Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumogård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halsband svarta, ryggen, gumpen och frambröstet guldgula,
med svarta fjäderkanter, bröstets nedre del och
kroppens sidor spräckliga af hvitgrått, svart
och roströdt, buken brunsvart, öfre vingtäckarna
svartbruna, med rödbruna kanter, vingpennorna guldgula
och brunsvarta samt stjertpennorna silfvergråa,
med röda, af svart innefattade tvärfläckar och
guldgula kanter. Arten är hemma i norra Kina.
C. R. S.
Kungsfisk. Se Kungsfiskslägtet.
Kungsfiskare, Alcedinidae, zool., en familj
inom ordningen skärrfoglar (Strisores) och
foglarnas klass. Näbben är lång, rak eller något
uppstigande i främre hälften, klufven ända upp under
ögonen. Näsborrarna äro små och högt belägna,
gapet icke ovanligt stort, tungan liten och
platt, vingarna hos de flesta korta och rundade,
med armpennorna tämligen långa och räckande utom
stjertens bas, benen små, med korta tarser, tårna
sammanvuxna vid roten, stjerten tvär (utom hos
ett slägte, som har de mellersta pennorna gradvis
förlängda) och bildad af 12 pennor. Den vanligen
lifligt färgade fjäderbeklädnaden är hos de flesta
jämförelsevis fast. – Kungsfiskarena, som lefva i alla
verldsdelar, förekomma talrikast i tropiska land och
hålla sig i närheten af vattendrag. De delas i två
underfamiljer. Den ena innefattar skogskungsfiskarena
(Halcyonini), som hafva näbben vid roten bred,
icke hoptryckt, skuldertraktens prydligt färgade,
oftast blekt blåaktiga fjädrar stora, så att de
täcka hela ryggen, och stjerten medelmåttig eller
lång. Dessa foglar uppehålla sig på skogbevuxna
ställen, tillhöra östra halfklotet utom Europa samt
lefva af insekter, företrädesvis gräshoppor och stora
skalbaggar, de större arterna också af krabbor och
små ryggradsdjur. En eller annan art förföljer ormar,
andra plundra bon. De flesta arterna häcka i trädhål,
andra i jordhål eller bland stenar; alla bygga mer
eller mindre fullkomliga bon. En hithörande art är
jättekungsfiskaren l. jättefiskaren, Paralcyon
gigas, som är hemma i Australien. Hufvudet, halsen
och underdelarna äro hvita, smutsigt rostgråaktiga,
framhufvudet och ett långsgående band på pannan
mörkbruna, ryggen, skuldrorna och vingtäckarna
bruna, de sistnämnda, åtminstone de mellersta,
i ändarna kantade med blått, stjertfjädrarna
rödaktiga, med breda, hvita ändar. Fogelns längd
är 45 till 47 cm. Jättekungsfiskaren väcker
uppmärksamhet genom sin storlek, sin ovanliga,
skrattande stämma och sin nyfikenhet. – Den andra
underfamiljen innefattar de egentliga kungsfiskarena
(Alcedinini), som hafva näbben från roten hoptryckt,
fyrkantig och spetsig. Skuldertraktens fjädrar
äro icke förlängda. Hit hör kungsfiskareslägtet
l. isfogelslägtet, Alcedo, som innefattar små,
prydligt färgade foglar. De vistas, ensliga eller
parvis, vid vatten med branta, hälst trädbevuxna
stränder, lefva af fisk, som de fånga genom
att störtdyka, äfvensom af i vattnet befintliga
insekter och larver, lägga sina ägg i djupa hål,
som de gräfva i strandbrädden, begagna fiskben till
bale, flyga mycket snabbt, kunna icke gå på marken
samt äro mycket skygga och försigtiga.
Kungsfiskaren, Alcedo ispida, är (hannen) ofvan
mörkgrön, med ryggen och öfvergumpen samt talrika
fläckar på hufvudet och vingarna himmelsblå. Genom
ögat går ett brunrödt streck; hakan och strupen
äro hvitaktigt röda, öfriga undre delar roströda,
vingarna och stjerten mörkblå. Fogelns längd är 17
till 18 cm. Honan har den blå färgen mera stötande i
grönt och nackens blå fläckar mindre. Kungsfiskaren är
hemma i hela Europa, utom i dess nordligare delar, och
i vestra Asien. Han stannar qvar äfven under vintern,
om de vattendrag, vid hvilka han vistas, hålla sig
öppna; sker ej så, stryker han omkring och infinner
sig då i norra Afrika. Fogeln, som gömmer sig ytterst
väl i buskar och snår, hvilka kanta vattendragens
bräddar, samt är synnerligen svår att upptäcka, sitter
hela timmar orörlig, spanande efter byte. Får han
derunder se något sådant, störtar han sig pilsnabbt
på detsamma. I Sverige har arten tillfälligtvis
förekommit i södra och mellersta delarna af landet, en
gång häckande i Småland. Äggen äro 5 till 8 och hvita
till färgen. Ungarna matas till en början med larver,
i synnerhet af trollsländor, sedermera med småfisk.
C. R. S.
Kungsfiskslägtet, Sebastes Cuv. & Val., zool.,
tillhör simpfiskarnas familj bland de taggfenige
fiskarna. Kungsfiskarna stå dock närmare det
utländska slägtet Scorpaena än de egentliga simporna,
från hvilka de skilja sig bl. a. derigenom att den
taggstråliga afdelningen af ryggfenan är lika lång
eller längre än den mjukstråliga. Kroppsformen är
något hög och hoptryckt, tämligen mycket påminnande
om aborrens. Ögonen äro mycket stora och deras
diameter större än pannans smalaste del. Färgen
är rödaktig. Omkr. tjugo arter äro kända från de
tempererade trakternas haf såväl på norra som på
södra halfklotet. I Skandinavien finnas tre arter,
af hvilka två tillhöra Sveriges fauna. Stora
kungsfisken ("berg-koljan"), S. marinus L., når inemot
1 m. i längd och öfver 5 kg. i vigt. Analfenan har
8–9 taggar. Han är en nordlig fiskart, som norrut är
anträffad vid Spetsbergen, Grönland och Labrador samt
ned till New York på Amerikas östra kust. Söderut
går han ej långt, och han är vid Englands kuster,
liksom i Kattegatt och Öresund, dit han någon
gång förirrat sig, ganska sällsynt. Dess egentliga
stamhåll i Skandinavien är kusterna af Nordlanden,
der han är föremål för ej obetydligt fiske samt
både såsom färsk och saltad hålles för att vara en
af de läckrare fiskarterna. Synnerligast värderar
man hufvudet. Fisken bör ligga ett par dagar,
innan den tillagas, för att fettet skall "gå in i
köttet". Kungsfisken fångas på djupsnöre, med sill
till agn, på ett djup af från omkr. 60–150 famnar.
"Uer", såsom denna fisk benämnes i Norge, har efter
Jämtlandsbanans öppnande förts, inpackad uti is,
ned till Stockholm och andra städer i Sverige. –
En i Sverige förekommande art, Lilla kungsfisken (i
Bohus län kallad "sjökock", "käring", "berg-aborre"),
S. viviparus Kröyer, står mycket nära den föregående
och har af åtskilliga ansetts såsom unge till denna,
men skiljes från den i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
