Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boställen, förv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bruket att med förläning af jord betala
tjenster, som gjorts kronan, leder i Sverige sitt
ursprung från äldsta tider. Dylika
förläningar voro till en början, innan
beskattningsväsendet vunnit någon stadga, nära nog den
ende utväg konungen hade för att kunna belöna
sina tjenare. Äfven sedan, med såväl
förvaltningens som försvarsväsendets utveckling under
Gustaf Vasa och hans efterträdare intill Karl XI,
en civil och en militär tjenstemannaklass
uppkommit, aflönades dessa tjenstemän i
hufvudsaklig mån medelst anvisande af gamla eller
genom reduktionen af kyrkans, klostrens och
de andliges fastigheter åt staten förvärfvade
kronogods. Af sistnämnde konung ordnades –
med tillhjelp af de, genom den af honom
genomförda reduktionen, till staten hemfallna
kronogodsen – det civila och militära boställsväsendet,
sådant det i hufvudsakliga delar bibehållit sig
intill våra dagar, hvarjämte en mängd
kronohemman då anvisades till komministersboställen.
Öfriga ecklesiastika boställen leda i allmänhet
sitt ursprung från den katolska tiden.
Jordbruksboställen hafva varit anvisade
åt nästan alla ämbets- och tjenstemän i
landsorterna, såsom åt lagmän och häradshöfdingar;
åt de fleste landshöfdingar samt vissa
landssekreterare, landskamererare och
landträntmästare; åt kronofogdar, häradsskrifvare,
länsmän och fjerdingsmän; åt skogs- och
jägeristatens tjenstemän; åt arméns öfver- och
underbefäl; slutligen åt biskopar, kyrkoherdar,
komministrar och vissa klockare. Nästan alla
statsfunktionärer, hvilkas verksamhet icke varit
förlagd till hufvudstaden, hafva sålunda varit
försedda med dylika boställen och af dessas
afkastning hemtat en betydlig del af sina
löneinkomster.
Fördelarna af jordbruksboställen bestå
hufvudsakligen deri, att tjenstemannen alltid är
förvissad om att erhålla bostad inom den ort,
der han har sin tjenstgöring; att bostället
bereder innehafvaren tillfälle att underhålla de
hästar, af hvilka han för sin tjenstgöring är i behof,
samt dessutom erbjuder åtskilliga andra
naturaförmåner, hvilka, liksom boställsafkastningen i
sin helhet, äro oberoende af penningevärdets
småningom fortgående minskning. De största
olägenheter, som äro förknippade med
jordbruksboställen, äro: att en boställsinnehafvare kan
blifva tvungen att göra högst betydliga utgifter,
enär han är skyldig att, efter bestämmelse vid
syn, ansvara för såväl nybyggnad som underhåll
af husen, äfven om han af företrädaren icke
kunnat utbekomma den husröte-ersättning, som
denne blifvit dömd att betala; att innehafvaren,
såvida han icke skall se sin inkomst känbart
förminskad, måste förskaffa sig ej allenast ett
för hans förhållanden ofta betydligt
inventarii-kapital, utan jämväl nödiga kunskaper och
erfarenhet för boställets behöriga skötsel samt
deråt egna en god del af den tid, som är
behöflig för hans tjenstgöring; att de ofta täta,
alltid oberäkneliga ombytena af
boställsinnehafvare måste inverka menligt på egendomarnas
skötsel; att, till följd af afträdarens rätt till
fardagsår, en ny tjensteinnehafvare först efter en
lång tids förlopp kommer i fullt åtnjutande af
sina löneinkomster, och slutligen, att
uppskattningen af boställsafkastningen visat sig vara
ojämn, till följd hvaraf olika tjensteinnehafvare
inom samma grad kommit i åtnjutande af ganska
olika löneförmåner.
Dessa olägenheter hafva småningom och
egentligen i senare tider ledt derhän, att numera
(1877) endast ett ringa antal civila och militära
tjenstemän äro försedda med jordbruksboställen.
Utom det att, vid verkställd reglering af vissa
stater och kårer, ämbeten och tjenster blifvit
indragna, och dermed förenade boställen –
såsom lagmansboställen samt vissa jägeri- och
militieboställen – hemfallit till statsverkets
disposition, hafva landssekreterare-,
landskamererare- och landträntmästarebostallena äfvensom
de åt fjerdingsmän anslagna boställena blifvit
indragna till statsverket; en sådan indragning
sker ock med kronofogde- och
häradsskrifvareboställena, i mån som nuvarande innehafvare
afgå från sina befattningar. Deremot hafva inga
landshöfdinge- och länsmansboställen blifvit
indragna till statsverket; men de förra innehafvas
och brukas icke numera af landshöfdingarna
sjelfva, utan utarrenderas för den till dessa
ämbetsmäns aflöning bildade
landshöfdingelöneregleringsfonden. För länsmansboställenas
indragning har hinder mött i svårigheten för
länsmännen att inom sina till omfånget föga
betydliga tjenstgöringsområden skaffa sig lämplig
bostad och att utan allt för betungande kostnad
bereda sig tillgång till för tjensteresor
erforderliga dragare. Fråga har dock nyligen väckts
om länsmansboställenas indragning, och man har
föreslagit att i stället åt länsmännen anvisa
lägenheter eller mindre hemmansdelar, försedda
med nödig åbyggnad och så stor jordrymd, att
derå kunde födas en eller två hästar – således
ett slags mellanting mellan jordbruks- och
bostadsboställen.
Af militieboställena blefvo redan kort efter
början af detta århundrade en del,
hufvudsakligen subalternofficerarnas, utarrenderade.
Sedermera (1832) inrättades vid hvarje indelt
regemente och kår en s. k. boställsdirektion, som
besörjde förvaltningen af dessa boställen,
hvilkas arrendeinkomst fördelades emellan
vederbörande löntagare. De flesta militieboställen,
vare sig de innehafts af tjenstemannen sjelfva
eller förvaltats af boställsdirektioner, äro från
1877 års midfasta indragna till statsverket, och
de återstående boställenas indragning är redan
beslutad, ehuru den ännu icke kunnat gå i
verkställighet.
Med de ecklesiastika boställena har ingen
annan förändring vidtagits, än att de åt
biskoparna anslagna boställena numera
utarrenderas och arrendeinkomsten ingår till den för
dessa ämbetsmäns aflöning bildade
biskopslöneregleringsfonden.
Bostadsboställen, hvilka endast afse att
bereda innehafvaren förmånen af fri bostad, äro
i kronans slott och hus anvisade åtskilliga
ämbets- och tjenstemän, företrädesvis sådana, hvilka
antingen med afseende på sin ämbetsställning
böra hafva en ansenligare bostad, än som med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
