Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kosak Luganskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af det förskansade lägret vid Dubienka, d. 17
Juli 1792). Efter Polens andra delning (1793)
bosatte han sig i Leipzig, rufvande på planen till
sitt fäderneslands återupprättelse. Det polska
revolutionspartiet uppdrog åt honom ledningen af
en resning, och d. 24 Mars 1794 infann han sig i
Krakov, der han d. 27 s. m. af nationalförsamlingen
utropades till diktator. I ett manifest uppmanade han
sina landsmän att återställa 1791 års författning och
slog med 5,000 man de dubbelt starkare ryssarna vid
Raclawice d. 4 Apr., hvilken seger medförde resningens
utbrott äfven i Varsjav. Den 6 Juni nödgades
han vid Szczekoczny vika för den preussisk-ryska
öfvermakten, men försvarade Varsjav, tills preussarna
i Sept. upphäfde belägringen. Han vidtog derefter
åtskilliga åtgärder till ett bättre ordnande af sitt
landförhållanden (bl. a. upphäfde han lifegenskapen)
samt nedlade slutligen sin diktatoriska myndighet i
nationalrepresentationens sköte. Då ryssarna ryckte
fram mot Varsjav, skyndade han mot den ena af deras
kårer under Fersen. Den 10 Okt. 1794 dref han vid
Maciejowice (12 timmars väg från Varsjav) med 4,000
man dennes 14,000 tre gånger tillbaka, men sjönk vid
fjerde angreppet, höljd af sår, ned ifrån hästen och
föll i sina fienders händer. (Att han dervid skulle
utropat de bevingade orden Finis poloniae! – "det är
slut med Polen!" – har han sjelf sedermera med harm
tillbakavisat.) Kejsarinnan Katarina II lät sätta
honom i fängelse, men han frigafs omedelbart efter
hennes död i Nov. 1796 af kejsar Paul I, mot vilkor
att framdeles icke kämpa mot Ryssland. K. begaf sig
derefter till England och 1797 till Amerika, hvarifrån
han dock 1798 på uppdrag af kongressen återvände till
Frankrike, der han, mottagen med hedersbetygelser,
bosatte sig i Berville, nära Fontainebleau. På grund
af sitt afgifna löfte tillbakavisade han kejsar
Napoleon I:s 1806 till honom framställda förslag
att begagna hans namn för att framkalla en resning i
Polen. Då han 1814 besöktes af kejsar Alexander I, bad
han denne gifva de landsflyktige polackerna amnesti,
utropa sig till konung af Polen och skänka det en
fri konstitution. 1816 slog K. sig ned i Solothurn
(Schweiz), der han egnade sig åt landtbruk. Der
afled han d. 17 Okt. 1817 till följd af ett fall från
hästen. Hans stoft begrofs, genom kejsar Alexanders
försorg, 1818 i den gamla konungagriften i Krakovs
katedral. På en kulle nära Krakov (Bronislawa-berget)
restes 1823 hans minnesvård.
Kosegarten. 1. Ludwig Theobul (Gotthard) K., tysk
skald, f. i Mecklenburg 1758, d. 1818 såsom kyrkoherde
och universitetsrektor i Greifswald, framstår i
sina skaldestycken ofta såsom en eldig lyriker,
men gör merendels ett intryck af enformighet till
följd af sin sträfvan efter en viss ståt och dyster
öfversvinlighet i uttrycken. Han utgaf diktsamlingarna
Gedichte (1788; 5:te uppl. 1824; svensk öfvers. 1804,
af C. N. Humble), Rhapsodien (2 bd, 1790–94; 2:dra
uppl. 1800–01), Romantische dichtungen (6 bd,
1800–06;
4:de uppl. 1812–15), Legenden (2 bd, 1805;
2:dra uppl. 1816; "Martyrernas minne", 1860,
svensk öfvers. i urval, hvarjämte enstaka legender
öfversatts af J. L. Runeberg) samt tvänne, efter
mönstret af Voss’ "Luise" diktade, idylliska epos:
Jucunde (1803; 7:de uppl. 1855), och Die inselfahrt
(1805). Mindre värde ega K:s romaner, skådespel och
högtidstal. Bland hans öfversättningar märkes den
af Richardsons "Clarissa" (1790–93). K. medverkade
till att i Sverige gällande kyrkoförfattning,
handbok och katekes infördes (1805) i svenska
Pommern. Han rönte åtskilliga ynnestbevis af Gustaf
IV Adolf och Karl XIII. K:s "Lyrische dichtungen"
utgåfvos samlade i 12 bd 1824–27, hans "Reden und
kleinere prosaische schriften" i 3 bd 1831–32. –
2. Johann Gottfried Ludwig K., tysk orientalist och
historiker, den föregåendes son, född svensk undersåte
i Altkirchen på Rilgen 1792, studerade 1808–12 i
Greifswald och (under Silvestre de Sacys ledning)
i Paris, vardt 1814 adjunkt vid universitetet i
Greifswald, 1817 professor i Jena och 1823 professor
i exeges och österländska språk i Greifswald. Död
derstädes 1860. – K. var en framstående kännare af
arabiska (hans hufvudämne), turkiska, persiska, zend,
egyptiska och sanskrit. Under senare hälften af sitt
lif riktade han derjämte sin forskning på Pommerns
historia och platt-tyska språket. Af hans arbeten må
nämnas en akademisk afhandling (1847), hvaruti han
definitivt bestämde maltesiskans arabiska karakter,
Chrestomathia arabica (1828), editioner af Tabaris
"Annales regum atque legatorum dei" (2 bd, 1831–53;
på arabiska och latin), Alis från Ispahan stora
diktsamling "Kitab-al-agani" (bd 1, 1840–46), den
indiska fabelsamlingen "Pancatantra" (2 bd, 1848–59;
den första och hittills enda utförliga editionen)
samt, inom det inhemska forskningsområdet, "Pommersche
und rügische geschichtsdenkmäler" (1834), "Codex
Pomeraniae diplomaticus" (1843–62, i samarbete med
Hasselbach, Wörterbuch der niederdeutschen sprache
(innehållande endast bokstafsförbindelserna A-ang;
1855) och Geschichte der universität Greifswald
(2 bd, 1856–57). Flere af dessa arbeten blefvo dock
ofullbordade. Sedan 1853 redigerade K. tidskriften
"Baltische studien".
Koseir, stad i Öfre Egypten, mudirije Kene-Koseir,
vid Röda hafvet, var förr en betydande handelsplats
och inskeppningsort för Mekka-pilgrimer från det
inre Afrika, men har nu öfverflyglats af Sues och
eger endast omkr. 2,000 innev.
Kosekant (af Lat. complementi secans, komplementets
sekant). Se Trigonometri.
Kosel, stad och fordom fästning i preussiska
regeringsområdet Oppeln (Schlesien), vid Oder. 5,030
innev. (1880). Stuteri. K. var 1306–59 hufvudstad
i ett hertigdöme K. Fästningen anlades 1743,
sedan Schlesien eröfrats af Fredrik II, intogs af
österrikarna 1745 och belägrades af dem förgäfves
1758, 1759, 1760 och 1762 samt af fransmän och bajrare
1807. 1873 öfvergafs K. såsom fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
