Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fénelon, François de Salignac de la Motte - Fenestella, romersk historieskrifvare - Fenestrelle, ort i den italienska prov. Turin - Feng, Isl. Fengr, ett af Odens många namn, hvilket betyder "den fångade" - Fenge, en jutsk höfding - Fenger, Peter Andreas - Fenger, Karl Emil - Fenger, Ludvig Peter - Fenhvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgifvits flere gånger. Jfr Bausset, "Histoire de
Fénelon" (1808), Wunderlich. "Fénelon, erzbischof
von Cambrai" (1873), och Hunnius, "Das leben
Fénelons" (s. å.) B. M.
Fenestella, romersk historieskrifvare, död år
19 e. Kr., författade annaler, som gå från Roms
grundläggning till republikens fall. Han synes snarare
hafva samlat antiqvariska och historiska uppgifter,
än lemnat en sammanhängande framställning af statens
öden. R. Tdh.
Fenestrelle, ort i den italienska prov. Turin, vid
Clusone och vid den från Briançon öfver Mont Genèvre
ledande alpvägen. 1,280 innev. (1871). F. hörde
fordom till Dauphiné, men kom i spanska
arfföljdskriget (1708) till Savoyen. Fästningen,
som derefter förstärktes, intogs 1796 af fransmännen
och förstördes, men har sedan till en del blifvit
återställd.
Feng, Isl. Fengr, ett af Odens många namn, hvilket
betyder "den fångande". Th. W.
Fenge, en jutsk höfding, var enligt Saxo Grammaticus
broder till Horvendel, Amleths (Hamlets) fader. När
Horvendel efter många segrar drog till sin herskare,
konung Rörek, och förärade honom det vunna bytet, kom
han i högsta gunst hos konungen och fick dennes dotter
Geruth till äkta. Deras son var Amleth. Broderns
lycka väckte Fenges afund, hvarför han mördade
Horvendel och gifte sig med Geruth. Sina brott sökte
Fenge sedermera dölja under fromhetens täckmantel. För
att lättare undgå farbroderns stämplingar och kunna
förbereda sin hämd, ställde Amleth sig vansinnig,
hvarigenom han ock lyckades att undkomma alla forsåt
och fick tillfälle att genom ett strafftal väcka
en uppriktig ånger hos sin brottsliga moder. När
Fenge icke vågade för Rörek och Geruth att hemma
bringa brorsonen om lifvet, skickade han bort denne
till England med en hemlig uppmaning till engelske
konungen att låta döda Amleth. Denne uppdagade dock
sveket, återvände efter ett års förlopp och tog en
fullständig hämd, i det han uppbrände Fenges gård
med allt folket och dödade den trolöse farbrodern
med hans eget svärd. Efter Fenges död blef Amleth
konung i Jutland. – I Shakspeares verldsberömda
dramatisering af Hamletssagan motsvaras Fenge af
Claudius. Th. W.
1. Fenger, Peter Andreas, dansk prest, f. 1799,
blef 1855 kyrkoherde vid "Vor Frelseres kirke"
i Köpenhamn och dog 1878. F. slöt sig tidigt till
N. F. S. Grnndtvig samt räknades som en af dennes
äldste, besinningsfullaste och sjelfständigaste
anhängare. Under en lång följd af år – från 1833,
då han uppträdde mot en i rationalistisk riktning
gående föreslagen omarbetning af den sedan 1688
begagnade kyrkohandboken, till kort före sin död –
tog han en liflig del i diskussionen om kyrkliga
angelägenheter. I synnerhet verkade han kraftigt för
psalmsångens förbättring, bl. a. genom att ombesörja
en ny upplaga af Th. Kingos psalmer (1827) samt
genom en af honom sjelf redigerad och med regeringens
tillstånd i många kyrkor begagnad psalmbok ("Fengers
tillägg"). Bland F:s skrifter må nämnas en samling
kristliga och folkliga ordspråk till användande i
skolorna (1852)
och en öfversättning af Rimberts "Vita Anscharii"
("Ansgars levnet", 1863). Jfr Fr. Barfod,
"P. A. Fenger, en levnedstegning" (1878).
C. R.
2. Fenger, Karl Emil, dansk universitetslärare,
läkare och statsman, den föregåendes broder, född
i Köpenhamn d. 9 Febr. 1814, blef student 1829 samt
aflade kirurgisk examen 1835. Efter att under åren
1836–39 hafva studerat vid främmande universitet
blef han medicine licentiat 1840, doktor 1842,
lektor i patologi 1843, ordinarie professor 1850
och derjämte öfverläkare vid Frederiks-hospitalet i
Köpenhamn 1851. Som klinisk lärare samlade han
omkring sig ett stort antal adepter och främjade
det medicinska studiet genom att häfda vigten af
patologiska experiment. Derjämte har F. spelat en
framstående politisk rol. 1849 valdes han till
medlem af folketinget och blef "ordförer" (närmast
motsvarande det svenska "utskotts-sekreterare")
i finansutskottet. Som sådan utöfvade han stort
inflytande på finanslagförslagets uppsättning
och behandling samt sökte i synnerhet gifva
detsamma klarhet och formel korrekthet. 1856
invaldes F. i riksrådet och blef äfven då
finansutskottets ordförer. I Maj 1859 blef han
finansminister och qvarstod – med ett kort
afbrott – på den posten till slutet af 1863.
Tvänne stora reformer genomförde han som minister:
den inhemska skuldens konsolidering och 1863
års tull-lag. 1861–76 var F. åter ledamot af
folketinget och utvecklade stor verksamhet som
ordförer i finansutskottet. Maj 1870–Mars 1872
innehade han å nyo finansportföljen, och 1875
blef han borgmästare i Köpenhamn för finans- och
sjukvårdsafdelningen. Sedan 1853 har F. dessutom
varit medlem af Sundhetskollegium och sedan
1856 direktör för Veterinär- og landbohöiskolen.
E. Ebg.
3. Fenger, Ludvig Peter, dansk arkitekt,
son till P. A. Fenger, föddes d. 7 Juli 1833
i Slotsbjergby prestgård, blef student och
fil. kandidat, men egnade sig derefter åt
byggnadskonsten, vann flere gånger medalj vid
Konstakademien, åtnjöt 1867–69 det resestipendium,
som åtföljer den stora guldmedaljen, och
blef efter sin hemkomst medlem af konstakademien
i Köpenhamn. Under åren 1876–80 uppförde han
Köpenhamns två nyaste kyrkor: Jakobskirken, på
Österbro, i spetsbågsstil, och Matteuskirken, på
Vesterbro, i rundbågsstil. Förnämligast genom dessa
arbeten har han vunnit rykte som en insigtsfull
byggmästare med stor konstnärlig begåfning.
Ph. W.
Fenhvalar, fam. Balaenopteridae, zool., de med
ryggfena försedda hvalarna, hvilka dessutom skilja
sig från de öfriga derigenom att strupen och främre
delen af buken är fårad genom långsgående veck af
huden. Till denna familj höra de största kända djur på
jorden. En af de hithörande arterna når nämligen en
längd af omkr. 30 till 33 m. (jfr Bardhvalen). Deras
kroppsform är mera långsträckt än rätthvalarnas, och
de ega ej dessas oformligt tjocka späcklager och långa
barder, hvarför också deras värde är jämförelsevis
mindre, om ock stort nog att göra dem till föremål
för en inbringande fångstindustri, isynnerhet sedan
de ännu värderikare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
