Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blackie, John Stuart - Blackmore, Richard Doddridge - Black mountain, det högsta berget inom Alleghany-gruppen. Se Alleghany-bergen och Amerika (bd I, sp. 470, 608) - Blacksta - Blackstad - Blackstadius, Johan Zacharias - Blackstone, William - Black warrior, segelbar biflod till Tombigbee i staten Alabama, i Nord-Amerika - Blackwell, Alexander - Blad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
balladform af Iliaden jämte undersökning af Homeros’
personlighet och de af honom skildrade
händelsernas historiska karakter.
Blackmore [-mår], Richard Doddridge,
engelsk, romanförfattare, f. 1825 i Longworth
(Berkshire), blef 1852 advokat, men har aldrig
praktiserat såsom sådan. Bland hans historiska
romaner, som ega glänsande skildringar samt
vittna om historisk trohet och en stor förmåga
att karakterisera, märkas Lorna Doone (1869)
och The maid of Sker (1872).
Black mountain [maunten], det högsta berget
inom Alleghany-gruppen. Se
Alleghany-ber-gen och Amerika (bd I, sp. 470, 608).
Blacksta, socken i Södermanlands län,
Oppunda härad. Arealen 2,598 hekt. (5,263 tnld).
19 5/8 ofm., 18 1/8 fm. mtl. 662 innev. (1876).
Jämte Vadsbro utgör det ett alternativt
konsistorielt och patronelt (egaren af Lagmansö eger
patronatsrätt) pastorat af 2:dra kl., Strengnäs
stift, Oppunda östra kontrakt.
Blackstad, socken i Småland, Kalmar län,
Södra Tjust härad. Arealen 8,867 hekt. (17,961
tnld). 22 fm. mtl 1,622 innev. (1875). Annex
till Locknevi, Linköpings stift, Södra Tjusts
kontrakt.
Blackstadius, Johan Zacharias,
historiemålare, f. i Falkenberg d. 14 Mars 1816, blef
1858 agré vid Akademien för de fria konsterna
samt 1860 lärare i teckning och målning vid
svenska slöjdföreningens skola i Stockholm. Efter
sin utländska studieresa 1850–54 har han mest
sysselsatt sig med målning af altartaflor och
restaurationer af kyrk-fresker. Ett af hans
bästa arbeten är S. Sigfrid, som döper allmoge
i Småland (1866).
Blackstone [-stan], William, engelsk
rättslärd, f. 1723, d. 1780, uppträdde till en
början som advokat, men då han såsom sådan
ej hade någon afgjord framgång, företog han
sig att i Oxford hålla föreläsningar öfver
Englands författning och lagar, vann derunder stort
bifall och blef 1758 professor. 1761 blef han
parlamentsledamot, 1763 "sollicitor general of
the queen" (närmast motsvarande justitiekansler),
hvarefter han 1766 lemnade sin professur. 1770
blef han domare vid den kongl. domstolen "court
of the common pleas". På grundvalen af sina
föreläsningar i Oxford utgaf han 1765–68
Commentaries on the laws of England, af hvilket
arbete han sjelf ombesörjde flere upplagor. Detta
verk, som ännu i dag anses såsom en
hufvudkälla för kunskap om den engelska
rättsförfattningen, är icke en egentlig kommentar till
lagarna, utan en sjelfständig framställning af den
engelske rätten, den första goda populära
rättshandboken på något modernt språk, beräknad
icke allenast för jurister och advokater, utan för
alla, som önska en allmän juridisk bildning för
att kunna taga del i de parlamentariska och
kommunala förhandlingarna. I allmänhet
förfäktade B. ifrigt det kongl. prerogativet och
han var illiberal särskildt i fråga om religiös
tolerans, hvadan han invecklades i liflig
polemik, förnämligast med Bentham, hvars
"Fragment on government" (1776) var riktad mot B:s
politiska läror. E. V. M.
Black warrior [oå’rriör], segelbar biflod till
Tombigbee i staten Alabama, i Nord-Amerika.
Blackwell [-oäll], Alexander, politisk
intrigör, f. i Aberdeen 1700, studerade några år vid
Edinburghs universitet (der han senare lär hafva
promoverats till medicine doktor) och försökte
derefter sin lycka på olika vägar, allt efter som
nyck eller nöd dref honom: en tid uppehåller
han sig med korrekturläsning i London, sedan
uppsätter han ett eget tryckeri, men gör
cession och försmäktar under tvänne år i
bysättningshäkte; längre fram finna vi honom
uppträda som ifrig målsman för ett förbättradt
landtbruk och som författare i naturvetenskapliga och
ekonomiska ämnen. Detta skriftställeri gaf
honom ett namn, som äfven trängde till Sverige
och föranledde hans inkallande hit, 1742. Han
fick här titel af kongl. lifmedikus, och sedan
han efter en lyckad kur kommit i stort rop,
fick han 1745 på förmånliga vilkor arrendera
Ållestads kungsgård, der han skulle gifva prof
på ett rationelt jordbruk. Hans åtgärder vunno
likväl ej obetingadt godkännande och klandrades
af bl. a. Linné. Men B:s orolige ande sökte
snart nya sysselsättningar, och han kastade sig
derför på politik. I afsigt att åstadkomma ett
närmande mellan Sverige, Danmark och
England inledde han förbindelser med Titley,
engelska sändebudet i Danmark, der en engelsk
prinsessa var drottning. I ett bref, som B.
först trodde vara från Titley, men sedan
förklarade härleda sig från någon fiende – B. hade
många sådana – uppmanades han att lofva
konung Fredrik I hundra tusen pund sterling för
att han skulle medverka. I Mars 1747 begaf
han sig med detta anbud upp till konungen, bad
honom vara Danmarks vän och gaf vinkar om
åtskilliga förändringar, hvilka skulle kunna
åstadkommas i sammanhang med denne vänskap och
med hvilka han, såsom k. Fredrik sedermera sade,
"tycktes mena successionsordningen, fast han den
icke så tydligen utnämnde", och "påsyfta
suveränitetens införande". Konungen medgaf, att han
"icke allt förstått, för B:s otydliga uttals skull";
men, fruktande en snara, yppade han allt för
arfprinsen Adolf Fredrik och Tessin. B.
häktades, ställdes inför en af kansliämbetsmän
sammansatt rätt och dömdes d. 10 Juni till döden,
ehuru hans bekännelser, frampressade genom en
tre gånger förnyad tortyr, ingalunda äro af den
art, att ett så hårdt straff bort följa. Han
afrättades d. 29 Juli 1747. Målet insveptes i det
djupaste mörker och nyttjades med fördel till
partimanövrer. Handlingarna förseglades; de
hafva i senare tider blifvit granskade, men icke
lemnat några upplysningar af vigt. J. Th. W.
Blad, bot., växtorgan, som utgå från
stammens sidor och som hafva en begränsad och
hufvudsakligen basal tillväxt. Sådana kunna
aldrig utvecklas från roten hos växterna. De
blad, som i våra floror olämpligt nog ofta
benämnas rotblad, utgå alldeles ej från växternas
rötter, utan från den i jorden dolde och af
henne skyddade delen af fleråriga örters stam.
Att skilja mellan hvad som är blad och stam
hos en växt förefaller vid ett ytligt betraktande
ingalunda svårt. Bladen tyckas ju så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
