Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fastighetsförening, Stockholms, stiftad 1870 - Fasting, Claus - Fastingen l. Fastings marknad, en marknad i Kristinehamn - Fast kropp. Se Aggregationstillstånd - Fastkäkar (Plectognathi), zool. - Fastlagen, T. fastenabend, D. fastelavn - Fastlagsspel, T. fastnachtsspiele
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreningens ledamöter tillfälle till tankeutbyte genom
anordnande af sammanträden, der föredrag kunna hållas
och frågor af allmänt intresse diskuteras. Föreningen
räknar (1881) omkr. 250 ledamöter.
Fasting, Claus, norsk skald och författare, f. 1746
i Bergen, vistades 1770–77 i Köpenhamn, hvarest han
var en framstående medlem af "det norske selskab",
men uppehöll sig för öfrigt under nästan hela
sitt lif i sin födelsestad, der han dog 1791 som
rådman. Åren 1778–82 utgaf han en liten tidning,
"Provincialblade", i hvilken han med stor talang
skref artiklar i åtskilliga ämnen. Mest betydande
var F. som författare af epigram, en diktart, inom
hvilken han ännu står oöfverträffad i den norska
literaturen. Hans Udvalgte skrifter utkommo 1837.
Y.N.
Fastingen l. Fastings marknad, en marknad i
Kristinehamn, hvilken förr var af stor betydelse,
men numera till följd af de lättade samfärdsmedlen
högst betydligt förlorat i vigt. Vid denna marknad
samlades förr större delen af Värmlands och de
kringliggande provinsernas befolkning, och de affärer,
som då uppgjordes i spanmål, trävaror och jern, voro
högst betydliga. I synnerhet var jernmarknaden af
stor vigt såsom bestämmande för årets jernpris. På
Fastingen möttes de stora jernexportörerna från
Göteborg, bruksegare och bergsmän från bergslagen,
tackjerns- och stångjernsköp afslötos, och förlagslån
meddelades. Jernkontoret brukade äfven till
denna marknad nedsända betydande kapital, hvilka
utdelades till bruksegarna under form af förlagslån
och derigenom satte dem i stånd att till en viss
grad hålla jernprisen uppe gent emot den tryckning,
som utöfvades af jernexportörerna. Marknaden hölls
i forna tider i slutet af Februari, framflyttades
sedermera till medlet af Mars, men hålles nu för tiden
i början af April månad. Den har sitt namn deraf att
den hölls under fastan.
Fast kropp. Se Aggregationstillstånd.
Fastkäkar (Plectognathi), zool., en ordning bland
fiskarna, igenkänlig på öfverkäksbenen, hvilka
äro orörligt sammanvuxna med mellankäksbenen och
hjernskålen, på den lilla munöppningen, på bukfenorna,
hvilka, då de finnas, bilda ett enkelt, benartadt
bihang o. s. v. Dithörande fiskar, hvilka utgöra en
föga talrik grupp, vistas i hafvet, der de hålla
sig på stort djup. De indelas i tvänne familjer:
hårdhudingar (Sclerodermi), hvilka hafva käkarna
försedda med tydliga tänder och kroppen icke sällan
täckt med sköldar, fjäll o. d., och tandlösingar
(Gymnodontes), hos hvilka käkarna äro ombildade till
en näbb med skärande kanter utan egentliga tänder och
kroppen beklädd med ojämn hud eller med taggar. Till
den förra familjen höra bl. a. slägtena Balistes,
Monacanthus Triacanthus, Ostracion, och till den
senare Diodon, Triodon, Tetrodon, Orthagoriscus.
J. G. T.
Fastlagen, T. fastenabend, D. fastelavn,
ursprungligen aftonen eller natten före fastans
inträde med askonsdagen, då man genom vällefnad och
upptåg af alla slag sökte hålla sig
skadeslös för den kommande tidens försakelser och
späkningar. Vanligen ansågs emellertid fastlagen
omfatta de tre dagarna närmast före fastan:
fastlagssöndag (Lat. quinquagesima), fastlagsmåndag
och fastlagstisdag l. fettisdag, så kallad,
emedan den var sista dagen före påsk, på hvilken
man fick äta kött. Senare erhöll fastlagen större
utsträckning i tillbakagående riktning, nämligen
intill d. 3 Febr. (Blasiusdagen), eller ända till
trettondagen. Redan under medeltiden uppkom bruket
att under fastlagen roa sig med gästabud, dans,
maskerader och allahanda skämt, och ur detta bruk
utvecklade sig karnevalen, som ännu firas i katolska
land, särskildt Italien. Äfven efter reformationen,
då man eljest sökte upphäfva katolska bruk och
sedvänjor, bibehöll sig i Tyskland och Skandinavien
fastlagsfirandet, särskildt genom s. k. fastlagsspel,
och ännu 1608 firades vid Karl IX:s hof, oaktadt
presternas motsägelser, fastlagssöndagen "med ett
stort Panket", och dansade då "drånningen och
alt hennes fruntimmer fastelagen". – Fastlagen
lär ock vid reformationstiden betydt dels hån,
gäckeri, dels stundom hufvudpersonerna i ett
maskeradupptåg. Se vidare: Rydqvist, "Nordens äldsta
skådespel" ("Vitt. Hist. o. Ant. Akad:s Handl.",
del 19). A. F.
Fastlagsspel, T. fastnachtsspiele,
de första, svaga begynnelserna till ett nationelt
lustspel i Tyskland och Skandinavien. I Tyskland
uppkommo de vid midten af 15:de århundradet och
upphörde i det 17:de. De äldsta fastlagsspelen
uppfördes på sjelfva fastlagsnätten (natten till
askonsdagen) i enskilda hus och utan någon scenisk
apparat, mestadels af ungt handtverksfolk, någon
gång likväl under anförande af öfvade histrioner, som
utförde hufvudrolerna. De framställde med en kraftig
qvickhet, hvilken ej sällan urartade till de största
grofheter, karakterer och scener ur hvardagslifvet,
särskildt allmogens lif, stundom endast i monologer
af efter hvarandra uppträdande personer, men
vanligen i form af en rättsförhandling med käromål,
försvar och slutlig skiljedom. Under sin vidare
utbildning upptog fastlagsspelet till behandling
alla medeltidens rika ämnen, Boccaccio-noveller,
hjeltesagor och historier, lika väl som det lefvande
lifvet med dess svagheter och dårskaper. Många
fastlagsspel, särdeles de, som härröra från 16:de
århundradet, äro af en politisk-satirisk eller
moralisk-didaktisk karakter och äro mer allvarsamma
än komiska. Bland författarna till fastlagsspel,
hvilka författare hade sin förnämsta stamort i det
välmående Nürnberg, nämnas från 15:de århundradet
särskildt mästersångarna gjutaren Hans Rosenblut
l. Rosenblüt och barberaren Hans Folz samt från det
16:de århundradet den berömde skomakaren Hans Sachs
och prokuratorn Jakob Ayrer. En fullständig samling
af fastlagsspel från 15:de århundradet är utgifven af
A. v. Keller ("Fastnachtsspiele aus dem 15 Jahrh.",
1853). – Det äldsta kända danska fastlagsspelet, "Den
utro hustru", är från tiden straxt före reformationen
och tillskrifves Kristiern Hansen, skolmästare vid
Vorfruekirke i Odense. Det är skrifvet på rim, mycket
grofkornigt, men dock i sin helhet ganska lustigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
