Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eddystone - Edebo - Edelcrantz, Abraham Niklas, ämbetsman, vitterhetsidkare, fysiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eddystone [äddistån; af Eng. eddy, hvirfvel,
motström, och stone, sten], klippref i Engelska
kanalen, 38 1/2 nautiska mil ö. om Lizard, 12 1/2 mil
s. s. v. om Ramehead, 8 1/2 mil s. v. 1/2
s. om Penlee point, 12 mil s. v. om Plymouth
och 18 mil v. t. n. 1/4 n. om Bolthead.
Eddystone-grunden bestå af flere ref och klippor,
som vid vanligt högvatten befinna sig under
vattenytan. Det nuvarande fyrtonet står på
"Northwestrock", eller Eddystone-klippan. På
nordvestra sidan om denna är farvattnet klart, och
t. o. m. på ett afstånd af endast 1/3 kabellängd
från fyrtornet har man 18 m. (60 f.) djup. På
nordöstra sidan deremot måste den sjöfarande
hålla sig på åtminstone 1/4 mils (2 2/3 kabellängders)
afstånd från fyrtornet. En mindre klippa,
kallad "Northeastrock", ligger i ö. t. n., 1 1/2
kabellängd från fyrtornet och sticker vid
lågvatten ungefär 0,6 m. (2 f.) öfver vattenytan. På
1/2 kabellängd i n. n. ö. från sistnämnda klippa
är vattendjupet icke mer än 5,8 m. (19,5 f.).
Det på den största af Eddystone-klipporna
först byggda fyrtornet uppfördes af Henry
Winstanly 1696–98 och hade en mycket bisarr form
(dess öfversta del liknade mera en kinesisk
pagod än en fyr). 1703 blef detta torn kullslaget
af en storm (hvarvid flere personer omkommo),
och 1706–09 byggde John Rudyerd ett nytt,
af trä, liksom det förra. Sedan denna fyr 1755
förstörts genom vådeld, byggdes 1757–59 en
tredje fyr, af J. Smeaton. Lysmaterielen
utgjordes till en början af talgljus. Först 1818
började man använda oljelampor med reflektorer.
Detta fyrtorn, som ännu står qvar, ligger på
50° 10’ 49" n. br. och 4° 15’ 53" v. lgd (fr.
Greenwich). Dess ljus är fast och hvitt, har 22
m. (74 f.) höjd öfver högvattensytan och synes
alltså på 13 minuters (nautiska mils) afstånd.
Höjdskilnaden emellan hög- och lågvattensytorna
för springtiden uppgår i fyrtornets närhet till
4,75 m. (16 f.). Murverket är 20,8 m. (70 f.)
högt, och lanternintakets största höjd öfver
murverket är omkr. 6,75 m. (22,6 f). Tornet, hvars
nedersta del utgör en solid stenmassa ända upp
till 3,7 m. (12,5 f.) höjd öfver grunden, har en
diameter nedtill af 7,9 m. (26,6 f.) och upptill
af 4,6 m. (15,4 f.). Vid tornet blef 1872
uppsatt en klocka, med hvilken det under svår tjocka
klämtas fem tätt på hvarandra följande slag hvarje
half minut. – 1877 upptäckte man, att sjelfva
fyrklippan blifvit något underminerad, och 1879
började man derför uppföra ett annat fyrtorn på
säkrare ställe å refvet. Den nya fyren, till hvilken
grundstenen lades d. 19 Aug. 1879, står
på "sydrefvet", ungefär 40 m. (130 f.) från
den gamla. Dess murade del blir solid till 7,78
m. (26 f.) höjd öfver grunden. Det deröfver
uppmurade tornet får nedtill, eller invid den
solida foten, en väggtjocklek af 2,6 m. (8,75 f.),
och upptill en tjocklek af 0,70 m. (2,33 f.). Från
basen upp till karnisens öfverkant får tornet en
höjd af 42 m. (141,6 f.), och dess diameter upp
under karnisen blir 5,6 m. (19 f.). Ljusets fokalplan
kommer 39,5 m. (133,5 f.) öfver högvattensytan,
hvarigenom synvidden blir 17 sjömil (förut
13). Omkr. 5,100 tons granit komma att användas
till murverket, och kostnaden för fyrbyggnaden
anses komma att uppgå till omkr. 1,300,000
kr. Sannolikt kommer elektriskt ljus att användas
vid fyrningen, och i stället för den nu
befintliga ringklockan kommer möjligen en kraftig
siren att användas.
