Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fafne - Fagedenisk - Fagel - Fagerdala - Fagered - Fagerhult - Fagerlid - Fagerlin, Ferdinand Julius, genremålare - Fagerred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och F. förtäljes i eddans hjeltesånger, i
Valsungasagan och i många andra både nordiska och
tyska fornskrifter. Att Sigurds stordåd varit allmänt
kändt i norden, är äfven tydligt af bilder, som ännu
finnas qvar från forna tider. Till dessa bilder höra
ristningarna på Göksstenen och på Ramsundsberget i
Södermanland, af hvilka i synnerhet de sistnämnda
teckningarna lemna en tydlig skildring af F:s och
Regins dråp. Äfven på portalerna till Hyllestads
och Veigusdals kyrkor i Sätersdalen i Norge har
man bilder, som framställa samma tilldragelser.
Th. W.
Fagedenisk (Lat. phagedaenicus, af Grek. fagedaina,
frätande hunger), patol., kallas ett sådant
sår, som utbreder sig genom att bortfräta sina
omgifvande kanter. I synnerhet använder man
benämningen fagedenisk om sådana veneriska sår,
hvilka utbreda sig företrädesvis i omkretsen (men
äfven stundom på djupet), och hvilka ofta under
månader, ja år kunna trotsa all behandling samt,
när de slutligen blifvit läkta, qvarlemna svåra
vanställande ärr. "Fagedenism" uppträder vanligen
endast hos personer med mycket dålig nutrition,
när den sjuke har en dålig konstitution och
befinner sig under mycket osunda förhållanden.
O. T. S.
Fagel, namnkunnig nederländsk slägt. – 1. Kaspar F.,
f. 1629, d. 1688, storpensionär 1672, bidrog i hög
grad till freden i Nijmegen (1678) och Wilhelm III:s
upphöjelse på Englands tron. – 2. Frans Nikolaus F.,
f. 1645, baron, den förres brorson, tog en lysande
del i spanska successionskriget och dog 1718 som
infanterigeneral i generalstaternas armé och som
fältmarskalk i kejserlig tjenst. – 3. Henrik, baron
von F., f. 1765, d. 1838, statssekreterare, genomdref
1794 förbundet mellan Nederländerna, Preussen och
England. 1814–24 var han sändebud i London och blef
1829 statsminister utan portfölj.
Fagerdala (Fagradal), beläget i Småland, Hinneryds
socken, nära Hallands gräns, historiskt bekant
genom det möte, som konung Birger Magnusson der hade
(sommaren 1304) med rikets råd och andra, hvarvid han
fick sin son Magnus erkänd för tronföljare. Äfven
kon. Erik Menved i Danmark och hans gemål deltogo
i mötet.
Fagered, socken i Hallands län. Se Fagerred.
Fagerhult. 1. Socken i Kalmar län,
Handbörds härad. Arealen 20,122 har. 2,788
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Kalmar stift. Handbörds kontrakt. – 2. Socken i
Kristianstads län, Vestra Göinge och Norra Åsbo
härad. Arealen 7,932 har, hvaraf 1,802 har ligga
inom Vestra Göinge och 6,130 har inom Norra Åsbo
härad. 1,027 innev. (1880). Annex till Hishult
(Hallands län), Laholms kontrakt, Göteborgs
stift. Fagerhults socken tillhör dock Lunds stift.
Fagerlid, del af Hofva socken, Skaraborgs län. Se
Hofva.
Fagerlin, Ferdinand Julius, genremålare, föddes i
Stockholm d. 5 Febr. 1825. Hans anlag för konsten
utvecklades under en flerårig kurs vid Akademien för
de fria konsterna; men
då han ännu ej egde visshet om sin kallelse, egnade
han sig äfven åt bokliga studier, aflade student-
och officersexamen samt blef 1850 underlöjtnant vid
Lifbeväringsregementet. Allt mer klarnade emellertid
inom honom hans egentliga lifsuppgift, och efter tre
års förlopp begaf han sig till Düsseldorf för att,
efter då nyss blifven sed hos de skandinaviska
konstnärerna, der söka sin utbildning. Han
fick till lärare professorerna Sohn och Schadow,
erhöll 1853 på begäran afsked ur krigstjensten och
tillhörde från den stunden endast konsten. Om hans
arbeten och framgångar hörde man likväl föga i hans
fädernesland under det följande årtiondet. Allt hvad
man der under den tiden fick se af honom var ett
par taflor på konstakademiens utställningar 1856
och 1858 samt hans bekanta Fiskaregossar, som röka
(1862; nu i Nationalmuseum). Men 1865 öfverraskades
den svenska allmänheten af underrättelsen att
F. vid en internationel konstutställning i Dublin
(s. å.) erhållit guldmedalj för en genre, Frieriet,
och att denna tafla af den samtida utländska
pressen omtalades som en verklig perla i hela
utställningen. Nu följde genast kallelse till
ledamotskap af Akademien för de fria konsterna, och
F. var med ens en af Sveriges mera berömde målare. Vid
den skandinaviska utställningen i Stockholm 1866
hade man tillfälle att se Kärleksförklaring
(holländsk interiör) samt De rökande gossarna, och
det allmänna omdömet gjorde rättvisa åt den framgång
F. vunnit utomlands. Sedan dess har hans rykte varit
i stigande med hvart nytt verk, som visats i hans
fädernesland. Flere af hans taflor, hvilka voro
synliga vid konstakademiens utställningar 1868,
75 och 77 samt vid de skandinaviska utställningarna
i Göteborg, 1869, och i Köpenhamn, 1872, tillhöra
det förnämsta, som svenskt genremåleri frambragt,
och skola alltid räknas till den samtida konstens
mera framstående alster. Dertill bidraga i främsta
rummet de väl genomtänkta och förträffligt afvägda
kompositionerna samt den inträngande karakteristiken;
vidare den tekniska fulländning, som utmärker dem
alla, det vårdade och dock eleganta målningssättet,
den varma och mogna färgen, den säkra teckningen
och modelleringen. F. har äfven någon tid uppehållit
sig i Paris och derigenom haft tillfälle att utbilda
tekniken i sin konst. Hans tidigare kompositioner
röra sig uteslutande på det rent humoristiska
området (Fiskaregossar, Farfars pipa), eller gifva
de oss interiörer ur de lägre klassernas lif,
med allmänfattliga motiv (Frieriet, Svartsjuka,
i Nationalmuseum, Kärleksförklaringen). En och
annan senare tafla deremot utmärker sig genom en på
samma gång allvarlig och fin stämning samt ett djup i
uppfattningen, hvilka ovilkorligen bringa åskådarens
egen känsla i rörelse. Den tillfrisknande (1867; i
Nationalmuseum) är det tidigaste af dylika arbeten;
det förnämsta af dem, som blifvit sända till Sverige,
är tvifvelsutan den djupt gripande framställningen
Utan hopp (1877). – F. är bosatt i Düsseldorf.
-rn.
Fagerred l. Fagered, socken i Hallands län, Faurås
härad. Arealen 7,394 har. 870 innev. (1880). F. utgör
med Källsjö och Ullared ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
