Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hitade då snart på att hemförlofva soldater, som
tjenat endast en kortare tid, och som man kallade
"krümper", samt i deras ställe inkalla rekryter,
som snart åter hemsändes. På detta sätt lyckades man,
utan att öfverskrida den bestämda tjenstgörande
styrkan och med tillhjelp af ett talrikt befäl,
utbilda så mycket folk, att Preussen genast vid
krigets utbrott 1813 kunde sända i fält mera än
100,000 man linie- och reserv-trupper. Benämningen
"krümper" användes redan under Fredrik II: s tid
på utom det vanliga antalet hemförlofvadt manskap. –
Krümperhästar (T. krümperpferde) kallas än i dag de
hästar utöfver det i staten bestämda antalet, hvilka
hvarje sqvadron och batteri vid tyska rikets armé äro
skyldiga att i fredstid underhålla. De uttagas bland
kasserade ridhästar, användas såsom draghästar och
underhållas af besparingar på furagemedlen. C. O. N.
Kryck-kors. Se Kors.
Kryddböna, Faba Pechurim, farmak., kallas de torkade,
hårda, täta, 3–4 cm. långa, 1 cm. tjocka, smalt
elliptiska, plankonvexa, rödbruna hjertbladen ur
frukterna af Ocotea (Nectandra) Puchury major Mart.,
ett till nat. fam. Laurineae Vent., kl. Enneandria
L., hörande vackert träd vid Amazonfloden och dennas
tillflöden. En annan art, O. Puchury minor Mart.,
lemnar fullkomligt liknande, men något kortare och
bredare "kryddbönor". Kryddbönorria hafva en stark
aromatisk lukt, erinrande om muskot och sassafras,
samt lika beskaffad smak. De innehålla flyktig och
fet olja, harts och gummi m. m. och användas i sitt
hemland som matkrydda samt mot diarré och dyspeptiska
lidanden. I Sverige voro de förr officinella, men
äro numera bortlagda. O. T. S.
Kryddliljor, farmak. Se Scitamineae.
Kryddnejlika. Se Caryophyllus aromaticus.
Kryddor, farmak., är den gemensamma benämningen på
sådana växtdelar (rötter, barkar, blad, frukter,
frön), hvilka innehålla flyktiga oljor och derigenom
ega aromatisk smak och lukt samt utöfva en lifvande
verkan på magens slemhinna och nerver, hvarför många
dylika produkter, de egentliga "matkryddorna",
begagnas att gifva smak åt våra födoämnen. De
allmännast begagnade matkryddorna äro peppar,
kanel, ingefära, muskot och senap. Socker och
salt räknas äfven i allmänhet hit, men äro icke
"aromatiska kryddor", enär de icke innehålla
flyktig olja. Likaså är spansk peppar icke någon
aromatisk krydda, utan endast ett skarpt retande,
digestionen lifvande medel genom närvaron af kapsicin
(se Capsicum). Kryddor böra i regeln njutas sparsamt,
emedan matsmältningen genom öfverretning af för
mycket kryddor lätt slappas. I varma klimat äro
kryddor nödvändigare för matsmältningen, som genom
den starka värmen afmattas, än i kallare klimat.
O. T. S.
Kryddpeppar, piment, Piper jamaicense, farmak.,
utgöres af de torkade, ännu icke mogna bärfrukterna
af den i Vestindien vilda och odlade myrtacéen
Eugenia Pimenta DC., som hör till Linnés klass
Icosandria. Kryddpepparn är rundad, af ett svart pepparkorns eller en
liten ärts storlek, visande rester af blomfodret samt
på ytan knottrig och af brunaktig färg. Skalet, som
inuti är brungult, omgifver två svarta frön. Genom en
riklig halt af flyktig olja har kryddpepparen en stark
aromatisk lukt och smak. Drogen nyttjas förnämligast
som matkrydda. O. T. S.
Kryddöarna. Se Molukkerna.
Kryger, Johan Fredrik, nationalekonomisk
skriftställare, född på Rügen d. 26 Aug.
1707, kom, efter slutade universitetsstudier
i Greifswald, 1733 till Stockholm, hvarest han
blef huslärare och sedermera handsekreterare hos
frih. O. R. Strömfelt. Antagen till notarie i sekreta
handels- och manufaktur-deputationen vid 1746–47 års
riksdag, väckte K. uppmärksamhet genom en Berättelse
om fabrikernas tillstånd. Han utnämndes till andre
kommissarie vid Manufakturkontoret och blef 1770,
vid detta (1765 upphäfda) ämbetsverks sammanslagning
med Kommersekollegium, tjenstgörande kommerseråd samt
kort derefter ledamot af Tabellkommissionen. 1755
hade K. blifvit ledamot af Vetenskapsakademien. Han
pensionerades 1772 och dog d. 16 Febr. 1777. –
K. utgaf 1751 tidskriften "Den välmenande patrioten",
1767 veckoskriften "Den förnuftige fritänkaren"
och s. å., i förening med Gjörwell, månadsskriften
"Stats- och hushållsjournal". Dessutom författade han
Naturlig theologi (3 bd, 1744–53) samt en stor mängd
politiska och nationalekonomiska broschyrer, hvilka
vittna ej mindre om hans goda språkbehandling än om
hans lefvande intresse för de inhemska näringarnas
förkofran.
Krylbo, jernvägs-, post- och telegrafstation
vid Norra stambanan, med hvilken der förenar sig
den 19 km. långa banan Krylbo–Norberg samt den
64 km. långa s. k. Södra Dalarnas jernväg (till
Borlänge). K. ligger nära Dalelfven, i Kopparbergs
län, Folkärna socken, 161 km. från Stockholm och 58
km. från Storvik.
Krylov, Ivan Andrejevitj, rysk fabeldiktare,
föddes i Moskva d. 2/13 Febr. 1768 och var son
till en fattig officer. Tidigt väcktes hans håg
för literaturen, och redan vid 15 års ålder skref
han en opera, Koféinitsa (Kaffespåqvinnan). Äfven
sedan han omkr. 1784 erhållit anställning vid det
s. k. kejserliga kabinettet (ett slags hofkansli)
i Petersburg, följde han sin böjelse att dikta,
skref tragedierna Kleopatra (1785) och Filomele
(1786) samt utgaf tidskriften "Potjta duchov"
(Andarnas post; 1789) och lemnade slutligen, 1790,
ämbetsmannabanan för att helt och hållet egna sig åt
literaturen. Han utgaf, till en början tillsammans
med Kljusjin, tidskrifterna "Zritelj" (Åskådaren;
1792) och "S. Peterburgskij Merkurij" (1793), men
återvände derefter till sitt teaterskriftställeri och
författade bl. a. komedierna Bjesjenaja semja (Den
galna familjen; 1793) och Prokaznik (Upptågsmakaren;
s. å.). Om hans verksamhet under åren 1794–96 saknas
närmare underrättelser. 1797–1801 lefde han på sin
gynnare furst Sergej Golitsyns gods i Kievska och
Saratovska guvernementen och undervisade furstens
barn i ryska språket (vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
