Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Encyklika l. Literæ encyclicæ - Encyklopedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetens grundsatser, alla den religiösa
fördragsambetens fordringar – väckte ett oerhördt
uppseende och kan anses såsom inledningen till den
moderna "kulturstriden".
Encyklopedi (af Grek. enkyklios, kretsformig,
och paideia, undervisning), den metodiska
sammanfattningen af alla konster och vetenskaper,
ordnade antingen systematiskt (d. v. s. efter
deras inre sammanhang) eller lexikaliskt (i
bokstafsföljd). Ofta betecknas med encyklopedi
ett arbete, som behandlar endast en viss gren
af menskligt vetande, t. ex. politik, medicin,
teologi. Motsatsen till encyklopedi är monografi. –
De kinesiska encyklopedierna, omfattande hundratals
volymer, äro de äldsta kända, men hafva, såsom
obekanta för Europa, ej haft något inflytande
på dettas encyklopediska literatur. Ehuru namnet
"encyklopedi" ej nyttjades såsom boktitel förr än år
1559 (af P. Scalich i hans "Encyclopaedia s. orbis
disciplinarum"), var likväl begreppet kändt redan
hos grekerna och romarna. Hos de förre betecknades
nämligen med enkyklios paideia en sammanhängande
krets (kyklos) af vetande, eller sammanfattningen af
de kunskaper (de sju s. k. fria konsterna: grammatik,
retorik, dialektik, geometri, aritmetik, astronomi
och musik), som en friboren yngling borde hafva
tillegnat sig, innan han trädde ut i lifvet. Platos
lärjunge, greken Speusippos, nämnes såsom författare
af den första encyklopedien, och bekante romerske
författare på detta område äro Varro, hvars arbeten
i detta ämne emellertid gått förlorade, Plinius
d. ä. (Historia naturalis, i 37 böcker, hvilket
arbete före år 1536 upplefvat 43 tryckta upplagor),
Marcianus Capella m. fl. Först med 13:de årh. börjar
universalencyklopediens tid. Bland arbeten af detta
slag, hvilka under medeltiden vanligen kallades
"Summae" eller "Specula", intages främsta rummet
af Vincent de Beauvais’ (d. 1264) Speculum majus;
men detta, liksom de flesta encyklopediska verk, som
utkommo före 17:de årh., saknar genomförd enhet och
utgör endast en föga bearbetad samling uppgifter,
hemtade ur andra författares arbeten. Skaparen af
den moderna encyklopediken är Bacon af Verulam
(1561–1626) genom sitt Novum organon scientiarum
(1620) och De augmentis scientiarum (1623). Han
fick till en början likväl endast få efterföljare,
och äfven bland dessa voro de fleste andefattiga
kompilatorer. De många systematiska encyklopedier,
som utkommo under 17:de och förra hälften af 18:de
årh., voro afsedda antingen för ungdomens undervisning
eller till uppslagsböcker för de lärde. En allmännare
användning och större betydelse för hela det bildade
samhället fingo de samtidigt utgifna lexikaliska
encyklopedierna (för hvilka Suidas’ grekiska lexikon
utgjorde mönstret). De värdefullaste bland dessa voro:
i Frankrike Moreris Le grand dictionnaire historique
(1674; 20:de uppl. 1759) och Bayles Dictionnaire
historique et critique (1697; den nyaste uppl. utkom
i 16 bd 1820–24); i England Harris’ Lexicon technicum,
or an universal english dictionary of arts and sciences
(1704; 5:te uppl. 1736) samt Chambers’ Cyclopaedia,
or an universal dictionary of arts and
sciences (1728; flere gånger upplagd, senast
1789–91); i Italien V. M. Coronellis Biblioteca
universale sacro-profana (1701–06, af hvars
tillämnade 45 band likväl endast 7 utkommo); i
Tyskland J. J. Hoffmanns Lexicon universale
historico-geograpnico-chronologico-poetico-philologicum
(1677, supplem. 1683; ny uppl. 1698), J. Th.
Jablonskis Allgemeines lexikon der künste und
wissenschaften (1721; 3:dje uppl. 1767) samt det
68 bd starka af J. P. von Ludewig m. fl. redigerade,
ännu i vissa fall användbara Grosses vollständiges
universallexikon aller wissenschaften und künste
(1731–54), vanligen efter förläggaren, J. H. Zedler
i Leipzig, kalladt "Zedlersche lexikon".
Den förste encyklopediske författare, som med framgång
sökte vetenskapligt ådagalägga det inre sammanhanget
mellan allt menskligt vetande, var Sulzer (i "Kurzer
inbegriff aller wissenschaften", 1756), och hans
teorier tillämpades sedermera uti encyklopediska
arbeten af bl. a. Adelung, Reimarus, Busch,
Reuss, Buhle m. fl. Genom den Kantska filosofien
tog behandlingen af encyklopediken en ny riktning,
och den förste målsmannen för denna riktning var
J. J. Eschenburg ("Lehrbuch der wissenschaftskunde",
1792; 3:dje uppl. 1806). Hans idéer funno en
mängd framstående, hufvudsakligen tyska, bearbetare,
t. ex. K. Ch. E. Schmid ("Allgemeine encyclopädie
und methodologie der wissenschaften", 1810) och
C. Kirchner ("Akademische propädeutik", 1842).
Ett i hög grad betydelsefullt rum intager den
af D. Diderot och J. d’Alembert i förening
med en mängd framstående skriftställare (de
s. k. Encyklopedisterna) utgifna Encyclopédie,
ou dictionnaire raisonné des sciences, des arts
et des métiers (28 bd 1751–72, 5 bd suppl. 1776–
77, 2 bd register 1780; nya uppl. 1777, 1778
och 1770–80), hvilket verk sökte att i tidens
anda bearbeta det vetenskapliga materialet och
gifva ett uttryck åt upplysningstidehvarfvets
filosofiska åskådningssätt. Det mottogs öfverallt
med hänförelse, utom i det konservativa lägret;
det förskaffade sina utgifvare ett framstående
rum inom vetenskapens historia och föranledde
utgifvandet af en mängd encyklopediska verk af
vetenskapligt värde, ej endast i Frankrike, utan
äfven i England och Tyskland. Omedelbart grundad
på den nyssnämnda encyklopedien var Panckouckes och
Agasses Encyclopédie méthodique, ou par ordre des
matières (217 bd., 1781–1832). Bland nyare franska
encyklopedier äro de vigtigaste Dictionnaire de la
conversation et de la lecture (1832–51; ny uppl. 1852
–65), Encyclopédie du XIX siècle (1836–59; 3:dje
uppl., beräknad till 51 bd, 1867 ff.), N. Bouillets
Dictionnaire universel des sciences, des lettres et
des arts (1854; 11:te uppl. 1874) samt P. Larousses
Grand dictionnaire universel du XIX siècle (1864
ff.). Bland special-encyklopedier är Vapereaus
Dictionnaire universel des littératures (1876) ett
äfven i Sverige mycket användt arbete. – Italien
har att uppvisa Nuova enciclopedia popolare italiana
(1841–51; 5:te uppl. 1856–66, suppl. 1857–74),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
