Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsorsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af medlen till lifvets uppehälle, förbättringar af
jordkulturen och bostäderna, en ordnad fattig- och
sjukvård m. m.; men å andra sidan har samma
civilisation – genom allt mera ökade behof och
anspråk hos individen, högre fordringar på såväl
kroppsligt som i synnerhet intellektuelt arbete och en
i sammanhang dermed fortgående revolution i folkens
vanor och lefnadssätt – skapat nya och ökat antalet
af redan förut befintliga sjukdoms- och dödsorsaker,
och så måste äfven framgent ega rum. Af alla dessa
skäl undergå dödsorsakerna en ständig, om också
långsam, förändring, så att en dödsstatistik från
vår tid ingalunda skall om ett eller annat århundrade
motsvara dåvarande förhållanden. De flesta europeiska
lands statistik utvisar med säkerhet, att dödligheten
aftagit under innevarande århundrade, och utan fara
för misstag kan antagas, att dödligheten skall
ytterligare betydligt minskas och menniskornas
medelålder sålunda höjas, så mycket mera som de
vigtigaste faktorerna för en sådan förändring till
det bättre: en omsorgsfullare vård af de späda, en
klokare uppfostran af det växande slägtet och andra
hygienens fordringar, stå på dagordningen hos alla
bildade folk. – Liksom tiden inverkar äfven klimatet
på dödsorsakerna. Mången för en ort såsom dödsorsak
vigtig sjukdom visar sig aldrig på ett annat ställe af
vår jord, och dödligheten till följd af samma sjukdom
kan på olika orter vara mycket olika. Äfven menniskans
ålder har ett stort inflytande på dödsorsakerna,
och likaså, fast i vida ringare grad, könet.
I statistiskt hänseende erbjuda kopporna det rikaste
och mest intressanta materialet. I Sverige vållade
dessa 1751–1805 i medeltal något mer än 9 1/2 proc. af
samtliga dödsfallen, 1806–55 deremot ej fullt 1
proc. Maximum för enskildt år under den förstnämnda
perioden inföll på 1779, då i koppor afledo 15,102
personer – mer än 1/4 af samtliga dödsfallen. Höjdpunkten
för det senare tidskiftet intog femårsperioden 1806
–10, med 2,28 proc. Det är vaccinationens införande,
som bildar gränslinien mellan dessa tidehvarf. Den
första vaccinationen i vårt land egde rum i Malmö
d. 23 Nov. 1801, och den första i Stockholm d. 17
Dec. s. å. Från andra land har erfarenheten varit af
liknande art. På 100,000 personers folkmängd dogo
före vacinationens efter
införande detsamma
i Pommern ...... 177 13
i Köpenhamn ..... 313 29
i Böhmen ........ 217 21.
Koleran har hittills bortryckt omkr. 6
mill. européer, af hvilka mer än 1/4 vid sitt första
uppträdande. Ryska riket har drabbats af nästan
halfva förlusten. I förhållande till den naturliga
folkmängdstillväxten har Polen lidit mest (27 proc.),
dernäst Österrike (26 proc.). Sveriges motsvarande
siffra är endast 11 proc. Den första kolera-epidemien
i vårt land (1834) bortryckte 12,637 personer. I
Stockholm dog hvar 22:dra, i Göteborg hvar 12:te,
i Jönköping hvar 7:de person. – Bland de mångfaldiga
sjukdomsformerna är det lungsoten, som kräfver
största antalet offer. I allmänhet tror man sig kunna
beräkna, att hvart 10:de dödsfall bland män
och hvart 8:de bland qvinnor vållas deraf. –
Olyckshändelser med dödlig utgång inträffa i det
stora hela med långt större regelbundenhet, än man
torde vara benägen att tro. De skiljaktigheter – ofta
betydande –, som te sig mellan olika land, kunna
lätt föras tillbaka till egendomliga geografiska
eller folkliga förhållanden. Så t. ex. är det helt
naturligt, att Norges kustrikedom och Finlands
många sjöar ur ifrågavarande synpunkt vålla en skarp
motsats till det vattenfattiga Spanien äfvensom att
Englands och Förenta staternas ofantliga industriella
utveckling gifver anledning till en betydande
kontingent af vådadöd. På 1,000 dödsfall räknas
i England 19 såsom vållade af våda, i Norge 35,
i Förenta staterna 46, i Sverige 22, i Danmark 17,
i Finland 12, men i Spanien och Italien allenast 5. I
förhållande till folkmängden blifva dessa siffror
på hvarje 100,000 innev. i England 68 olycksfall,
i Norge 62, Förenta staterna 58, Sverige 48, Danmark
23, Spanien 15. På hvarje million af folkmängden
angifves i Norge 439 fall af drunkning, i Finland
315, i Sverige 258, i Danmark 149, men uti Italien
och Spanien allenast 49. På samma folktal komma i
England 286 fall af krossning, men i Norge endast 30
o. s. v. Från nästan alla land gifva underrättelserna
– tvifvelsutan i nära samband med det industriella
lifvets växande öfvervigt – vid handen en snabbare
ökning i olycksfallen än i folkmängden. Norge har
dock att uppvisa en förbättring, tydligen vållad af
den i senare tider anordnade tryggare samfärdseln
utmed kusten. Olycksfallen drabba mankönet i betydligt
högre, vanligen tredubbelt starkare, proportion än de
drabba qvinnokönet. Sina flesta offer hemta de från
barn, som äro under 5 år. I vår tid har tillkommit en
särskild form af olycksfall, som genom sina mången
gång kolossala och fasaväckande proportioner
varit egnad att tilldraga sig stort uppseende –
jernvägsolyckorna. Bevisligen är dock färdandet å
jernväg långt mindre lifsfarligt än å de vanliga
landsvägarna. I Frankrike beräknades 1 olycksfall på
375,000 jernvägspassagerare, men redan 1 på 29,571
bland kunderna hos "Messagéries générales". I Sverige
hade 1858–78 olycksfall med dödlig utgång träffat
endast en af 3,270,495 bland passagerarne å statens
jernvägar. Andra våldsamma dödsorsaker äro mord och
dråp samt sjelfmord (se Rätts-statistik). Krigens
inverkan på dödligheten – icke minst den indirekta
– är öfverväldigande stor. Franska republikens
och första kejsaredömets krig kostade mer än 5 1/2
mill. menniskor lifvet; turkiska kriget (1876–78)
bortryckte 511,000, Kaukasus-krigen kostade ryssarna
220,000 man och sepoyupproret (1857–58) engelsmännen
196,000. Under senaste fransk-tyska kriget (1870–71)
var segrarnas förlust 40,743 man, af hvilka 17,570
stupade, och fransmännens minst 89,000 man. Dessa
omedelbara följder äro dock i de allra flesta
fall rent af obetydliga i förhållande till de in
i aflägsnaste tider sig sträckande verkningarna af
folkminskning, numerisk disproportion mellan könen,
af epidemier framkallad ökad dödlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
