Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumogård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana medikament hör t. ex. digitalis. Dylika medel
fordra derför stor försiktighet och långa afbrott
mellan intagningarna, så vida icke den kumulativa
verkan är åsyftad.
Kumunduros, Alexandros, grekisk statsman, föddes i
Messenien 1814 och tillhörde en mainotisk familj. Han
deltog 1841 i ett uppror på Kreta, var under
militärupproret i Athen i Sept. 1843 privatsekreterare
åt befälhafvande generalen Th. Grivas och slog sig
1845 ned som advokat i Kalamata. 1851 blef han
ledamot af deputeradekammaren, valdes 1855 till
dennes president och blef 1856 minister. Efter
konung Georgs uppstigande på tronen (1863) blef
han det konservativa partiets ledare och var flere
gånger ministerpresident. Såsom sådan syftade han
åt Greklands förstoring utan att blottställa landet
för krigsfara. Men den ansenliga landutvidgning,
som Grekland under iakttagande af en sådan politik
vann 1881, tillfredsställde icke det panhelleniska
partiets vidtgående planer, och K., hvilken såsom
ministerpresident och utrikesminister bestämt
regeringens hållning vid denna tid, störtades d. 15
Mars 1882 af Trikupis. Död i Athen d. 9 Mars 1883.
Kumyker, turkisk folkstam i ryska Terek-området
i Kaukasus, mellan Kaspiska hafvet samt floderna
Terek och Sulak. Sedan de redan 1559 underkastat
sig ryssarna, men 1604 gjort sig fria, kufvades de
å nyo 1722 af tsar Peter på dennes tåg till Persien
och äro nu ett fredligt folk, som lefver af åkerbruk
och boskapsskötsel, i synnerhet fårafvel. Kumykerna,
hvilka med undantag af namnet ej hafva något gemensamt
med de till den lesgiska familjen (kaukasiska rasen)
hörande kasi-kumykerna i Dagistan (hvilka sjelfva
kalla sig lak), utgöra omkr. 20,000. Deras hufvudort
är Assav-jurt vid militärvägen till Petrovsk.
Kumys (kumiss), en af kirgiserna genom jäsning
af stomjölk beredd rusdryck, som på senare tider
begagnats som medel mot lungsot. Den äkta kumysen är
en hvitaktig, syrlig vätska med en lukt, som påminner
om hästens samt en rätt angenäm syrlig smak och en
sötmandellik eftersmak, medförande uppstötningar
af kolsyra. Jämte stomjölkens alla beståndsdelar
innehåller den alkohol och kolsyra. Den friska
innehåller 1,65 proc. alkohol, 2,05 proc. fett,
2,2 proc. mjölksyra, 1,2 proc. mjölksocker, 0,28
proc. salter och 0,78 proc. kolsyra. Den äldre
håller något mera alkohol och mjölksyra. Utom den
äkta (af stomjölk) begagnas äfven flere sorter
konstgjord kumys. Verkningarna äro mjölkens
och alkoholens i förening, d. v. s. närande och
stimulerande. Vid kumys-kur, som begagnas mot
lungsot och mot svaghetstillstånd i allmänhet,
kloros, anemi, hysteri, hypokondri m. m., drickes
1–5 flaskor dagligen. Måttliga doser verka först
kyla, sedan en behaglig värme magen, med något
hastigare puls och upplifvadt lynne, ökad matlust
och arbetsförmåga. Under fortsatt kur tilltager
kroppsvigten och hullet, och hudkapillärerna fyllas
bättre. Skär ansigtsfårg ("kumysteint") anses som en
konstant verkan.
Stora doser medföra sömnighet, mättnad ock berusning.
F. B.
Kunaxa, ort i det forna Babylonien vid floden
Eufrates, 70 eller 80 km. n. om Babylon, historiskt
ryktbar genom det fältslag (401 f. Kr.), i hvilket
den persiske konungen Artaxerxes Mnemon besegrade
sin yngre broder Kyros (se Cyrus 2), som stupade i
striden, hvarefter hans grekiska legohär anträdde
det bekanta, af Xenofon skildrade återtåget
(Anabasis). A. M. A.
Kunckel (Kunkel), Johann
(såsom svensk adelsman hette han von
Löwenstern-Kunckel), kemist, f. 1630 nära Rendsburg,
död d. 20 Mars 1703 å Dreissighufen vid Pernau,
var länge anställd såsom alkemist hos tyska furstar,
sist, från 1679, hos kurfursten Fredrik Vilhelm af
Brandenburg. Efter dennes död (1688) kallades han till
Sverige, der han blef bergsråd och 1693 adlades. –
Sjelf trodde K. på de vises sten, men uppgaf
aldrig, att han funnit honom. Andra alkemisters
bedrägerier blottade han och opponerade sig mot
tron på alkahest, palingenesi o. d. Likaså bestred
han den gängse åsigten om svafvels förefintlighet
i alla metaller, men tillerkände i stället denna
rol åt qvicksilfver. Vigtökningen vid förbränning
förklarade han icke kunna bero på upptagande
af någon vägbar eldmaterie. Hans märkligaste
undersökningar gälla fosforn, hvilken han för andra
gången upptäckte, och i synnerhet glasberedningen,
på hvilket område han uppfann eller åtminstone
för första gången i stort framställde rubinglas
samt uppdagade det af venezianerna hemlighållna
tillverkningssättet för aventuringlas. K. införde
användningen af glasblåsarebordet och uppvisade,
att metalloxider kunna reduceras på kol af en
blåsrörslåga. Salpeter-eter uppdagades af honom,
och han gäller äfven såsom upptäckare af tennsvafla
och knall-silfver. Bland hans större skrifter
märkes Ars vitraria experimentalis oder vollkommene
glasmacherkunst. En ofullständig samling af hans
skrifter utgafs 1721 under titel "Fünf kuriose
chemische tractätlein".
Kundmann, Karl, österrikisk bildhuggare, f. 1838
i Wien, studerade först i sin födelsestad, sedan i
Dresden från 1860 och blef der Hähnels elev 1865. Han
gjorde sig fördelaktigt känd genom en grupp, Den
barmhertige samariten, som förskaffade honom ett
resestipendium till Rom. Före resan dit modellerade
han en staty af kejsar Rudolf för arsenalen i Wien. I
Rom lefde han 1865–67, och der gjorde han utkast till
det monument öfrer musikern Schubert, som efter en
något förändrad skiss utfördes i marmor och nu pryder
Stadtpark i Wien, der det uppställdes 1872. Ett annat
monument af honom är rest i Pola öfver segraren i
sjöslaget vid Lissa, amiral Tegetthoff. K. är sedan
1872 professor vid konstakademien i Wien.
Kundt, August, tysk fysiker, f. 1839 i
Sclhwerin, blef 1866 professor vid polyteknikum i
Zürich, öfvergick 1869 till Würzburgs universitet
och verkar sedan 1872 såsom professor vid det
återupprättade universitetet i Strassburg. Hans
arbeten sträcka sig öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
