- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 4. Duplikator - Folkvandringen /
1021-1022

(1881) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Faraday, Michael - Faradisation l. Faradism - Faraglioni. Se Aci Reale - Farallones de los Frayles - Farandole (Farandoula) - Farao - Farao - Farao-katten l. Ichneumon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans vän och efterföljare Tyndall ("Faraday as a
discoverer", 1868) "var den störste experimentelle
vetenskapsman, som verlden hittills skådat, och
min tanke är, att fortskridandet af framtida
undersökningar skall, långt ifrån att skymma
eller förminska, endast skänka ära åt och
upphöja värdet af denne store forskares arbeten".
S. J-n.

Faradisation l. Faradism, med., den särskilda
metod för elektricitetens användning till botande
af sjukdomar, hvilken för detta ändamål begagnar
induktionsströmmar (afbruten ström), i motsats till
galvanisationen, eller användandet af konstant
ström. Metoden fick sitt namn af fransmannen Duchenne
de Boulogne, som uppkallade densamma efter den
engelske naturforskaren M. Faraday, hvilken 1831
upptäckte induktions-elektriciteten. Faradisationen
användes med stor framgång mot en mängd muskel- och
nervlidanden, i synnerhet lamhet, men det fordras en
läkares kunskap och urskilning, för att ej detta
kraftiga medel skall göra mer skada än gagn, och
det bör derför ej lemnas i qvacksalvares händer.
F. B.

Faraglioni [-raljåni]. Se Aci Reale.

Farallones de los Frayles [-raljå-], en grupp af
tre klippöar i Stilla oceanen, vid vestra kusten
af nord-amerikanska staten Kalifornien, omkr. 50
km. v. om inloppet till San Franciscoviken. Fyrtorn.

Farandole (Farandoula), en i Provence bruklig dans
af hurtig och glad karakter, vanligen i 6/8:dels takt.

Farao, ett slags hasardspel med kort, spelas af flere
personer, af hvilka en, "bankören", ensam spelar,
"håller banken", mot alla de öfriga.

Farao (af Egypt. pera, "det stora huset"),
i G. Test. benämning på Egyptens konungar. I
G. Test. omtalas följande faraoner: 1) den, under
hvilken Abraham kom till Egypten (1 Moseb. 12
kap. 10–20 v. v.); 2) den, som upphöjde Josef till
sin förste ämbetsman och under hvilken Jakobs hus
bosatte sig i Egypten (1 Moseb. 39–50 kap.); 3) den,
som "icke visste af Josef" och pålade israeliterna
slafarbete (2 Moseb. 1 kap. 8–14 v. v.); 4) den,
under hvilken Moses upptogs och uppfostrades vid
egyptiska hofvet (2 Moseb. 2 kap.); 5) den farao
(enl. Lieblein var det Amonhotep III), under hvilken
israeliternas utvandring ur Egypten egde rum och som
drunknade i Röda hafvet (2 Moseb. 5–14 kap.); 6) den,
som lefde på Davids tid (1 Konungab. 11 kap. 18–22
v. v.); 7) den, med hvilkens dotter Salomo var förmäld
(1 Konungab. 3 kap. 1 v.); 8) F. Necho, som besegrade
Josias vid Megiddo (2 Konungab. 23 kap. 29 v.); 9)
F. Hofra (grekernas Apries), med hvilken judarnas
konung Zedekia ingick förbund mot Nebukadnesar
(Jeremias 37 kap. 1–5 v. v., 47 kap. 1 v. och 44
kap. 30 v.). Jfr Egypten, sp. 223.

Farao-katten l. Ichneumon, Herpestes ichneumon,
zool.,
hör till mangusternas slägte (Herpestes)
och skunkdjurens familj (Viverrida) bland rofdjuren
(se fig.). Han är ett tämligen smärt och långsträckt
djur med långa ben och omkr. 1 m. i längd, hvaraf
mer än en

tredjedel kommer på svansen, hvilken vid roten är
långhårig, så att den tyckes småningom öfvergå i
sjelfva bålen. För öfrigt har han små, eldiga ögon,
korta, afrundade öron och tårna vid roten

illustration placeholder


förenade genom en skinnflik. Pelsen består af
en tjock rostgul bottenull, blandad med långa
stickelhår, hvilka äro svarta med gula ringar och
smutsgula spetsar. Djurets färg eger sålunda en viss
likhet med marken på de ställen, der det uppehåller
sig. Faraokatten förekommer i hela norra Afrika,
i synnerhet Egypten, äfvensom i största delen af de
östra och södra delarna af samma verldsdel och träffas
alltid på lågländta trakter, der han bäst trifves
bland rör och vassar invid flodstränder och utmed
sidländta sädesfält. I närheten af dessa tillreder
han sig ett djupt, men föga rymligt bo. Till lynne och
lefnadssätt öfverensstämmer han i hög grad med mården;
han utvecklar lika mycken list, tjufaktighet och
mordlust som denne. Han utmärker sig äfven genom sitt
tålamod, hvilket ådagalägges genom den ihärdighet,
hvarmed han lurar vid rotthålen. Då han är ute på
ströftåg efter föda, smyger han sig långsamt och
med den största varsamhet fram, hvarvid det ser ut
som glede han fram längs jordytan utan att röra en
lem. När han kommit sitt offer tillräckligt nära,
kastar han sig med ett eller ett par väldiga språng
öfver detsamma. Stundom finner man hela familjen ute
på vandring. Hanen går då främst, derefter följer
honan, och sist komma ungarna, den ene tätt efter
den andre, hvarigenom hela raden får utseende af att
vara ett enda djur, snarlikt en lång orm. Tid efter
annan stannar ledaren, höjer hufvudet och vädrar, för
att försäkra sig om att ingen fara hotar. Visar sig
intet farligt tecken, fortsättes åter färden. Hela
sällskapet följer i allt anförarens exempel, nosar
t. ex. liksom han i hvarje rotthål o. s. v. Sina
ungar inöfvar faraokatten till fångst på samma sätt
som huskatten, nämligen genom att föra till dem
lefvande möss o. d., för att lära dem att sjelfva
jaga. Faraokatten var ett af egypternas heliga djur,
om hvilket redan Herodotus har åtskilligt att berätta,
men hvilket i synnerhet Plinius gjort till föremål
för de underbaraste sagor. Så förtäljer sistnämnde
författare, att sedan krokodilen ätit sig mätt och med
utspärradt gap lagt sig till hvila på en sandbank,
vågar ichneumon, ensam bland alla lefvande varelser
närma sig odjuret, i hvars svalg han med ett par
djerfva språng kastar sig, hvarefter han gräfver sig
ned till krokodilens hjerta, som han söndersliter,
och slutligen äter sig ut genom ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 13:54:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfad/0517.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free