- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 9. Kristendomen - Lloyd /
279-280

(1885) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kupera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för dem främmande rättsliga intressen. Det af
kuratelet sålunda föranledda rättsförhållandet
motsvarar närmast det, som råder mellan syssloman
eller ombudsmän samt deras hufvudman. Skilnaden är i
det hela allenast den att bemyndigandet att handla
för annan person i det senare fallet lemnats af
henne sjelf och i det förra af laga myndighet. Ett
dylikt ingripande från statens sida sker dock
naturligen endast i nödfall. Dertill fordras alltså
ej blott rättsliga intressen i behof af omvårdnad,
utan äfven saknad af sådana personer, som utan
myndighetsuppdrag äro behöriga att taga desamma om
händer och ega dertill behöflig skicklighet. – Här
skildrade institut har från den romerska rätten,
hvarest det förekom under namnet cura, öfvergått
till den moderna rätten. I svensk lag omnämnas
visserligen i det hela alldeles icke kuratel och
kuratorer, men det rättsförhållande, hvartill dessa
beteckningar hänföra sig, är derför visst icke
främmande för vår lag. Det återfinnes i åtskilliga
stadganden rörande förordnande af "god man". Härvid
må dock erinras, att termen god man icke uteslutande
användes vid tal om kuratel, utan jämväl förekommer
i helt och hållet annan, för öfrigt ganska skiftande
betydelse, nämligen för att utmärka vidräkningsmän
och skiljemän i rättstvist, kontrollerande
myndighet vid förmynderskapsförvaltning,
biträden vid vissa rättsärenden, såsom laga skifte,
landtmäteriförrättning, undersökning vid fråga om
diknings företagande etc. – Till art och omfång kan
ett kuratel vara af ganska vexlande beskaffenhet. Det
kan innebära ett förordnande att sörja för annans
rätt i ett enstaka fall eller i vissa slag af
rättsärenden. Så är ju enligt svensk rätt domstol
skyldig att vid bouppteckning efter afliden person
bemyndiga god man att dervid vårda frånvarande
sterbhusdelegares rätt, äfvensom att med afseende
å rättstvist i fall af behof förordna fullmäktig
dels för främling, som här i riket besitter fast
egendom, dels ock för redare af eller befälhafvare
å utvandrarefartyg. Men kuratel kan äfven afse
anordnandet af en fullständig förmögenhetsförvaltning,
och det kan dervid, alltefter som förmögenhetens egare
är känd eller ännu oviss, vara upprättadt till förmån
för särskild person eller allenast hafva ett bestämdt
rättsområde till föremål. Man tänke sig allenast,
att någon, hvars rättsinnehafvare uppehålla sig
å obekant ort (Ärfdabalken 15: 5) eller icke äro
kända, dör eller ock förblifver en längre tid borta
(k. förordn. d. 27 Nov. 1854), utan att hafva bestämt
om skötseln af sin efterlemnade egendom. En dylik
förmögenhetsförvaltning kan för öfrigt stundom vara i
viss mån inskränkt. Detta är exempelvis fallet, då vid
konkurs gode män tillsättas för att i afvaktan på en
sedermera skeende utredning af boet tillsvidare taga
detsamma i förvar (Konkurslagen §§ 39, 40, 46). Såsom
de gifna hänvisningarna antyda, föreskrifver svensk
rätt – för öfrigt i öfverensstämmelse med hvad som
skett och sker i främmande lag – allenast i vissa
bestämda fall upprättandet af kuratel. Detta torde
dock ej vara ett hinder för att myndigheterna,
hvar hälst privata rättsintressen i saknad af behörig vård
äro i fara att förspillas, på vederbörlig anmälan,
till deras skydd anordna ett kuratel. Åtminstone
sky icke svenska domstolar att i vida flere fall än
lagen stadgat på sådant sätt förordna gode män. –
I den romerska rätten sattes vid sidan af kuratel
förmynderskap (tutela). Det senare, hvarunder stodo
qvinnor och de, som ej uppnått manbar ålder (14 år),
kunde medföra en liknande vårdnadspligt som kuratel,
nämligen i fråga om myndlingens förmögenhet. Och
vid båda kunde förekomma en förbindelse att egna
skyddslingen jämväl personlig omvårdnad, liksom
denna förbindelse jämväl kunde fattas. Skilnaden
mellan instituten bestod åter deri att, då egentliga
ändamålet med tillsättande af en kurator var att
anordna en förmögenhetsförvaltning, tutor hade till
sin främsta uppgift att fullständiga den egentlige
rättsegarens handlingsförmåga. Ja stundom sträckte
sig hans uppdrag ej längre, t. ex. vid förmynderskap
öfver qvinnor (tutela mulierum). Här angifna
åtskilnad visade sig deri att en tutor afgaf sitt
samtycke till myndlingens i en viss rättshandling
tillkännagifna viljeförklaring under medverkan vid
sjelfva rättshandlingen (interpositio auctoritatis),
under det att kuratorerna, som saknade den med nämnda
term betecknade befogenhet i liknande fall, lemnade
sitt samtycke (consensus) utan att dervid behöfva
iakttaga viss tid eller form. Ett dylikt samtycke af
en kurator kunde förekomma i det fall att han blifvit
tillsatt för att i viss mån tjena till att inskränka
en persons lagligen erkända handlingsförmåga,
hvilket inträffade i förhållande till de män,
som väl voro manbara, men dock ännu minderårige
(minores, till 25 år). Eljest förekom kuratel i den
romerska rätten i de fall, då det alldeles icke fanns
någon handlingsförmåga att fullständiga. Detta var,
bortsedt från fall af liknande beskaffenhet med dem,
som i det föregående blifvit anförda såsom exempel
på kuratel, händelsen med vansinniga och slösare,
för hvilka äfven kuratorer utnämndes. – Erinringar af
ifrågavarande, för den romerska rätten egendomliga
åtskilnad mellan förmyndare och kuratorer möta
oss här och hvar äfven i den moderna rätten. Så
beteckna de få äldre svenska stadgar, i hvilka
benämningen kurator förekommer, dermed en person,
som tillsatts att vårda angelägenheterna för den, som
på grund af slöseri eller annan orsak ansetts, trots
uppnådd myndighetsålder, icke sjelf böra förvalta sin
egendom. Här skildrade försök hafva dock aflupit utan
någon inverkan på vår rättsutveckling. Annanstädes har
det dock gått annorledes. Ja ännu i dag förefinnes i
Danmark och Norge nyssnämnda slags åtskilnad, i det
personer till viss ålder (18 år) stå under förmyndare
och någon tid derefter (till 25 i Danmark, till 21
i Norge) under kuratorer. Helt naturligt motsvara
desse förmyndare och kuratorer icke fullkomligt de
romerske. Den moderna rättens förmyndare hafva att
allena afsluta rättshandlingarna för myndlingarna,
icke blott att bistå dem deri; och kuratorerna hafva
icke förvaltningen om händer, fastän deras
kyddslingar måste inhemta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfai/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free