Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egypten - Egypti bäck - Egyptienne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Nildalen vanligen (ehuru fullkomligt oriktigt)
kallas "bergskedjor", nämligen Mokattam-"bergen",
i öster, och Libyska "bergen", i vester om
Nildalen. Oaserna vester om E., Fajum och
Siva m. fl., äro likartade djupa insänkningar i
öckenplatån, och Nilen, i en aflägsen urtid stängd
af klipporna Hagar Selseleh, har sannolikt innan den
genombröt hindren vid nämnda klippor och störtade fram
i sin nuvarande dal, strömmat genom raden af vestliga
oaser i Libyska öcknen. Dennas odlingsbara mark har
under tidernas längd blifvit afsatt genom flodens
årliga översvämningar, hvilka småningom utbreda sig
öfver ett allt större område. Nil-ravinens ringa
bredd och obetydliga yta, jämförda med de dalen
begränsande torra, till utseendet liksom förbrända
sandstens- och kalkstens-högslätterna, göra, att den
fuktighet, som uppstiger från Nilen och den odlade
alluvialjorden, icke är större, än att den hastigt
upptages i den icke blott direkt af solen, utan
äfven af värmestrålning under dagen från öcknens yta
starkt uppvärmda luften. Detta förhållande framträder
tydligast i Nubien, hvarest floden ofta går fram
omedelbart mellan öckenravinens väggar, utan en enda
remsa alluvialland vid sidan nedanför dessa väggar,
och hvarest sålunda den afdunstande ytan endast
utgöres af sjelfva floden, som der ofta är smalare
än nedanför Assuan. Erfarenheten har visat, att E:s
under vintern tempererade, i allmänhet angenämt varma,
i det hela torra klimat, genom sin rena luft på Nilen
och de omedelbart angränsande öckenplatåerna är i hög
grad lifvande för ämnesomsättningen i kroppen och
derigenom stärkande för helsan. Det är ådagalagdt,
att E:s klimat på Nilen sålunda, trots alla mer eller
mindre grundade anmärkningar som gjorts (företrädesvis
rörande de mycket fruktade stora temperaturvexlingarna
mellan natten och dagen), kan förhindra utvecklingen
af lungsot (phthisis) hos dem, som lida af kronisk
lunginflammation (kronisk luftrörskatarr). Men detta
klimat kan lika litet som något annat bota framskriden
lungsot eller tuberkelsjukdom i lungorna.
Det är sant, att man kan emot E:s begagnande såsom
klimatisk kurort anföra åtskilliga missgynnande och
rätt vigtiga biomständigheter, såsom dess aflägsenhet
från Europa, dess brist på komfort för en sjukling
och svårigheten att under en Nilresa, om sjukdomsfall
inträffa, erhålla nödig vård af läkare samt för öfrigt
en sådan resas dyrhet, vidare att landet i sig sjelf,
såsom ingalunda naturskönt och mycket enformigt,
icke erbjuder den resande någonting annat af intresse
än det egendomliga orientaliska lifvet – flerstädes
ett uselt och eländigt lif, särskildt i städerna och
byarna – samt de häpnadsväckande minnesmärkena och
ruinerna från den fornåldriga egyptiska kulturens
blomstringstid. Om emellertid den sjukes krafter ännu
äro i någorlunda goda, d. v. s. om sjukdomen ännu är
i sin början och den sjuke har tillfälle att skaffa
sig angenämt sällskap under Nilresan, å en vanlig
"dahabije" (en seglande flodbåt af 90–100 fots längd,
med salon och hytter akterut och deröfver ett af
soltält skyddadt halfdäck
samt framom masten kök och midskepps plats för
besättningen), så kan en sådan resa, förståndigt
ordnad, vara på en gång i hög grad helsobringande
och ytterst intressant – detta senare såvida den
resande har någon håg att sysselsätta sig med landets
märkvärdigheter (fornlemningarna m. m.). – En nordbo
bör icke komma till E. förrän i midten af November,
och han bör, såsom förut är nämndt, begynna Nilresan
i slutet af samma månad samt utsträcka den till Nilens
andra katarakt, vid Vadi-Halfah (i Nubien). Återfärden
bör ställas så, att man är tillbaka i Kairo i midten
af Mars. Under vintern blåser vanligen en frisk
nordanvind; men på vårsidan (Mars–April) komma emellanåt
från öcknen heta sydliga vindar, kamsin, hvilka
kunna jaga upp temperaturen 20–30 grader öfver den
vanliga och för de flesta sjuklingar, liksom äfven
för friska, i allmänhet äro mycket mattande. Senast i
midten eller hälst i början af April bör man lemna E.
Literatur. Franska expeditionens "Description de
l’Egypte" (1809–13; ny upplaga i 26 band 1821–30,
med 12 band planscher), en mångsidig behandling af E.,
i vissa afseenden oumbärlig för forskaren, särskildt
i hvad som rörer kännedomen om E:s geografiska och
naturhistoriska förhållanden. Bland för studium af
monumenten vigtiga verk må nämnas K. R. Lepsius’
praktverk "Denkmäler aus Aegypten und Aethiopien"
(12 vol. 1849–59), A. E. Mariettes publikationer
"Abydos" och "Dendera" samt Dümichens och Brugsch’s
många textsamlingar. – Det nutida E. är förträffligt
skildradt af v. Kremer, "Aegypten, forschungen über
land und volk" (2 band 1863), E. W. Lane, "An account
of the manners and customs of the modern egyptians"
(1836; 5:te uppl. 1871), och H. Stephan, "Das heutige
Aegypten" (1872). – Egyptisk historia och antiqviteter:
H. K. Brugsch, "Geschichte Aegyptens unter den
pharaonen" (1877), G. Maspero, "Histoire ancienne
des peuples de l’Orient (2:dra uppl. 1876), J. G. Wilkinson,
"Manners and customs of the ancient egyptians
(1837–41; ny upplaga 1878), ett mästerverk. – Bland
mera populärt hållna skrifter förtjena nämnas:
G. Ebers, "Aegypten in bild und wort" (1879–80),
som behandlar såväl det gamla som det nya Egypten,
äfvensom J. Lieblein, "Det gamla Egypten i dess
skrift" (1877) samt "Det gamla Egypten i dess
minnesmärken och i dess förhållande till Palestina
och Grekland" (1877). I B. Cronstrands "Efterlemnade
skrifter" (1878) finnas vigtiga meddelanden om
E. Såsom lyckliga reseskildrare hafva E. Pococke,
K. Niebuhr, J. L. Burckhardt, H. K. Brugsch och
K. R. Lepsius gjort sig kända i sina arbeten om
E. Jfr äfven O. von Knorring, "Två månader i Egypten"
(1873).
K. P.
J. Th. W.
O. T. S.
Egypti bäck, äfven kallad Sichor, en i Gamla
testamentet omnämnd egyptisk flod, som numera kallas
Vadi-el-Arisch. Den har af många, ehuru med orätt,
blifvit förvexlad med Nilen.
Egyptienne [esjipsiän], Fr., boktryckarek., "egyptisk
stil", benämning på ett slags antiqvastil (latinsk
stil), med lika tjocka tvär- och grundstreck, utan
alla fina streck och utlöpare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
