Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erysiphe, Mjöldagg, Blad-ull, bot. - Erythia, Grek. mytol., en ö i fjärran vestern - Erythræ. 1. Fordom stad i Beotien - Erythræ. 2. En af de tolf ioniska städerna i Mindre Asien - Erythræa, bot., farmak. - Erythreiska hafvet - Erythrina L., bot. - Erythrophloeum judiciale Proct. jun., Sussyträdet-Rödvattensträdet, bot. - Erythroxylon L., bot. - Erytrit, kem., en fyr-atomig alkohol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig vissa trådar af ett afvikande utseende, hvilka i
sina spetsar afsnöra enkla förökningsceller, konidier
(oidier, a). Jämte dessa förekomma oftast äfven
större, rundade, efter befruktning uppkomna spor-hus
(perithecier, b), inneslutande sporsäckar (asci) med
sporer. Mjöldaggsvampen hemsökes sjelf i sin ordning
af en på den samma lefvande parasitsvamp, Cicinnobolus
(c och d), som länge ansågs som en särskild form af
mjöldaggens förökningsorgan. – Mest beryktad bland
all mjöldagg är vinstockens, E. Tuckeri, som äfven
blifvit kallad Oidium Tuckeri, emedan densamma ännu
ej i Europa, så vidt man känner, utvecklat spor-hus,
endast konidier. Drufsjukan, ehuru bekant redan på
de gamle romarnas tid, började först på 1840-talet
uppträda förhärjande i vår verldsdel, t. ex. 1845–47 i
England, 1848 kring Versailles, 1851 i södra Frankrike
och Italien samt omedelbart derefter i Schweiz och
Tyskland. Svårast voro härjningarna under de närmast
följande åren ända till 1857, då den af sig sjelf
väsentligt afstannade. Numera har den aflösts af
en kanske ännu svårare fiende till vinodlingen,
den beryktade insekten Phylloxera vastatrix. –
Det mest använda medlet mot mjöldagg inom växthusen
är pulverformigt svafvel, som strös öfver de sjuka
plantorna. J. E-n.
Erythia (Grek. Erytheia), Grek. mytol., en ö i fjärran
vestern, om hvars fruktbarhet berättades underbara
sägner. Se Herkules.
Erythrae (Grek. Erythrai). 1. Fordom stad i Beotien,
i närheten af slagfältet vid Plataeae. – 2. En af de
tolf ioniska städerna i Mindre Asien, midt emot ön
Chios. Den erythreiska sibyllans födelseort.
Erythraea, bot., farmak., ett af L. C. Richard från
Gentiana utbrutet slägte inom nat. fam. Gentianeae
Juss., kl. Pentandria L., ordn. Monogynia. Slägtet,
som i Europa eger föga öfver 10 arter, representeras
i Sverige af 3 arter: E. litoralis (Tourn). Fr.,
E. Centaurium (L.) Persoon, och E. pulchella
(Sw.) Fr. Det igenkännes genom djupt, likformigt
femklufvet blomfoder samt trattlik krona med lång pip
och femdeladt plattadt bräm utan bikrona. Ståndarna
äro 5, fästa i kronsvalget, med efter öppnandet
spiralvridna knappar. Pistillen har ett något
utdraget, slutligen affallande stift. Kapseln
är ofullständigt tvårummig, genom invikning
af fruktbladens kanter. De svenska arterna, af
Linné sammanförda under Gentiana Centaurium, äro
lågväxta örter och hafva vanligen klart röda små
blommor. De växa på hafsstränder eller i närheten af
hafvet. E. Centaurium lemnar den ännu i 6:te uppl. af
Svenska farmakopén officinella drogen Centaurium
minus l. Summitates Centaurii minoris, tusengyllen,
arun, som utgjordes af de öfre delarna af de blommande
örtstånden, torkade och bundna tillsammans i små
knippor. De glatta bladens gröna och de i jämntoppade
knippen sittande blommornas röda färg måste vara
väl bibehållen, om drogen skall anses god. Hos E.,
liksom hos Gentiana, finnas egendomliga bitterämnen,
genom hvilka extrakt och infusioner af dessa växter
blifva magstärkande och kunna öka matlusten. E. är
i medicinen nästan alldeles undanträngd af Gentiana.
