Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koboltgrönt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland hittills utgifna grammatikaliska arbeten
öfver engelska språket.
Koch, Robert, tysk läkare, jämte L. Pasteur
samtidens förnämste forskare inom etiologien,
särskildt inom den del af denna vetenskap, som
behandlar infektionssjukdomarnas orsaker, föddes
1843 i Klausthal och blef efter slutade medicinska
studier distriktsläkare i Wollstein. Han medhann,
jämte sin verksamhet som läkare, att anställa
vidlyftiga forskningar angående mjeltbrandens orsak,
hvilka undersökningar publicerades 1876. Sedan
han 1879 offentliggjort sina undersökningar om
sårinfektionssjukdomarna, kallades han s. å. att som
regierungsrath tillhöra det nybildade "Kaiserliches
gesundheitsamt" i Berlin. De arbeten denna nya
anstalt utfört äro hufvudsakligen K:s verk. Han
blef genom dem Tysklands erkändt främste forskare
inom infektionssjukdomarnas etiologi och var som
sådan sjelfskrifven till ledare af den vetenskapliga
kommision, som Tyskland 1883 utrustade för att
utforska kolerans orsaker. Kommissionen arbetade
1883–84 i Egypten och Ostindien. Vid sin hemkomst
utnämndes K. till geheimerath och erhöll af
tyska riksdagen en dotation af 100,000 mark för de
förtjenster han vid kommissionens arbeten inlagt. –
K:s förnämsta upptäckter äro följande. Genom
upptäckten af mjeltbrandsbacillens utveckling
har han lemnat den fullständiga förklaringen af
dittills outredda förhållanden inom mjeltbrandens
etiologi; genom upptäckten af tuberkulos-bacillen
har han visat det tuberkulösa smittämnets natur af
bakterie och satts i tillfälle att noggrant studera
detta smittämnes egenskaper; genom upptäckten
af kolerabacillen har han gjort i högsta grad
sannolikt, att kolerans smittämne utgöres af en
bakterie. Utom dessa arbeten har han utfört en mängd
andra: om desinfektionsmedlens värde, om immunitets
framkallande mot mjeltbrand, om tyfus recurrens’
och tyfoidfeberns bakterier m, m. K. har gagnat
vetenskapen genom sina lysande upptäckter, men kanske
ännu mer genom utarbetandet af nya, säkra metoder
för undersökningen af infektionssjukdomarnas orsaker
och väsende, och framför allt har han gagnat genom
den kritiska skärpa, med hvilken han preciserat den
etiologiska forskningens mål och betingelserna att nå
detta mål. W-s.
Kochanowski, Jan, Polens mest betydande skald
före Mickiewicz, f. 1532, fullbordade sina studier
i Tyskland, Padua och Paris, der Ronsard väckte
hans håg för diktning, samt blef efter sin hemkomst
sekreterare hos konung Sigismund II August, men
drog sig snart tillbaka till sitt fädernegods
Czarnolas, hvarefter hans vittra författareskap
endast tillfälligtvis afbröts af hans deltagande i
det politiska lifvet. Död 1584. – K. tog Horatius
till förebild. Hans dikter äro dels latinska, dels
polska. De förra utgöras af elegier och oder samt
en mängd tillfällighetsstycken. Bland hans polska
dikter intages främsta rummet af Treny, elegier med
anledning af hans dotter Ursulas död, ett mästerverk
af poetisk lyftning och god språkbehandling. Andra
af hans polska
diktalster andas en glödande fosterlandskärlek,
och vid sidan af en cykel, som i lättfärdighet
påminner om Boccaccios "Decameron", utmärker sig
hans ännu använda öfversättning af psalmerna (1578)
genom sin upphöjda värdighet. Om polska språkets
utbildning och den polska poesiens riktande med nya
versformer inlade han en beståndande förtjenst. En
samling af hans skrifter utgafs 1584–90; men som
K., utan att frånträda den katolska bekännelsen,
starkt berörts af protestantismen, blefvo de längre
fram förbjudna. Nyare upplagor utkommo 1767, 1826 och
senare. – K:s yngre broder, Piotr K., sekreterare hos
konung Sigismund III, malteserriddare, öfverflyttade
till polska språket Tassos "Gerusalemme liberata"
(1618; på originalets versmått), senare äfven Ariostos
"Orlando furioso" (1799). En tredje broder, Andrzej
K., öfversatte AEneiden (1590).
Kochem, stad i preussiska regeringsområdet Koblenz,
vid Mosel, 3,155 innev. (1880). Vinodling. Vid staden
ligger en gammal borg, som omnämnes redan 1051 och
sedan ofta beboddes af ärkebiskopen af Trier. Den
förstördes 1689 af fransmännen, men restaurerades
1873–77.
Kochemer loschen (af Hebr. chacham, kunnig, klok,
och laschon, språk), det bland yrkestjufvar i
mellersta Europa, i synnerhet Tyskland, klassiskt
vordna namnet på deras rotvälska, som upptagit
en mängd yrkesuttryck ur judisk-tyskan och
zigenare-språket. Det sammanfaller dock ingalunda
med någotdera af dessa.
Kochen [kåcken], Johan Henrik von, friherre,
ämbetsman, af en ursprungligen tysk slägt,
som i slutet af 16:de årh. öfverflyttade till
Östersjöprovinserna, föddes i Narva d. 21 Okt. 1681
och var son till Kristofer Kochen (f. 1637, 1679–83
svensk kommissarie i Moskva, 1684–90 svensk envoyé
derstädes, 1683 adlad med namnet von K., d. 1711). 1705
antogs K. till e. o. kanslist vid kongl. fältkansliet,
åtföljde efter slaget vid Poltava Karl XII till
Bender, der han deltog i kalabaliken (1713), blef
1714 sekreterare vid utrikesexpeditionen och följde
i denna egenskap konungen på alla hans återstående
fälttåg. 1720 utnämndes K. till kansliråd. I
riksdagsstriderna deltog han med ifver samt räknades
för en uppriktig "republikan". Under 1723 års riksdag
insattes han i Mindre sekreta deputationen, som
utmärkte sig genom sin fientlighet mot konung Fredrik,
samt inkallades af kanslipresidenten Arvid Horn i
den af sekreta utskottet 1723 för behandlingen af de
hemligaste utrikesärendena upprättade s. k. sekreta
kommissionen, i hvilken han motsatte sig riksrådet
Cederhielms beskickning till Petersburg. Han var ock
en af de kommissarier, som 1725–26 underhandlade
om Sveriges tillträde till den s. k. Hannoverska
alliansen och 1734 om ett närmare förbund med
Frankrike. Redan 1727 hade K. blifvit utnämnd till
hofkansler. Vid 1734 års riksdag ifrågasattes
han till landtmarskalk, men undanbad sig. Under de
följande åren var han Horns trognaste och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
