Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kronobergs regemente ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behofvet känbart att använda äfven det tredje
tidsmåttet, året. – Till mått för bråkdelar af
ett dygn lämpa sig de astronomiska företeelserna
mindre väl, och man är dervid hänvisad till mer
eller mindre enkla mekaniska inrättningar, såsom
klepsydrer, egentliga vattenur, gnomon och, på en
högre grad af odling, vanliga ur, reglerade medelst
pendel eller spiralfjäder. Man brukar vanligen
indela kronologien i matematisk l. astronomisk och
teknisk l. historisk. Den förra har att redogöra
för kronologiens matematiska och astronomiska
grunder, angifver särskildt med tillhjelp af
astronomiska observationer längderna af de sinsemellan
inkommensurabla tidsmåtten dag (soldygn), (synodisk)
månad och (tropiskt) år samt visar lämpligaste sättet
att bilda sådana tidrymder (cykler eller perioder),
hvilka, med nöjaktig approximationsgrad, samtidigt
innehålla ett helt antal dagar, månader eller år (jfr
Måncykel, Nittonårscykel). Den senare åter behandlar
tidräkningen sådan den faktiskt på olika tider och
hos olika folk gestaltat sig, fastställer särskildt
epokerna för de olika årsräkningarna (aerorna),
angifver sättet för att öfvergå från ett slag af
tidräkning till ett annat och reglerar slutligen
kalendern (se d. o.).
I Egypten användes redan tidigt (enl. Lepsius från
år 3282 f. Kr.) ett solår, bestående af 365 dagar,
fördelade i 12 månader om 30 dagar samt dertill
ytterligare 5 skottdagar. Månadernas namn voro: Thoth,
Faofti, Athyr, Choiak, Tybi, Mechir, Famenoth,
Farmuthi, Pachon, Payni, Epifi, Mesori. Snart
fann man, att årets början på detta sätt småningom
genomlöpte alla årstiderna, och att den efter 1,461 år
(= 1,460 julianska år) återkom i det närmaste till
utgångspunkten. Denna period af 1,460 julianska
år kallas Sotis-perioden l. Hundstjerne-perioden
och innebär medelbart kännedom om att årets rätta
längd är approximativt 365 1/4 dagar. Den torde
hafva haft till epok år 1322 f. Kr. (enl. Lepsius
2782 f. Kr.). Först under Ptoleméerna bestämdes,
238 f. Kr., genom det s. k. Kanopus-ediktet, att
efter de 5 skottdagarna skulle ytterligare en dag
tillsättas hvart fjerde år. Emellertid råkade denna
bestämmelse snart i glömska och synes hafva blifvit
återinförd först under romarnas börjande samfärdsel
med Egypten. Från första årh. efter Kr. träffar man
hos alexandrinerna ett sådant år om 365 1/4 dagar,
med början (1 Thoth) satt på d. 29 Aug. (efter skottår
30 Aug.), men först i 5:te årh. e. Kr. synes detta
år hafva h. o. h. utträngt det gamla året af 365
dagar. Bland i Egypten använda cykler och perioder må
nämnas Apis-cykeln (25 år = 309 synodiska månader)
och Fenixperioden (500 år). – Rörande babylonernas
och kaldéernas tidräkning föreligga ännu inga
utförligare uppgifter. Deras år var, åtminstone
under en viss period, antagligen ett bundet manår,
d. v. s. bestående af ett jämnt antal månmånader,
men genom tid efter annan skeende interkalation bragt
i öfverensstämmelse med solens gång. Dock måste de
hafva egt kännedom om att solårets längd approximativt
är 365 1/4 dagar. Bland
cykler och perioder använde kaldéerna
nittonårscykeln, den s. k. kaldeiska perioden,
hvarigenom förmörkelser bestämdes, samt en period
af 600 år. – Hos kineserna begagnas sedan gammalt
ett bundet manår, bestående af 354 eller 355 dagar,
fördelade i 12 månader. Hvart 5:te år inskjutes
en skottmånad om 29 dagar, hvarigenom ett sådant
år får 383 eller 384 dagar. Året betecknas genom
dess plats i en cykel af 60 år, hvars epok är år
2697 f. Kr. År 1885 är sålunda det 22:dra i 77:de
cykeln. Emellertid kände kineserna redan före år 300
e. Kr., att solårets längd är 365 1/4 dagar, liksom
nittonårscykeln länge varit hos dem använd. – Grekerna
synas ursprungligen hafva haft ett bundet manår med
verkliga månmånader, mellan hvilka tid efter annan
insköts en skottmånad. Sedermera, förmodligen under
Solons tid (594 f. Kr.), bestämdes, att månaderna
skulle vara 12 och omvexlande hafva 29 och 30 dagar,
så att ett vanligt år derigenom erhöll 354 dagar. Året
synes ursprungligen, åtminstone hos athenarna, hafva
börjat vid vintersolståndet, sedermera omkr. tiden
för sommarsolståndet. Månadernas attiska namn voro
Hekatombaion, Metageitnion, Boëdromion, Pyanepsion,
Maimakterion, Poseideon, Gamelion, Anthesterion,
Elafebolion, Munychion, Thargelion, Skiroforion
(skottåren hade två månader med namnet Poseideon). För
att genom interkalation återföra månaderna till
samma årstider uttänkte man olika cykler, af hvilka
de äldsta synas varit Triëteris, bestående af två
år, hvarunder en månad om 39 dagar insköts, samt
Oktoëteris, innehållande 8 år, hvarunder 3 månader om
30 dagar insattes vid tredje, femte och åttonde året
af cykeln. En lämpligare cyklisk anordning infördes
af Meton (432 f. Kr.). Denna cykel, hvilken efter
sin upphofsman ofta kallas Metons cykel, bestod
af 19 år, af hvilka 7 voro skottår med 13 månader
hvartdera. Cykeln innehöll på detta sätt 6,940 dagar,
fördelade i 125 månader om 30 dagar och 110 månader om
29 dagar; de vanliga åren egde omvexlande 354 och 355,
skottåren åter 384 dagar. Denna cykel förbättrades
dels af Kallippos (330 f. Kr.), hvilken fyrdubblade
densamma och från sista skottåret borttog en dag,
dels af Hipparkos, som ytterligare fyrdubblade
den och borttog ännu en dag, hvarigenom den kom
att omfatta 304 år med 111,035 dagar. – Årsräkning
skedde i Grekland dels efter arkonter (i Athen) eller
eforer (i Sparta), dels efter olympiader, bestående
af 4 år och med sommaren 776 f. Kr. till epok. Med
kristendomen infördes i Grekland den julianska
kalendern. – Macedonerna synas haft en med grekernas
i hufvudsak likartad tidräkning. Denna utbreddes
genom Alexander den stores fälttåg samt användes
länge flerestädes i Asien och särskildt i Syrien,
med vexlande månadsnamn och årsepok. Efter Caesars
reform infördes i den macedonska tidräkningen ett
ordentligt solår. – Rörande romarnas äldre tidräkning
finnas blott sparsamma och delvis hvarandra motsägande
uppgifter. Året bestod ursprungligen af tio månader:
Martius, Aprilis, Majus, Junius, Quintilis, Sextilis,
September,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