J. G. B.
Edebo, socken i Upland, Stockholms län,
Frösåkers härad och tingslag. Arealen 13,693 hekt.
(27,747 tnld). 2,228 innev. (1879). Konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Upsala stift, Närdinghundra
kontrakt.
Edelcrantz (ursprungl. Clewberg), Abraham
Niklas, ämbetsman, vitterhetsidkare,
fysiker, föddes d. 28 Juli 1754 i Åbo, blef filos.
magister derstädes 1772 (samtidigt med J. H.
Kellgren), docent i fysik och literaturhistoria s.
å., filos. adjunkt 1778 och universitetsbibliotekarie
1780. Ett sorgetal (på vers), som han 1782
höll öfver den s. å. aflidna enkedrottningen
Lovisa Ulrika, föranledde Gustaf III att kalla
honom till Stockholm, der han 1783 utnämndes till
andre direktör vid de kongl. spektaklerna och
s. å. erhöll fullmakt som kongl. sekreterare. 1787
blef han ledamot i General-tulldirektionen, hvilken
befattning han innehade till 1802. Som
andre direktör vid K. teatern tjenstgjorde han
jämte Zibet till 1786, vidare ensam till 1799
och sedan jämte Nordforss till 1804, hvarefter
han till 1810 var förste direktör vid k. teatern
och hofkapellet. 1793 fick han titeln kansliråd,
och 1794 blef han arkivarie vid K. M:ts orden.
1805 utnämndes han till öfverintendent, till
intendent öfver k. museum och till ordförande i
direktionen öfver Allmänna brandförsäkringsverket
samt 1813 till president i Kommerskollegium.
1789 blef han adlad och ändrade då
namn samt upphöjdes 1815 i friherrligt stånd.
Han kallades till ledamot af alla Stockholms
vetenskapliga och vittra samfund (Svenska akademien
1786 och Vetenskapsakademien 1797, till
hedersledamot af Vitterhets historie och
antiqvitets akademien 1808, o. s. v.), hvarjämte han
var medlem af en mängd utländska lärda
samfund. – E. hade ett ypperligt hufvud och en
stor arbetsförmåga samt var outtröttlig i sin
verksamhet. Dessa hans egenskaper togos på
mångahanda sätt i anspråk för det allmänna. Så var
han ordförande i en mängd komitéer, afgaf 1811,
enligt uppdrag, förslag till Landtbruksakademiens
organisation och var, sedan akademien installerats
(1813), den förste, som beklädde
direktörsbefattningen i densamma. Äfven om man måste
erkänna, att E. i sina olikartade värf ådagalade
en ovanlig skicklighet, kan dock ej nekas, att
splittring af kraft är ett utmärkande drag i hans
verksamhet. – Det mest bekanta af E:s vittra
arbeten är sången Bevare Gud vår kung (en
öfversättning af den engelska folksången "God
save the king"), hvilken första gången sjöngs vid
den fest, som officerarna af Stockholms garnison
gåfvo på stora börssalen d. 12 Febr. 1805, vid
Gustaf IV Adolfs återkomst till sitt rike, och
hvilken sedermera öfver femtio år begagnades
som folksång. Andra vittra skrifter af E. äro
hans ofvan nämnda Sorgetal öfver H. M.
enkedrottning Lovisa Ulrika (1782), hvari han bl. a.
skildrar den glädje och idoghet som uppenbarat
sig hos det finska folket, sedan freden i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
