Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ehrensvärd, Albert Karl August Lars, grefve, ämbetsman - Ehrhart, Friedrich, tysk botaniker - Ehrlich, Heinrich, tysk skriftställare och musiker - Ehrström, Karl Gustaf, finsk ämbetsman - Ehud - Eibenschitz - Eibenstock - Eibofolke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordnades 1842 till attaché vid svenska beskickningen
i Berlin och 1843 till enahanda befattning
i Paris. 1845 blef han andre sekreterare i
Utrikesdepartementet, 1850 legationssekreterare i
Petersburg samt 1852 förste sekreterare och 1855
kabinettssekreterare i Utrikesdepartementet.
1859 tog han afsked från sistnämnda ämbete och
sysselsatte sig derefter till 1864 med landtbruk.
Under denna tid var han ledamot af styrelserna för
Skånes enskilda bank och af Skånska hypoteksföreningen
samt 1862–64 ordförande i Ystad–Eslöfbanans
styrelse, 1862 ordförande i komitén för ordnande af
presterskapets inkomster samt 1863 vice ordförande
i Kristianstads läns landsting. 1864 utnämndes han
till landshöfding i Göteborgs och Bohus län, der han
särskildt verkat för folkundervisningen och för länets
båda hufvudnäringar, landtbruket och fisket. Med
undantag af 1871 har E. sedan 1864 hvarje år varit
ordförande i Göteborgs och Bohus läns landsting.
Såsom ledamot af Ridderskapet och adeln bevistade
han riksdagarna 1847–48, 1853–54; 1856–58, 1862–63
och 1865–66. Ifrån 1867 har han, med undantag af
riksdagarna 1875 och 1876, såsom representant för
Göteborgs stad, varit medlem af Första kammaren.
1867 var han ordförande i särskilda utskottet
för ärenden rörande folkskolan, 1868 ordförande i
Bevillningsutskottet och 1873 ordförande i särskilda
utskottet för förändrad anordning i vissa delar
af rikets elementarläroverk. I en reservation
till detta utskotts betänkande föreslog han,
att alla pedagogier samt två- eller treklassiga
elementarläroverk skulle indragas och ersättas
af lägre realskolor eller s. k. borgareskolor.
1877 var E. ordförande i särskilda utskottet
för försvarsväsendet. 1876 utnämndes han
till ordförande i komitén för afgifvande af
förslag till förändrad lagstiftning i fråga
om väghållningsbesvärets utgörande på landet och
1880 till ordförande i den s. å. tillsatta komitén
för ordnandet af landtförsvaret.
Ehrhart, Friedrich, tysk botaniker, f. 1742, d. 1795,
uppehöll sig någon tid i Upsala och studerade der
under Linné samt blef sedermera föreståndare för
slottsträdgården i Herrenhausen, vid Hannover. Han
anses för en af Linnés ypperste lärjungar. E. utgaf
bl. a. Beiträge zur naturkunde (1787–92).
Ehrlich, Heinrich, tysk skriftställare och musiker,
f. 1823, blef 1852 hofpianist hos konungen i Hannover
och har sedan 1862 lefvat som skriftställare och
pianolärare i Berlin. Skrifter: Abenteuer eines
emporkömmlings (1858), Kunst und handwerk (1862),
Bäder und frauen (1869) samt Schlaglichter und
schlagschatten aus der musikwelt (1872) m. fl.
A. L.
Ehrström, Karl Gustaf, finsk ämbetsman, f. i
Åbo d. 17 Mars 1822, blef student 1840, filos.
kandidat 1846, juris utriusque kandidat 1852 och
juris licenciat 1854 samt utnämndes
1860 till professor i kriminallagfarenhet och
rättshistoria i Helsingfors. Det vid samma tid,
i sammanhang med nationalrepresentationens
återupplifvande, påbörjade legislativa
reformarbetet satte honom i tillfälle
att utöfva ett stort inflytande på den nyare
strafflagstiftningen i Finland, dels såsom ledamot eller
sekreterare i lagberedningskomitéer och dels
såsom en af universitetets representanter
vid landtdagarna 1872 och 1877. E:s mest
betydande arbete är det 1875 färdigblifna finska
strafflagsförslaget, som visserligen utarbetades
inom en komité, af hvilken han var ledamot,
men hufvudsakligen redigerades af honom såsom
hufvudredaktör. 1877 kallades han till ledamot af
Justitiedepartementet. 1880 utsågs E. af Senaten till
ledamot i Komitén för finska ärendena i Petersburg.
R. C.
Ehud, domare i Israel, af Benjamins stam. Han dödade
moabitkonungen Eglon och befriade israeliterna från
moabiternas ok.
Eibenschitz (Tsjech. Ivancice), stad i mähriska
regeringsområdet Brunn, vid floden Iglava. Omkr. 5,000
innev. Vin- och trädgårdsodling.
Eibenstock, stad i sachsiska kretsen Zwickau,
nära böhmiska gränsen. 6,553 innev. (1875). Stor
spetsfabrikation. I närheten tenn- och jerngrufvor.
Eibofolke (Eibofolket), d. v. s. "öbofolket",
gemensam benämning på svenskarna i Estland och
på Runö. (Jfr C. Russwurm, "Eibofolke, oder Die
schweden an den küsten Ehstlands und auf Runö",
1855.) Ordet eibofolke begagnas likväl ej af detta
folk sjelf, och uttrycket "aibigiar" l. "aibigiar",
d. v. s. öboar, förekommer endast om innevånarna på
de båda Rågöarna, hvilka allmänneligen kallas endast
"aijana", "äijana", "ägiena", d. v. s. öarna. – Den
första svenska inflyttningen till Estland stod helt
säkert i sammanhang med de från Sverige företagna
härfärderna i "österväg". För närvarande (1880)
lefver svensk befolkning på Runö, Dagö (Röicks by,
på nordvestra kusten), Ormsö (af tyskarna kalladt
Wormsö) och Nuckö äfvensom på det midt emot liggande
fastlandet, mellan Kluttarps by och Spithams udde,
vidare på Odensholm och Rågöarna samt i Wichterpal
och på Nargö. Denna befolknings storlek var (enligt
Russwurm) år 1855 omkr. 6,000 personer, men torde
nu ej uppgå till mer än 4–5 tusen. Starkast har
den svenska befolkningen minskats på Dagö och i
Wichterpal, hvarest den kommit i nära beröring med
ester. På den förstnämnda orten talas nu svenska af på
sin höjd tio personer – alla till åren komna –, och
å den senare äro endast några få byar svenska, ehuru
åtskilliga genom sina namn vittna om att skandinaver
funnits der. På Runö, Ormsö och godset Rickholz på
fastlandet äfvensom på Odensholm och Rågöarna hör
man nästan endast svenska.
De estländske svenskarna äro i allmänhet högvuxna
och ljusletta – i hvilket afseende i synnerhet Runö-
och Odensholmsboarna framstå –, redbara, oförställda,
glädtiga, oaktadt det förtryck de utstått och utstå,
samt djerfva. Aktningen för det fäderneärfda,
för blodets band och för tillkämpade rättigheter
är mycket stor. Det oaktadt hafva dessa svenskar,
få till antalet och omgifna af främlingar, ej kunnat
bibehålla mycket af forntida seder och sägner. På
Ormsö träffar man visserligen öfverallt den gamla
manliga klädedrägten: skor med tvänger, knäbyxor med
rosetter, hvit- och rödrandiga öppna västar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
