Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaplan l. Kapellan - Kaplandet l. Kap-kolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sekreterare. Inom påfliga kurian förekommo tre slags
kaplaner: titulärkaplaner, vid festerna assisterande
kaplaner och påfvens egna, i enskilda värf använda
kaplaner. Till en del finnas dessa ämbeten ännu qvar
i den katolska kyrkan. – Nu kallas äfven de i de
större församlingarna antingen stadigvarande eller
tillfällige hjelppresterna kaplaner. Visserligen
skulle enl. tridentinska mötets beslut hvarje
församling hafva endast en pastor, men presterliga
biträden medgifvas honom dock, der så erfordras. I
Frankrike t. ex. förekomma två slag af dessa
hjelpprester, les desservants och les vicaires,
enl. "Articles organiques de la convention" af den
8 April 1802. Deras till- och afsättning är lagd
i biskoparnas hand. Det senare gäller äfven om
andra katolska land, ehuru bestämmelserna om dessa
prester i allmänhet äro tämligen sväfvande. – I de
protestantiska landen förekommer äfven namnet kaplan
såsom benämning på underordnade prester. I England
begagnas fortfarande här och der huskaplaner. Hvad
särskildt Sverige angår, förekommer namnet
kaplan i 1686 års kyrkolag äfvensom i de äldre
konungabrefven såsom benämning på prest i kapell-
eller annexförsamling och på ordinarie hjelpprest
i större församling, men i senare tider har denna
benämning blifvit utbytt mot kapellpredikant eller
komminister. Den förekommer numera officielt blott
om en vid K. M:ts orden tjenstförrättande prest,
ordenskaplan. – I Norge och Danmark finnas inom vissa
(vidsträcktare) församlingar fasta kaplansämbeten,
hvilka beklädas af residerende kapellaner, som aflönas
af staten och innehafva boställe (jämförliga med
de svenske komministrarna). Personelle kapellaner
kallas sådane prestmän, hvilka äro förordnade till
biträde åt en bestämd sogneprest (kyrkoherde), som på
grund af sjuklighet eller af annan orsak icke ensam
kan fullgöra sina ämbetsåligganden. Den personelie
kapellanen aflönas af sognepresten. Kaldskapellaner
(sockenkaplaner) äro anställde i en viss bestämd
socken, och deras ställning är således icke beroende
af huruvida den sogneprest, hvilken de biträda
i göromålen, förblifver vid sitt ämbete. Deremot
måste de, likasom de personelle kapellanerne, utföra
alla förrättningar, som sognepresten uppdrager åt
dem. De hafva icke boställe och äro till största
delen aflönade af sognepresten. Stiftskapellaner äro
prester, hvilka antagas för ett helt stift och inom
detsamma skickas att tjenstgöra hvarhälst en annan
prests sjukdom, ett större tillopp af menniskor
(t. ex. vid jernvägsarbeten, under fiskeperioder
o. s. v.) ett pastorats ledighet o. s. v. framkallar
behofvet af extraordinarie presterlig tjenstgöring. De
lyda direkt under stiftets biskop och sändas af
honom dit, der han finner deras tjenst behöflig.
J. P.
Kaplandet l. Kap-kolonien (Eng. Cape colony),
britisk koloni, omfattande sydligaste delen af
Afrika mellan 28° och 34° 50’ s. br. samt 16° 30’
och 28° 25’ ö. lgd fr. Greenw. I v. och s. sköljes
K. af Atlantiska och Indiska oceanen, i n. utgör
Oranjefloden gräns mot Stora
Namalandet, Kalahari-öcknen, Griqualand West
och Oranjeflodsfristaten, och i ö. följer gränsen
kustfloden Kai och dess biflod Indue samt Stormbergen,
hvilka skilja K. från Transkai-distrikten. Utom det
af nämnda gränser inneslutna området, det egentliga
K., som har en areal af 517,849 qvkm., med 780,757
innev. (1880), räknas till kolonien några på senare
tider eröfrade områden: Basutoland, 25,175 qvkm.,
128,176 innev. (1875), hvilket eröfrades 1868,
Griqualand West (se d. o.) och Transkai-distrikten
(se Kaffraria), så att K. i sin nuv. största
utsträckning har en ytvidd af 628,658 qvkm., med
omkr. 1,250,000 innev. – Kusten är enformig, med
endast öppna bukter utan större uddar. På vestra sidan
ligga S:t Helena-viken, Saldanha-viken och Table bay
vid Kapstaden; på södra sidan, ö. om Goda-Hoppsudden
l. Kap, som gifvit hela kolonien dess namn, den stora
False bay, med Simons bay på sin vestra sida, samt
Mossel- och Algoa-vikarna. Simons bay är koloniens
förnämsta hamn. Landet höjer sig från hafvet i en
följd af terrasser, uppburna af nästan parallella
bergskedjor, till en centralkedja, som skiljer
kustflodernas vattenområde från Oranjes och dess
bifloders. Denna centralkedja går i en med kusten
parallel båge och är i olika delar känd under namnen
Katlamba-, Storm-, Zuur-, Sneeuw- och Winterbergen,
Nieu-weveld och Roggeveld samt har toppar af i
medeltal 1,800 m. höjd. Norr om denna vattendelare
sänker sig det inre landet (stora buschmanlandet)
småningom mot Oranjefloden med en höjd af 1,000–1,200
m. Söder om centralkedjan ligger den stora Karroo,
en slätt af 450 km. längd och 100 km. bredd i n. och
s., bestående af röd, jernhaltig lera, som under
den torra årstiden blifver hård som brändt tegel,
men under regntiden klädes af en yppig gräs- och
blomstermatta. Bland kustkedjorna, som genomskäras
af trånga tvärdalar ("kloofs"), genom hvilka de
periodiska vattendragen bana sig väg ut till hafvet,
kunna tvänne hufvudkedjor urskiljas: en inre och
en yttre. I koloniens nordvestra del närma sig den
centrala kedjan samt kustkedjorna hvarandra och fortgå
i en oregelbunden serie af kedjor mot nedre Oranje,
hvarunder de betydligt aftaga i höjd. Innanför den
centrala kedjan, i Buschmanland, ligger en
dubbel rad isolerade höjder med plana toppar, hvilka
stiga direkt upp från slättlandet och äro kända
under namnen Karree- och Praambergen. Taffelberget
(Table mountain), det välkända landmärket och
kärnan af Goda-Hopsuddens halfö, har en höjd af
1,082 m. – Större delen af K. är vattenfattig;
endast östra delen är rikare på källor och större
vattendrag. Bäckar och floder innehålla mest endast
regnvatten och sina under den torra årstiden, hvaremot
de under regnperioden hastigt svälla upp till ofantlig
höjd. K:s längsta flod är Oranjefloden l. Kai Garib på
norra gränsen. Bland kustfloderna äro Olifant, Breede,
Stora Fiskfloden och gränsfloden Kai de största. Sjöar
finnas icke. Heta källor och mineralkällor förekomma
flerestädes. – K:s klimat är i allmänhet torrt och i
hög grad helsosamt. Snö faller sällan i kusttrakten, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