O. T. S.
Erythreiska hafvet (Lat. Erythraeum mare) kallades –
efter sagokonungen Erythras eller snarare på grund af
sin rödaktiga (Grek. erythros) sand – ursprungligen
hela oceanen söder om Asien; sedermera inskränktes
denna benämning till Persiska viken och Röda hafvet.
Erythrina L., bot., växtslägte af
nat. fam. Leguminosae, underfam. Papilionaceae,
kl. Diadelphia L., ordn. Decandria, innefattar
tropiska träd eller buskar med sammansatta blad (af
tre småblad) och praktfulla, ofta skarlakansröda,
i klasar sittande blommor. Grenarna äro ofta
taggiga. Blomkronans segel äro mycket längre
än vingarna och kölen. Flere arter odlas
som prydnadsväxter i växthus och boningsrum,
t. ex. E. crista galli L. Fröna af E. abyssinica
Lam. nyttjas i Abessinien sedan äldsta tider
under namnet karat vid vägning af guld; från denna
benämning skulle, enligt en uppgift, denna vigts
namn hos oss härleda sig (om en annan härledning se
Ceratonia). E. monosperma Lam. (Butea frondosa
Roxb.) lemnar orientaliskt eller bengaliskt kino.
Ldt.
Erythrophloeum judiciale Proct. jun. (af
Grek. erythros, röd, och floios, bark),
Sussyträdet-Rödvattensträdet, bot., hör till
nat. fam. Mi, moseae R. Br. och växer i Afrikas
vestligaste kustland, såsom i Sierra Leone, kring
Cap Palmas och å Guldkusten. Barken innehåller
ett rödt ämne, som, utdraget med vatten,
bildar en röd vätska, hvilken verkar kräkning
och afföring. Af denna vätska eller af barken
(till tuggning) begagna sig infödingarna i de
nämnda trakterna för anställande af gudsdomar,
under förmenande att barkens giftiga ämne icke
verkar på en oskyldig. Deraf trädets vetenskapliga
artnamn: judiciale (hörande till rättsskipningen).
O. T. S.
Erythroxylon L., bot., ett slägte (numera deladt
i flere), hvilket omfattar omkr. 75 arter lägre
träd och buskar samt utgör typen för en egen
nat. fam., Erythroxyleae Kunth, kl. Monadelphia L.,
ordn. Decandria. Blomfodret består af 5 vid basen
förenade, qvarsittande blad. Kronbladen äro 5 och,
likasom de 10 monadelfiska ståndarna, med bred
bas fästa under fruktämnet, som ursprungligen är
tre-rummigt och försedt med 3 stift, men som blir
en-rummigt genom 2 rums felslående och vid mognaden
blir en stenfrukt. Slägtet tillhör hufvudsakligen
Syd-Amerikas varmaste trakter och Vestindien. Några
arter finnas i Ostindien, på Mauritius och Madagaskar;
en art finnes i Nya Holland. Veden är hos de flesta
arterna röd, hvaraf slägtnamnet Erythroxylon (af
Grek. erythros, röd, och xylon, ved); den lemnar
vackert virke till finare snickeriarbeten. Några
arter användas i medicinen, t. ex. E. areolatum
L., som anses verka afförande och urin-drifvande,
E. suberosum St. Hil. och E. tortuosum Mart., hvilkas
bark genom sin garfsyrehalt är sammandragande. Mest
bekant är den peruanska E. Coca Lam. Se Coca.
O. T. S.
Erytrit, kem., en fyr-atomig alkohol C4 H6 (OH4), som
i fritt tillstånd förekommer i Protococcus vulgaris
och uppstår genom sönderdelning af flere i lafvar
förekommande organiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
