Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En-ved - Enveloppe - Enveri - Envig - Enviken - Environger - En vogue - Envoyé - Envälde - Enyalios, Se Ares. - Enyo. Se Ares. - Enz - Enzersdorf - Enzina. Se Encina. - Enzio, konung af Sardinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enved ingår i Sv. farmakopéns Species
ad decoctum lignorum, hvilken dekokt
drickes mot kronisk rheumatism och gikt.
O. T. S.
Enveloppe [angvölåp], Fr. (af envelopper,
Ital. inviluppare, af viluppo, packe). 1. Omslag,
brefkuvert. – 2. Matem. Om en gifven kroklinie (eller
yta) antages kontinuerligt röra sig eller förändras
efter en bestämd lag, så finnes det i allmänhet
en annan kroklinie (eller yta), som tangerar den
gifna under alla dess lägen. Denna andra kroklinie
(eller yta) kallas enveloppe (omslutande) till
den gifna. Om t. ex. en gifven cirkel antages röra
sig omkring en fast punkt på dess omkrets, så blir
enveloppen en annan cirkel med den fasta punkten
till medelpunkt och den gifna cirkelns diameter
till radie. – Bestämmandet af envelopper utgör en af
differentialräkningens mera omedelbara tillämpningar
på geometrien. – 3. Befästningsk., ett utanverk,
hvilket, liggande i hufvudgrafven, omedelbart framför
hufvudvallen och jämnlöpande med denna, sträcker sig
omkring en eller flere hela fästningsfronter. En
E. bestyckad med artilleri kallas contregarde; då
den försvaras endast af infanteri, får den namnet
couvreface. – Enveloppe-galleri, en hvälfd mingång,
som på något afstånd framför kontre-eskarpen och
parallelt med densamma omsluter en eller flere hela
fästningsfronter, i ändamål att bereda samband
och luftvexling mellan de från kontre-eskarpens
minförstuga mot anfallsfältet utgående
hufvudgallerierna. 2. G. E. 3. G. U.
Enveri (Anvari), Auhad ed-dîn, persisk skald, d. 1190
(enl. andra 1200), berömd panegyriker, lefde vid
seldsjukfursten Sandsjar’s hof.
Envig (se Duell), jur., var erkändt i den
äldre germaniska processen såsom ett lagligt
bevisningsmedel, likstäldt med de s. k.
ordalierna. I full öfverensstämmelse med folklynnet
blef dess användning allt mera öflig, i den mån
bevisningen genom ed till följd af öfverhandtagande
missbruk inskränktes. Hos frankerna var bruket af
envig ("gage de bataille") såsom bevisningsmedel
allmänt, och det spred sig småningom till öfriga
germaniska folk samt var ej häller främmande för
Skandinaviens innebyggare. Detta bevisningsmedel,
hvars oförenlighet med ett utveckladt rättsskick
är tydlig, kom i allmänhet ur bruk redan under
medeltiden, hufvudsakligen genom kyrkans inflytande. –
I de nordiska sagorna omtalas envig såsom ett gammalt
och allmänt bruk för afgörande af rättstvister. Men
sedan kristendomen vunnit stadga i norden, blef
äfven der enviget som rättegångsmedel aflagdt. Det
förekommer ej i landskapslagarna, med undantag deraf
att i det ålderdomliga lagfragment, "Hednalagen",
som finnes intaget i Olai Petri svenska krönika
och jämväl är tryckt såsom tillägg i 1607 års
upplaga af Uplandslagen, envig omtalas såsom en
följd deraf att "man gifver oqvädinsord åt man".
L. A.
Enviken, socken i Dalarna, Kopparbergs län, Svärdsjö
tingslag. 2,312 innev. (1879). Konsistorielt pastorat
af 3:dje kl., Vesterås stift, Falu kontrakt.
Environger [ang-], Fr. environs, omgifningar,
omnejd.
En vogue [ang våg], Fr., i ropet, modernt.
Envoyé [angvoaje], Fr. (af envoyer, sända),
sändebud (af andra rangen) hos en utländsk makt. –
E. extraordinaire [-dinär], utomordentligt
sändebud. Jfr Ambassadör, Chargé d’affaires.
Envälde, efter ordalydelsen den statsform,
hvilken samhällsmakten utöfvas af en enda person
(monarki), i motsats mot republik, der statsmakten
innehafves af ett flertal, folket sjelf eller dess
representation eller särskilda klasser af
detsamma. Oftast användes ordet dock i bemärkelse af
oinskränkt monarki, i motsats till konstitutionel
monarki, och det betecknar då den statsform, som
i monarkens hand förenar både den lagstiftande
och den styrande makten, utan att han vid dess
utöfning är bunden af någon förpligtelse att
rådpläga med någon folkrepresentation eller att
rådföra sig med någon lagbestämd rådkammare, hvars
ledamöter äro ansvariga för regeringsbesluten.
H. L. R.
Enyalios. Se Ares.
Enyo. Se Ares.
Enz, flod i Würtemberg, rinner upp på Schwarzwald,
nära gränsen mot Baden, flyter i nordöstlig riktning
genom en del af Baden samt Würtemberg och faller
ut i Neckar vid Besigheim. Längd 112 kilom. (15 mil).
Enzersdorf (Gross-E.), stad i Nedre Österrike, midt
emot ön Lobau i Donau. Omkr. 1,200 innev. I slaget
vid Aspern d. 21 och 22 Maj 1809 var denna ort en
vigtig stödjepunkt för fransmännen.
Enzina. Se Encina.
Enzio, konung af Sardinien, naturlig son af kejsar
Fredrik II och hans älskarinna Bianca Lancia,
föddes i Palermo 1225. Fadern bortgifte honom vid
tretton års ålder (1238) med Sardiniens och Corsicas
arftagarinna, Adelasia, gaf honom titeln Sardiniens
konung och utnämnde honom (1239) till sin ståthållare
öfver Italien. Från denna tid tog E. en lysande
del i sin faders kamp mot påfvemakten och guelfiska
partiet. Han hade till en början framgångar i Mark
Ancona, men till sjös vann han sin största seger:
i förening med pisanerna slog han d. 3 Maj 1241
en genuesisk flotta vid Meloria (nära Livorno),
hvarvid ett ofantligt byte togs, och tre legater
samt öfver hundra ärkebiskopar och biskopar, som,
trots kejsarens bud, voro på väg till konciliet i
Rom, föllo i hans händer. Derefter blef Lombardiet
hans egentliga stridsplats. Omsider besegrades han
af bologneserna, vid Fossalta (d. 26 Maj 1249),
tillfångatogs och inspärrades i fängelse. Förgäfves
bjöd kejsaren en stor lösepenning för sin mest älskade
son, förgäfves sökte några af E:s vänner att rädda
honom (han gömdes i ett fat, men röjdes af sitt
guldgula hår, som stack ut genom sprundet), förgäfves
uppbjöd den sköna och högättade Lucia Biadagioli
(från Bologna) i sin glödande kärlek alla krafter
till hans befrielse. I tjugutre år måste E. framsläpa
sitt fängelselif, tills döden, d. 14 Mars 1272, gjorde
ett slut på detsamma. – Bologneserna, som förbittrat
hans lif, klädde hans lik i konungaskrud och reste, i
San-Domenico-kyrkan i Bologna, en marmorvård på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
