Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fernissa - Fernkorn, Anton Dominik von - Fernow, Karl Ludwig - Feroce - Ferocitet - Ferolia guianensis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manganborat, kaliumklorat, salpetersyra, klor
o. s. v. (Sålunda beredes vanlig s. k. kokt linolja,
som har stor användning till bestrykning af trä, i
allmänhet genom att till upphettad linolja sätta 3–4
procent af dess vigt blyglete, fortsätta upphettningen
under 5–6 timmar samt dekantera efter afkylning.) De
tillsatta oxiderna af bly, zink, mangan
o. s. v. lösas delvis i oljan i form af oljsyrade
salter, dels utfalla de i förening med föroreningarna
i oljan och bilda en olöslig bottensats, som afskiljes
från den erhållna oljefernissan. Ju högre temperatur,
som vid beredningen af fernissan användts, dess
mörkare färg erhåller denna. För åtskilliga ändamål
behöfver man dock färglös eller åtminstone mycket
ljus fernissa. Sådan kan framställas genom långvarig
blekning af vanlig fernissa i direkt solljus; äfven
genom upplösning af oljsyrad blyoxid i kall linolja
erhålles, enligt uppgift, en ofärgad oljefernissa. En
liknande lösning, af blytvål (linoljsyrad blyoxid)
i terpentinolja, nyttjas till fästande af guld
m. m. på tapeter. Äfven den vanliga boktryckarefärgen
(tryckfärgen; den s. k. boktryckaresvärtan) kan
anses såsom en mycket tjockflytande, hastigt torkande
oljefernissa, uppblandad med fint fördeladt kol. Den
framställes af lin- eller nötolja, som upphettas så
högt och så länge, att hon blir tjockflytande och
börjar sönderdelas. Den efter afsvalning sega massan
försättes med något såpa och omkr. 16 procent kimrök
(eller cinnober, indigo o. s. v., om trycket ej önskas
svart, utan rödt, blått eller annorlunda färgadt).
Ännu vidsträcktare användning ega lackfernissorna,
hvilka utgöras ät lösningar af hartser i
åtskilliga olika lösningsmedel. Man indelar
vanligen dessa fernissor efter lösningsmedlets
natur i oljelackfernissor, spritfernissor och
terpentinoljefernissor, men äfven andra klasser
finnas, t. ex. eterfernissor, hvilka hufvudsakligen
användas till öfverstrykande af andra fernissor, för
att höja dessas glans, samt petroleum-, träsprit-,
aceton-, kloroform-, benzolfernissor m. fl. –
Oljelackfernissor eller feta fernissor, såsom de
äfven benämnas, äro de varaktigaste af alla, men torka
långsamt och äro alltid mer eller mindre färgade. De
beredas genom upplösning af hartser (kopal, bernsten,
m. fl.) i linoljefernissa eller hartsolja, hvarefter
lösningen vanligen utspädes med terpentinolja,
petroleum, benzol eller dylikt. I allmänhet smältas
hartserna först, hvarefter den erforderliga mängden
kokande oljefernissa tillsättes; blandningen får
sedan koka i omkring 10 minuter och derpå afsvalna
till 140°–150° C., då terpentinoljan tillblandas. –
Såsom exempel på oljelackfernissor kunna anföras:
fernissa för vagnar, fernissa för byggnader, svart
asfaltfernissa m. fl. – Spritfernissor erhållas genom
lösning af vissa hartser (gummilacka, sandarak,
mastix, kopal o. s. v.) i stark (minst 92-procentig)
alkohol. Hartsernas upplösning befordras genom
tillsats af groft pulveriseradt glas, som hindrar
harts-partiklarnas sammanbakning. Vanligen tillsättes
äfven något terpentin för att göra det vid fernissans
intorkning uppstående öfverdraget
mindre sprödt. Det mest använda hartset är gummilacka
(schellack), hvaraf benämningen lackfernissa
uppkommit. Schellack-fernissa beredes af 1 del
schellack på 3–5 delar alkohol; sandarakfernissa af
10 delar sandarak, 1 del veneziansk terpentin och 30
delar alkohol. Varaktigast af alla spritfernissor är
kopalfernissan, som kan erhållas genom upplösning
af 6 delar pulveriserad kopal i en blandning af 6
delar 97-procentig alkohol, 4 delar terpentinolja
och 1 del eter. Vill man framställa färgade
spritfernissor (t. ex. s. k. guldfernissa för
bestrykande af finare föremål af mässing o. d.),
så har man att till lösningen af harts i alkohol
sätta spritlösningar af gummigutta, drakblod,
anilinfärger, pikrinsyra e. dyl. färgämnen, till
dess man erhållit den önskade färg-nyansen. –
Terpentinoljefernissor beredas på ungefär samma sätt
som spritfernissorna. De torka långsammare än dessa,
men äro varaktigare och mindre spröda. De hartser,
som hufvudsakligen användas till framställande af
dessa fernissor, äro kolofonium, kopal, dammar,
mastix m. fl. Terpentinoljefernissor användas till
bestrykning af taflor, gravyrer o. d. samt till
mångahanda andra ändamål. Grön terpentinoljefernissa
erhålles genom lösning af sandarak eller mastix i
kalilut, tillsats af kopparacetat och den härvid
uppkomna fällningens upplösning i terpentinolja. För
att gifva föremål, som bestrukits med lackfernissa,
så stark glans och glatthet som möjligt, plägar man,
sedan fernissöfverdraget fullständigt torkat, slipa
detsamma med finslammadt pimstenspulver och derefter
polera med slammad trippel och olivolja samt slutligen
med hvetestärkelse, för att aflägsna oljan. – Utom
de nu nämnda, egentliga fernissorna hafva äfven andra
vätskor fått teknisk användning för åstadkommande
af glänsande, hårda öfverdrag. Sådana vätskor
äro t. ex. kollodium (lösning af nitrocellulosa
i alkohol och eter), vattenglaslösning,
lösning af schellack i ammoniak m. fl.
S. J-n.
Fernkorn, Anton Dominik von, tysk bildhuggare,
f. 1813, d. 1878, var lärjunge af Schwanthaler. Han
flyttade 1840 till Wien, der han i flere år förestod
det kejserl. bronsgjuteriet. Bland hans arbeten må
nämnas en S:t Georgsstaty samt ryttarestatyerna af
Ärkehertig Karl (1858) och Prins Eugen (1864) i Wien.
Fernow, Karl Ludwig, tysk konstskriftställare,
f. 1763, d. 1808, blef 1802 professor i filosofi i
Jena och 1804 bibliotekarie hos enkehertiginnan af
Weimar. Han utgaf åtskilliga värdefulla skrifter,
bl. a. Römische studien (1806–08), Leben des
künstlers Carstens (1806; 2:dra uppl. 1867), Ueber
den bildhauer Canova und dessen werke (s. å.) och
Ariostos lebenslauf (1809).
Feroce [-råtje], Ital., musikt., vildt, häftigt,
stormande.
Ferocitet (Fr. férocité, af Lat. ferox, vild),
vildhet, grymhet, råhet, obändighet.
Ferolia guianensis Aubl., bot., ett till
fam. Rosaceae hörande träd, som växer i Guiana
samt på Guadeloupe, och hvars ved under namn af
atlasträ (feroliaträ, Fr. bois satiné) nyttjas till
förfärdigande af möbler m. m. Ldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
