Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byggnadskonsten (Arkitekturen) - Byggnadsnämnd - Byggnadsordning - Byggnadsskrån. Se Byggnadsgillen - Byggnadsskyldighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm rest sig efter Stülers ritning;
Scholander har byggt synagogan, Tekniska högskolan
m. m. i Stockholm. Bekanta svenska arkitekter
äro dessutom: Nyström, Zettervall,
Edelsvärd, Langlet, Jacobsson, Dahl (Kongl.
biblioteket) m. fl. L. D.
Byggnadsnämnd, en nämnd, som har att
utöfva det närmaste inseendet öfver en stads
bebyggande och tillämpningen af derom gällande
föreskrifter. I Sverige skall, enligt k.
byggnadsstadgan för rikets städer af d. 8 Maj 1874,
detta inseende utöfvas af fem eller tre, för en
tid af fyra år valda personer, hvilka utses dels
af stadens magistrat eller i dess ställe tillsatt
styrelse, dels af stadsfullmäktige eller allmän
rådstuga.
Byggnadsordning, en af kommunalmyndighet
i stad uppgjord, af konungens
befallningshafvande fastställd ordning för en stads
byggnadsväsende, innehållande de föreskrifter, som
utöfver byggnadsstadgans allmänna
bestämmelser anses erforderliga. Nu gällande
byggnadsstadga för Sveriges städer är af d. 8 Maj
1874.
Byggnadsskrån. Se Byggnadsgillen.
Byggnadsskyldighet, kamer., brukare af
annans jord åliggande skyldighet att underhålla
och nybygga de till gården hörande husen.
Denna skyldighet åligger först och främst dem,
som innehafva kronans jord – således
innehafvare af ecklesiastika, militära och civila
boställen samt allmänna kronohemman –, vidare
dem, som bruka jord, tillhörande allmänna verk
och inrättningar, och slutligen torde den äfven,
enär 27:de kap. Byggningabalken icke blifvit
upphäfdt, få anses såsom ett åliggande för
brukare af jord i enskild ego, såvida bestämmelser i
annan syftning icke blifvit intagna i kontraktet.
Det sistnämnda slaget af byggnadsskyldighet
är uråldrigt och tillika det första, som blef
regleradt genom lag. Landskapslagarna stadga ej
någon byggnadsskyldighet, med undantag af
Östgötalagen, som i sin Byggningabalk bjuder,
att landbo skall på gården hafva åtminstone
tre hus: lada, kornbod och nöthus. Skälet till
denna landskapslagarnas tystnad var, att
landbon egde såväl husen som gärdesgårdarna och
att han vid afträdet tog dem med sig; borttog
han dem ej inom viss tid, tillföllo de jordegaren.
Hade den förre verkligen mottagit hus, var han
skyldig att underhålla dem (Helsingelagens
Jordab. 11). I Vexiö stadga af 1414 fick
allmogen nybyggnadsskyldighet sig ålagd, näml.
att upprätta ett hus hvarje år, lada, stuga och
nöthus. Hvardera skulle räknas för två års
byggnad, och de hus, som brukaren rättade upp,
skulle han, när han skildes från gården, hålla
husbonden färdiga. Alla andra hus skulle han
lemna från sig så goda, som han dem tog. Der är
således den sedermera för all nybyggnad
gällande principen af årsberäkning redan upptagen.
Hvad Vexiö stadga fastställt bekräftades sedan
i en ny stadga af 1416 och upptogs till
principen, om ej till ordalagen, i 25:te kap. Jordab.
af Kristoffers landslag (1442), med den ändring
likväl, att nybyggnadsskyldigheten beräknades
till en viss summa penningar om året. Kalmar
recess (1483) tog åter upp årsberäkningen, men
nedsatte henne till tre år för de då bestämda
tre laga husen. Sedan alltså
byggnadsskyldigheten blifvit stadgad, blef hon tid efter annan
bestämd genom allmänna lagar, såsom Karl IX:s
husesynsordning 1590 och Karl XI:s
husesynsordning af d. 18 Juli 1681, hvilka gällde för
hela riket. Den senare omfattade icke allenast
krono-, skatte- och frälsebönders
byggnadsskyldighet, utan äfven de på militien indelade
böndernas. Den är synnerligen vigtig, emedan från
den influtit bestämmelserna i 2:dra och 27:de
kap. Byggningab. af 1734 års lag. Detta hvad
angår byggnadsskyldigheten för brukare af jord,
tillhörande enskilda, samt af allmänna
kronohemman. Genom stadgandena i 20:te kap. af
sistnämnda balk bestämdes
byggnadsskyldigheten för innehafvare af ecklesiastika boställen,
och genom de tid efter annan utfärdade
militieboställsordningarna, af hvilka den ännu gällande
är af d. 23 Jan. 1836, stadgades samma
skyldighet för dem, som innehafva boställen,
anslagna till arméns befäl. För civila boställen
gällde och gälla de i 2:dra och 27:de kap.
Byggningab. införda allmänna föreskrifterna.
För andra publika hemman än boställen
tillämpas stadgandena i 2:dra och 27:de kap.
Byggningabalken.
Byggnadsskyldigheten omfattar, såsom ofvan
blifvit antydt, två skyldigheter: skyldigheten att
underhålla husen och skyldigheten att nybygga
dem, när de förfalla. Den förra skyldigheten
torde, för brukare af enskildas jord, ej anses
sträcka sig längre än till förpligtelscn att
underhålla husen i det skick, i hvilket han emottagit
dem; för brukare af publika hemman deremot
innebär hon utan all fråga förpligtelse att alltid
hafva husen i godt stånd – ett förhållande,
hvartill man kan sluta sig af de skyldigheter,
som äro tillträdaren ålagda, när han emottager
hemmanet, och af det sätt, hvarpå vid sådana
tillfällen tillses, att han icke låter försummelse i
dessa skyldigheters fullgörande falla sig till last.
Emellertid ligger det i sakens natur, att
nybyggnadsskyldigheten måste vara begränsad,
emedan hon annars lätteligen skulle kunna föra
till brukarens ruin. Denna begränsning består
först i bestämmandet af husens antal och storlek
(Byggningab. kap. 2 och 27, § 3). De sålunda
bestämda husen kallas laga hus. Vidare ligger
en gräns i den s. k. "årsberäkningen", eller
nybyggnadsskyldighetens bestämmande i ett visst
förhållande till besittningstiden. Detta vill säga,
att vissa år af denna beräknas på hvarje hus,
som brukaren är förbunden att vid behof
nybygga, eller m. a. o. att brukaren ej är skyldig
att nybygga ett hus, om han ej innehaft
gården så många år, som huset enligt
årsberäkningen står för. Ju flere år, som räknas på
hvarje hus, dess lindrigare är således
byggnadsskyldigheten. Så räknas, enligt den allmänna i
Byggningab. kap. 27, § 33 angifna regeln, ett
större hus till tre, ett mindre till ett års
byggnad; men på kyrkoherdebol räknas de hus, som
å vanliga hemman stå för tre års byggnad, till
fem års, och de mindre i förhållande derefter,
hvaraf följer, att byggnadsskyldigheten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
