Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Feronia (zoologi) - Feronia (gudinna) - Feronia elephantum - Ferozepore - Ferrand, Antoine François Claude - Ferrara - Ferrara, Francesco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Feronia, zool., ett insektslägte, hörande till
afdelningen Pentamera och skalbaggarnas ordning
(Coleoptera). Hithörande insekter vistas på land,
under stenar, i murkna stubbar o. d. Slägtet räknar i
Skandinavien mer än 30 arter, bland hvilka må nämnas
den synnerligen allmänna F. cuprea, som är aflångt
äggformig och till färgen metallsvart, grön eller blå,
med antennernas två första leder röda. J. G. T.
Feronia, fornitalisk gudinna, hvilkens dyrkan
sannolikt från sabinerna infördes till Rom. Vid
Capena i Etrurien, nära berget Soracte, hade hon
ett synnerligen rikt tempel med en dertill hörande
helig lund (lucus Feroniae), som tillika var en
besökt marknadsplats. Hon dyrkades för öfrigt ur
flere olika synpunkter, t. ex. som årsväxtens,
handelns och de frigifne slafvarnas beskyddarinna.
A. M. A.
Feronia elephantum Corr., bot. farmak., ett högväxt
träd i Ostindien, hörande till nat. fam. Aurantiaceae
Corr., kl. Decandria L. Blommor och blad lukta
särdeles angenämt och påminna tillika om anis. De
nyttjas såsom magstärkande medel. Ur barken
utflyter ett gummi, som kan brukas i stället
för gummi arabicum till tekniska ändamål.
O. T. S.
Ferozepore. Se Firozpur.
Ferrand [-rang], Antoine François Claude,
grefve, fransk statsman, f. 1751, utvandrade vid
revolutionens början, återvände 1801, utan att
erhålla något ämbete, verkade 1814 för bourbonernas
återkallande samt blef derefter pär, statsminister
och general-postdirektör. Död 1825. F. skref
bl. a. L’esprit de l’histoire (1802; 6:te uppl, 1826),
Théorie des révolutions (1817) och Histoire des trois
démembrements de la Pologne (1820).
Ferrara. 1. Provins (fordom sjelfständigt hertigdöme,
derefter delegation i Kyrkostaten) i konungariket
Italien, landskapet Emilien. Arealen 2,617
qvkm. 226,225 innev. (1876). – 2. Hufvudstad i nämnda
provins, i en sumpig och osund trakt vid Po di
Volano och jernvägen Padua–Bologna. Det var fordom
hertigarnas af Este residens, vid hvilkas hof den
tidens mest firade italienske skalder och konstnärer
lefde, och i 16:de årh. en blomstrande stad med öfver
100,000 innev., nu en ort, som med sitt stora omfång
och fåtaliga befolkning – omkr. 28,500 innev. (1871) –
med den breda, men öde korson och sina många tomma,
till förfall lutande palats gör ett intryck af
ödslighet. F. är näst Turin den regelbundnaste och
skönaste staden i öfre Italien, det är omgifvet
af murar, grafvar och kanaler samt försvaras i
s. v. af ett starkt citadell. De anmärkningsvärdaste
af dess många kyrkor äro katedralen San Paolo
(från 12:te årh.), dels i romansk, dels i gotisk
stil, San Francesco-kyrkan (fullbordad 1494), San
Benedetto-kyrkan och San Giorgio-kyrkan, som före
1135 var katedral. Det forna hertigliga slottet,
i gotisk stil, med fyra väldiga torn, var senare de
påfliga legaternas bostad och är nu förvaltningens
säte och telegrafbyrå. Ariostos oansenliga hus, som
skalden sjelf lät uppbygga, inköptes 1811 af staden
och restaurerades. I S:t Anna-hospitalet visas ännu
den cell, i
hvilken Torquato Tasso, på Alfons II:s befallning, i mer
än sju år hölls inspärrad såsom vansinnig. Det af
kejsar Fredrik II stiftade, 1402 utvidgade, under
franska väldet upphäfda, men 1824 å nyo upprättade
universitetet ("studio pubblico"), egentligen blott
en skola för medicin och juridik, har en botanisk
trädgård, ett meteorologiskt observatorium samt
ett bibliotek med öfver 100,000 band och 1,100
manuskript. Bland konstsamlingar intager pinakoteket
eller tafvelsamlingen Ateneo civico främsta rummet. –
F., en fornromersk koloni, utgjorde först en del af
exarkatet, tills det vid midten af 8:de årh. tillföll
påfvestolen. Senare, under fejderna mellan guelfer
och ghibelliner, höjde det sig faktiskt till
sjelfständighet, ehuru det till namnet erkände
markgrefvarnas af Toscana öfverherskap. Liksom i
de flesta andra orter i öfre och mellersta Italien
kämpade äfven i F. tvänne adelspartier om väldet. I
spetsen för dem stodo familjerna Salinguerra Torelli
och Adelardi, af hvilka den förra representerade det
ghibellinska (kejserliga) och den senare det guelfiska
(påfliga) intresset. I kejsar Fredrik Barbarossas
strid mot kommunerna stod F. på de senares sida
och var medlem af det lombardiska stadsförbundet,
hvarigenom Adelardis öfvervigt för en längre tid
grundlades. Mot slutet af 12:te årh. vann familjen
Este största inflytandet på ledningen af stadens
angelägenheter och behöll detsamma genom vis befordran
af stadens intressen. 1329 fick Aldobrandino II af
påfven i förläning vikariatet F., och 1471 upphöjde
Paul II markgrefven Borso till ärftlig hertig af
F. Efter hufvudgrenens utslocknande med Alfons II
(1597) indrog Klemens VIII hertigdömet såsom ledigt
län och förenade det med Kyrkostaten. 1437 förlade
Eugenius IV conciliet i Basel till F., och i Jan. 1438
öppnade han der en ny synod, som bl. a. bevistades af
kejsar Johannes VII Palaeologus, för att åstadkomma en
union mellan den grekiska och den romerska kyrkan. Med
anledning af pestens utbrott flyttades conciliet
1439 till Florens. 1735 upphöjde påfven Klemens XII
biskopsdömet F. till ärkebiskopsdöme. Från 1796,
då F. intogs af fransmännen, utgjorde det först en
del af Cisalpinska republiken, derefter (1805–14)
en del af konungariket Italien. Genom Wien-kongressen,
1815, kom det åter under påfvestolen, med undantag af
den n. om Po belägna delen, som tillföll Österrike,
hvilket äfven höll citadellet i F. besatt. Med det
öfriga Emilien kom F. 1859 till konungariket Italien.
Ferrara, Francesco, italiensk nationalekonom och
politiker, föddes i Palermo 1810. Han blef 1834 chef
för Siciliens statistiska byrå och grundlade Giornale
di statistica. 1847 blef F. inspärrad på citadellet
i Palermo för några politiska skrifter. 1848 sattes
han åter på fri fot och blef medlem af Siciliens
provisoriska regering. S. å. skickades han till Turin
för att erbjuda sicilianska kronan åt hertigen af
Genua, en yngre son till konung Karl Albert. Då under
hans frånvaro neapolitanska väldet på Sicilien blifvit
återstäldt, stannade F. i Turin och utnämndes 1849
till professor i nationalekonomi vid universitetet
derstädes. Såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
