Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kumogård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hufvudgrenen upprinner från Lipo källa på Suomenselkäs
sluttning i nordligaste vrån af Satakunta på en höjd
af 155 m. öfver hafvet och utbreder sig under sitt
lopp mot s. i Ätsäri, Toivesi, Vaskivesi, Tarjannes,
Ruovesi m. fl. sjöar samt vidare i Näsijärvi (höjd 94
m., areal 263 qvkm.), som genom Tammerfors faller
19 m. uti Pyhäjärvi (171 qvkm.), hvilken sjö
utgör centrum i detta vattensystem. Redan nordligare
upptages en mängd tillflöden, bland hvilka må nämnas
Pihlajavesi vattenstråt, som från n. ö. infaller
i Tarjannes, och Keuru stråt, som genom Mänttä
och Filppula forsar uttömmes i Ruovesi-vattnet,
från Keurunselkä m. fl. sjöar i n. ö. – I Pyhäjärvi
inflyter sedermera från s. en väldig vattenmassa,
från flere håll omsider samlad i Sääksmäki af flere
olika nämnda fjärdar bestående sjö (240 qvkm.),
derifrån hon genom Lempois och Kuokkala m. fl. forsar
bryter sig väg till centralsjön. Af sistnämnda grens
många tillflöden förtjena i synnerhet att nämnas
Langelmä 100 km. långa vattenstråt, hvars förnämsta
bassänger äro Längelmävesi (297 qvkm.), Pälkänevesi,
Roine och Mallasvesi, som genom Valkeakoski fors
utfaller i Sääksmäki sjö; Hauho stråt (91 km.), som
till Mallasvesi leder vattnet från en lång räcka af
sjöar, börjande från Lummene och Vesijako, hvilka
gjuta en del af sitt innehåll jämväl åt motsatt håll
till Päijänne (Kymmene elf); samt Vanaja stråt
(118 km.), som förbi staden Tavastehus leder till
Sääksmäki sjö. Ur Pyhäjärvi strömmar vattenmassan
genom Nokia ström till Kulovesi sjö, som genom
Siuru fors mottager ett ansenligt vattenflöde från
Kyrö sjöar samt utan märkbar gränsskilnad öfvergår
i Rautavesi och sjöarna i Tyrvis och Hvittis. Nära
Hvittis kyrka upptages från s. bifloden Loimijoki
(134 km.), hvarefter elfven, som redan högre upp
benämnts Kumo elf, gör en böjning mot n. v., vid
Kietara-fallen genombryter Satakunta-åsen samt sedan,
ännu stundom hejdad af forsar (Laimmais m. fl.),
i oförändrad riktning fortsätter sitt lopp genom
mycket bördiga trakter förbi staden Björneborg
till Bottniska viken, dit hon utfaller med sex
mynningsarmar, 16 km. nedanom staden. Elfvens längd
är i hufvudsträckningen 375 km.; hennes vattenområde
upptager 35,759 qvkm. K. är till storleken en af de
ansenligaste, till sin ekonomiska betydenhet utan
gensägelse den förnämsta af Finlands floder. Vid
hennes vatten ligga 3 städer och 1 köping,
och hon lemnar drifkraften till en stor mängd
af landets största industriella inrättningar. – I
sitt mellersta lopp är K. segelbar på långa sträckor
(Tammerfors–Ruovesi–Keuru, Tammerfors–Tavastehus),
men icke så i det nedre, stridare loppet. Genom
det uppgrundade utloppet kunna endast grundgående
mindre farkoster flyta upp till staden Björneborg. –
2. (F. Kokemäki) Socken af Loimijoki härad och
Nedre Satakunta domsaga, Åbo och Björneborgs län,
Finland. Befolkningen utgjorde 1881 6,348 pers., af
hvilka 46 talade svenska, de öfriga finska. Imperielt
pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Björneborgs
öfre prosteri. – K., beläget invid Kumo elf, är ett
bördigt slättland, der
odling och kultur tidigt slagit rot. Minnesmärken från
förhistoriska tider äro forngrafvar, i hvilka vapen
och redskap af jern och brons blifvit funna. Enligt
traditionen skall i äldre tider i K. funnits en
stad med namn Telje, som legat invid Kumo elf på
Ylistaro bys mark, men som förlorade sin betydelse
af stad, då Ulfsby fick stadsprivilegier, 1365. Att
K. af gammalt var en betydande ort antydes äfven
af den sägen, som förmäler, att den hel. Henrik,
Finlands förste apostel, predikat i K. uti ett hus
i Ylistaro by. I historiska handlingar omnämnes
K. första gången år 1324. K. var en af birkkarlarnas
handelsplatser, såsom framgår af namnen Birkkala,
Birilä och Birknäs, som förekomma i denna trakt,
och af att menigheten i Satakunta år 1374 vid möte
i K. afgaf intyg om Åbo stifts gräns i norr. Under
konung Albrekts tid ledo innevånarna i K. stor
tunga för K. slotts underhåll, hvarför detta
nedrefs enl. bref af år 1367. Derefter omtalas
K. ofta i gamla dombref med anledning af tvister
om rättighet till fiske i elfven. Det rum, der den
hel. Henrik säges hafva predikat, och hvars åldriga
lemningar blifvit bevarade, omgafs under 1850-talet
med en stenbyggnad, hvilken invigdes vid den finska
reformationens sekularfest d. 18 Juni 1857. Detta
s. k. S:t Henriks monument är uppfördt af tegel. En
inskrift på finska erinrar om dess betydelse.
1. O. I. 2. M. G. S.
Kumogård, egendom, belägen invid Kumo elf i Kumo
socken, var i äldre tider kungsgård. Der fanns ett
slott, som nedrefs på konung Albrekts befallning
1367. Fogden öfver Satakunta var der bosatt, hvarför
hans förvaltningsområde kallades Kumogårds län. Under
nyare tider förlänades K. vanligen åt betydande
adelsmän, bland hvilka må nämnas Jöns Knutsson Kurck
(1635–50), Arvid Forbus (1650–65) och Axel Julius
De la Gardie (från 1665). Vid 1682 års reduktion
hemföll K. under kronan, men inköptes af den nämnde
De la Gardie och blef 1696 berustadt säteri. K. gick
sedermera i arf inom slägten De la Gardie, tills
egendomen 1755 såldes till majoren Frans Henrik von
Knorring. K. eges f. n., sedan 1863, af en ättling
af denne, Frans Egenolf Eugen von Knorring, som å
egendomen infört ett efter nyare grundsatser ordnadt
rationelt jordbruk. Sädesafkastningen utgjorde 1883
4,450 hl, mjölkafkastningen. 285,000 l. K. utgör
med underlydande augmentshemman 7 11/12 oförmedlade
och 7 1/6 förmedlade mantal. M. G. S.
Kumol, kem., benämning för ett kolväte af
sammansättningen C6 H5 CH (CH3)2, hvilket bildar en
vid 153° kokande olja. P. T. C.
Kumulera (Lat. cumulare, hopa), hopa på hvartannat;
på rättsspråket: förena flere kärandemål i en
klagoskrift, sammanslå till ett flere straff,
som för särskilda brott ådömts en förbrytare. –
Subst. Kumulation. – Kumulativ kallas verkan af
medikament, då tätt på hvarandra gifna doser summera
sig i sina verkningar, beroende derpå att den förra
dosen icke blifvit eliminerad ur kroppen eller upphört
att verka, innan den nya dosen intages. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
