Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Browning, Elisabeth - Browning, Robert - Brownister, engelsk religiös sekt. Se Brown, Robert, engelsk teolog - Brownlow, William Gannaway - Brownska molekularrörelsen, växtfysiol. Se Brown (Robert), engelsk botaniker - Bruat, Armand Josèphe - Bruce, gammal skotsk slägt - Bruce, Robert - Bruce, Robert - Bruce, David - Bruce, James - Bruce, Robert Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon en öfversättning af Aeschyli "Prometheus".
Bland hennes dikter må särskildt framhållas
The drama of exile, ett lyrisk-dramatiskt
skaldeverk, hvari hon behandlade den bibliska
berättelsen om Adams och Evas fördrifning ur
paradiset. Under vistelsen i Italien skref hon bl. a.
Casa Guido’s windows (1851), i hvilken dikt hon
med hänförelse, på ett bildrikt och kraftigt
språk, besjöng frihetskampen i Toscana 1849.
Hennes mest kända verk är den poetiska
berättelse Aurora Leigh (1856), som framställer en
ädel qvinlig natur i kamp med det tvång, som
samhällsförhållandena pålägga henne. Dikten lär
vara ett slags sjelfbiografi och intager icke
något framstående rum bland hennes verk. Fru
B:s poesi utmärker sig genom djup känsla,
gripande patos och human lifsåskådning, men
röjer ock ett svårmod, beslägtadt med det, som
kännetecknar hennes förebild, Shelley. Få af
Englands skalder hafva utöfvat en så förädlande
inflytelse som hon. – Af hennes Poetical works
utkom 8:de uppl. 1872.
2. Browning [brauning], Robert, den förras
make, engelsk skald, f. 1812 nära London, utgaf
1835 dramat Paracelsus, i hvilket han på ett
snillrikt, men okonstnärligt sätt behandlade
sägnen om Faust, och uppträdde sedermera med
sorgespelet Strafford (1837) m. fl. arbeten.
Diktsamlingen Bells and pomegranates (1846)
innehåller hans sorgespel och lyriska dramer. Kanske
den bästa af B:s dikter och en af de mest
betydande inom den engelska literaturen är den
poetiska berättelsen The ring and the book (1869).
Hans arbeten utgåfvos samlade 1868; ett
urval 1872. De röja en omisskännelig genialitet,
men tillika en stark böjelse för det bisarra
äfvensom en störande korthet i uttrycket.
Brownister, engelsk religiös sekt. Se Brown,
Robert, engelsk teolog.
Brownlow [braunlå], William Gannaway
(äfven kallad Parson B.), nordamerikansk
politiker, f. 1805 i Virginia, uppsatte 1838 i
Knoxville (Tennessee) tidningen "The Knoxville whig",
i hvilken han energiskt tog till orda för en
stark centralregering. Vid inbördeskrigets
utbrott (1860) uppträdde han för unionen och
ådrog sig derigenom fängelse. Han lyckades
emellertid att fly och skref sedan det
märkliga arbetet Sketches of the rise, progress and
decline of secession (1862), hvaraf 72,000
exemplar afyttrades på ett halft år. När Tennessee
1865 slutit sig till unionen, blef han
guvernör i denne stat, och 1869 invaldes han i
senaten.
Brownska molekularrörelsen, växtfysiol.
Se Brown (Robert), engelsk botaniker.
Bruat [-a], Armand Josèphe, fransk
amiral, f. 1796, led 1830 skeppsbrott utanför Alger
och blef tillfångatagen samt lyckades under
fångenskapen att tillställa amiral Duperré en
plan öfver nyssnämnde stad, hvarigenom han i
betydande mån bidrog till dess eröfring. 1843
blef han guvernör öfver Marquesas-öarna och
kunglig kommissarie hos drottningen på
Sällskapsöarna. 1846 utnämndes han till
konteramiral, 1848–51 var han guvernör öfver
Martinique, 1852 blef han vice amiral, och 1854
kommenderade han franska flottan i Svarta hafvet.
Död 1855.
Bruce [brus], gammal skotsk slägt af
normandiskt ursprung. – 1. Robert B., grefve af
Annandale i Skotland och af Cleveland i England,
uppträdde 1286, vid Alexander III:s död, som
John Baliols medtäflare om skotska tronen.
Edvard I af England genomdref emellertid 1292
Baliols val. – 2. Robert B., den förres
sonson, konung af Skotland, f. 1274, uppträdde
1305 som tronpretendent och kämpe för
Skotlands oafhängighet. Sedan han s. å. enhälligt
af de store blifvit vald till konung, fördref han
de engelske tjenstemännen i Skotland och lät
1306 kröna sig i Scone. Till en början
förmådde han emellertid icke hålla stånd mot
engelsmännen, utan måste fly till Hebriderna.
Han återvände visserligen snart och tillfogade
fienden stor skada, men måste likväl gång på
gång fly till Carrick-bergen. Småningom blef
krigslyckan honom dock gunstigare. 1310 måste
Edvard II sluta stillestånd med skottarna. Då
B. icke dess mindre gjorde ett härjningståg i
norra England, inföll Edvard med 100,000 man
i Skotland; men engelsmännen blefvo i grund
slagna vid Bannockburn, 1314, änskönt B. icke
hade mera än 30,000 man att ställa emot dem.
Genom denna seger tryggades både Skotlands
sjelf ständighet och B:s makt. 1322 inföll
Edvard II åter med en stor här i Skotland, men
måste draga sig tillbaka med oförrättadt ärende.
1323 ingick B. för tretton år ett stillestånd med
engelsmännen, men 1327 uppflammade striden
på nytt. Slutligen blef, 1328, en fred sluten,
genom hvilken Skotlands sjelfständighet
erkändes. B. var en klok och djerf man, men
lyckades icke grunda en fast regeringsmakt.
Död 1329. – 3. David B., den förres son,
konung af Skotland, f. 1323, efterträdde sin
fader, men förlorade kronan 1332 till Edvard
Baliol och flydde då till Frankrike. 1342 kom
han åter på tronen, men 1346 råkade han i
engelsk fångenskap. 1357 vann han åter sin
frihet och sin krona. Död 1371, utan att
efterlemna några afkomlingar.
Bruce [brus], James, engelsk resande, f.
1730, d. 1794, företog 1757 en resa genom
Portugal, Spanien, Frankrike och Nederländerna
samt begaf sig 1762 såsom engelsk konsul till
Alger och genomforskade derefter en stor del
af norra Afrika, Kreta, Rhodo och Karamanien
äfvensom ruinerna vid Palmyra och Baalbek.
1768–72 genomreste han Egypten och
Abessinien, hvarefter han återvände till England, och
1790 utgaf han några reseskildringar under
titeln Travels into Abyssinia (nya uppl. 1839
och 1861). B. var äfven en framstående
skissmålare.
Bruce, Robert Edvard, vanligen kallad
Bruce-bej, militär, magnetisör, f. 1802, var
först sergeant, blef 1822 beridare vid kungl.
stallet i Stockholm, ingick sedermera som
löjtnant i brasiliansk tjenst och dog 1852 som
turkisk öfverste med titeln bej, efter en i hög
grad äfventyrlig lefnad. Han var en
beslutsam, oblyg, lättsinnig och obildad man. Sin
enda betydelse hade han såsom magnetisör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
