien.
Kutais. 1. Guvernement i ryska generalguvernementet
Kaukasus, vid östra stranden af Svarta hafvet,
begränsas af kustdistrikten Suchum och Batum,
hvilka 1882 förenades med K., samt i det inre
af guvernementen Terek och Tiflis. Areal 20,661
qvkm. (med Suchum och Batum 36,263). Landet
frambringar både säd och vin samt har dessutom
stora skogar och, i närheten af hufvudstaden, rika
stenkolslager. Floden Rion, som utfaller i Svarta
hafvet, är segelbar. En ännu vigtigare samfärdsled
bildar Poti–Tiflis-jernvägen. Industrien är icke
obetydlig. Befolkningen, som 1882 uppgick till
851,173 pers. (deraf i Suchum och Batum 156,633),
utgöres af georgier och armenier. – 2. Hufvudstad
i nämnda guvernement, vid floden Rion och
Poti–Tiflis-jernvägen, har liflig handel och omkr. 13,000
innev. jämte en rysk garnison. I K., hvilket ligger
på samma plats som Kolchis’ gamla hufvudstad Kytea,
tog enligt de abchasiska krönikorna konung Leon sitt
residens år 722. Senare (1027–72) uppförde konung
Bagrat der en präktig kyrka, hvilken förstördes
af turkarna 1692. Några gamla fästningsruiner vid
flodstranden äro minnen af ryssarnas fälttåg 1770.
S. A. L.
Kutan (af Lat. cutis, hud), hörande till huden.
Kutschke-sången (Kutschkelied), en tysk soldatvisa,
som sjöngs under det fransk-tyska kriget 1870–71
och börjar med verserna: "Was kraucht dort in
dem busch herum? Ich glaub’, es ist Napolium!" –
Visan tillskrefs en infanterist Kutschke. Någon
sådan person fanns emellertid icke, och det röjdes,
att författaren var regementspastorn H. A. Pistorius
(död 1877).
Kutsjuk-Kainardji, by i norra Bulgarien, 23
km. s. ö. om Silistria, historiskt bekant genom den
fred, som Katarina II i Ryssland der afslöt med sultan
Abdu-l-Hamid d. 21 Juli 1774. Fördraget förklarade
Krim, Jedisan, Budjuk och Kuban oafhängiga af Porten,
medgaf ryssarna fri segelfart på Svarta hafvet
samt rätt att göra föreställningar hos ottomanska
regeringen till förmån för furstendömena Moldau och
Valakiet samt för de kristne inom Turkiet. Derjämte
afträddes till Ryssland Kinburn, Jenikale, Kertj, Azov
och Kabarda. Denna fred lade grunden till Rysslands
öfvermäktiga ställning i sydöstra Europa.
Kuttenberg (Tsjech. Kutná Hora), bergsstad i Böhmen,
s. ö. om Prag, vid österrikiska nordvestbanan. 13,154
innev. (1880). En bland de märkligaste bland stadens
många monumentala byggnader är det s. k. "Wälscher hof", fordom
konungaresidens och myntort, der de första
groschen-mynten uppgifvas hafva blifvit slagna. De
1237 upptäckta, fordom mycket rika silfvergrufvorna,
hvilka blefvo orsaken till K:s uppblomstring, lemna
nu endast bly.
Kutter, skeppsb., ett mindre, enmastadt fartyg med
mycket skarp bottenform samt stort djupgående,
synnerligast akter. Masten står vertikalt, och
utliggaren (bogsprötet) ligger
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
