Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konsumtionsskatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en dylik på nödvändighetsvaror. – Dertill
kommer att samma förhållande, som ger anledning
till nyssnämnda orättvisa, äfven gör, att
konsumtionsskatter mycket ojämnt betunga medlemmar
af en och samma samhällsklass (t. ex. en person
med stor familj mer än en person utan familj eller
med en liten sådan). – Slutligen är ej att förbise,
att dessa indirekta konsumtionsskatters påläggande
och uppbörd vanligen medföra menliga rubbningar af
näringslifvet eller andra olägenheter samt ofta äro
särdeles kostsamma.
Af det sagda följer nu emellertid icke, att
konsumtionsskatterna böra utdömas. Dels kan det
ifrågasättas huruvida ej den orättvisa, som nämnda
skatter innebära, åtminstone delvis kan häfvas genom
införande af skatter, som öfvervägande betunga de mer
bemedlade. Dels är att beakta, att vid skatteväsendets
anordning hänsyn ej får tagas blott till rättvisans
fordringar, utan att man ock måste fästa afseende vid
statens och kommunens finansiella intressen. Och det
kan hända, att rättvisans fordringar ofta måste till
ganska stor del åsidosättas för att skaffa stat och
kommun erforderliga inkomster. – Såsom en välgörande
verkan af en del konsumtionsskatter har framhållits
deras förmåga att minska konsumtionen af varor,
hvilkas förbrukning, antingen alltid eller åtminstone
då den drifves till öfvermått, är i andligt eller
kroppsligt afseende skadlig. Hit höra bl. a. skatter
på bränvin och tobak. Denna åsigt hvilar emellertid
till stor del på en förblandning af verkningarna af
konsumtionsskatter och verkningarna af andra med samma
skatter förbundna inrättningar. Att t. ex. den svenska
lagstiftningen angående tillverkning och försäljning
af bränvin lyckats bidraga till en betydlig minskning
af bränvinsförbrukningen beror till allra största
delen derpå att tillverkning och försäljning af
nämnda dryck anordnats så, att man i hög grad lyckats
minska frestelsen till dryckenskap. Deremot torde
bränvinsskatternas verkningar i denna riktning varit
af särdeles ringa betydelse, i synnerhet som de endast
småningom stegrats till sitt nuvarande jämförelsevis
höga belopp. D. D.
Kontagiös (hårdt g; Fr. contagieux, af Lat. contagium,
beröring), med., smittande medelst ett smittämne,
som verkar genom beröring; smittsam. Se Epidemi och
Infektionssjukdomar.
Kontakt (af Lat. contingere, vidröra), beröring. –
1. Geol., beröringsytan eller beröringslinien
mellan hvarandra tillgränsande bergarter eller
bergartsskikt. Stundom är kontakten mycket skarp,
t. ex. mellan de i Sverige vanliga diabas-"gångarna"
och de urbergarter, i hvilka de uppträda; stundom
är den otydlig (t. ex. ej sällan mellan granit och
gneis), så att det är svårt att säga hvar den ena
bergarten slutar och den andra vidtager. Hvad eruptiva
bergarter, t. ex. granit, porfyr, diabas, beträffar,
befinnas dessa ej sällan hafva i högre eller lägre
grad förändrat de bergarters beskaffenhet, med hvilka
de äro i kontakt. Denna förändring, hvilken består
dels i ett slags förkisling, eller
tillhårdning af bergarten, dels deri att dess
mineralbeståndsdelar fullständigt omändras eller
att en kristallinisk textur utbildas hos densamma,
kan sträcka sig mer eller mindre långt från
kontakten, från blott några få millimeter till
flere meter. Det är i synnerhet rent sedimentära
bergarter, t. ex. lerskiffrar och kalkstenar,
hos hvilka sådana förändringar i närheten af
kontakterna mot tillstötande eruptiver kunna
iakttagas. – Sjelfva de nu anförda förhållandena
kallas kontaktfenomen. Kristianiatraktens silur- och
granitterritorium erbjuder rika tillfällen till
kontaktfenomenens studerande. Inom Sverige äro de
mera sällsynta och blott obetydligt utvecklade. – Den
förändring till sin beskaffenhet, som en aflagring
eller en bergart befinnes hafva undergått vid
kontakten med i synnerhet eruptiva bergmassor, kallas
kontaktmetamorfos. –2. Matem. Två linier (eller ytor)
sägas hafva kontakt i en gifven punkt, om de i denna
punkt ega en gemensam tangent (eller ett gemensamt
tangentplan). Kontakten kan vara af högre eller lägre
ordning, alltefter som linierna (eller ytorna) i
omgifningen af punkten sluta sig mer eller mindre tätt
intill hvarandra. – Kontaktsteorien, läran om sättet
att bestämma vilkoren för kontakt samt kontaktens
ordningstal. Bland dem, som väsentligen bidragit
att utbilda kontaktsteorien, må särskildt nämnas
fransmannen A. L. Cauchy. – 3. Fonet. Se Kontaktsläge.
1. E. E. 2. G. E.
Kontaktfenomen, geol. Se Kontakt 1.
Kontaktmetamorfos. geol. Se Kontakt 1.
Kontaktsläge, kontakt (af Lat. contingere, vidröra)
l. bildningsläge, fonet., det ställe i röstapparaten,
företrädesvis munkanalen, der den för konsonanter
utmärkande afspärrningen eller förträngningen eger
rum. Då talströmmen passerar det hinder, som stälts
i dess väg, uppkommer ett buller, olika alltefter
hindrets beskaffenhet och plats. Så bildas exempelvis
p genom läpparnas sammanslutning och öppning
(läppkontakt), vid l tryckes tungspetsen mot öfre
framtänderna, så att talströmmen måste dela sig och
gå fram på ömse sidor om tungan (tungkontakt). Vid
nasalerna (m, n o. s. v.) afstänges framtill
genom kontakten den del af munhålan, som står
i förbindelse med svalget och genom sin resonans
bestämmer skilnaden mellan t. ex. m och n. Kontakterna
eller bildningslägena indelas först efter de rörliga
delar, som vid dem äro verksamma, i läppkontakter
och tungkontakter; de senare åstadkommas antingen
med tungspetsen (apikala) eller med tungryggen
(dorsala). Läpparnas och tungans funktionsområden
äro visserligen naturligt skilda genom tänderna, men
öfvergångar förekomma dock, såsom när sengrekiska [theta]
(= Eng. th) i ryskan blifvit f. Läppkontakterna äro
äfven sins emellan naturligt begränsade: underläppen
mot öfverläppen eller mot öfre framtänderna. Dock
finnas mellanformer, i det t. ex. förträngningen
bildas med tillhjelp af både öfverläppen och öfre
framtänderna, samt varieteter efter läpparnas olika
form. Tungans funktionsområde, fr. o. m. tandeggarna
t. o. m. underkanten af gomseglet, bildar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
