Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bitsch (Bitche, fordom Kaltenhausen) - Bitsjuaner, syd-afrikansk folkstam. Se Betsjuaner - Bitsjurin (Bitschurin, som munk Jakint, d. v. s. Hyacintus) - Bitterfeld - Bitterjord, kem. kallas magnesium-oxid. Jfr Magnesium - Bitterkalk, min. Se Dolomit - Bittermandel, bot. Se Amygdalus och Mandel - Bittermandel-emulsion, kem. farmak. Se Blåsyre-emulsion - Bittermandel-olja, kem. - Bittermandel-vatten, farmak. - Bitterna (fordom Beterne) - Bittersalt l. Engelskt salt - Bitterspat - Bittersöta l. Qvesved - Bittervatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
floden Schwalbe. 3,024 innev. (1871).
Tillverkning af porslin och lerkärl.
Bitsjuaner, syd-afrikansk folkstam. Se
Betsjuaner.
Bitsjurin (Bitschurin, som munk Jakint,
d. v. s. Hyacintus), rysk geograf och kännare
af Kina, f. 1778, d. 1853, förvärfvade under
sin mångåriga vistelse i Kina, såsom chef för
den ryska andliga missionen derstädes, en
grundlig insigt i kinesiska språket och lemnade
(sedan 1828) en följd af lärorika och vigtiga
arbeten öfver Kina, Mongoliet, Tibet och
Turkestan, mestadels ur kinesiska källor. Bland hans
utgifna verk förtjena framhållas: Kinesisk
grammatik för ryssar (1838), Kina, dess
innebyggare, seder, bruk och upplysning (1840) och en
kinesisk-rysk ordbok.
Bitterfeld, stad i preussiska
regeringsområdet Merseburg, vid floden Mulde. 5,043 innev.
(1871). Brunkols-grufvor i granskapet. Staden
anlades af holländare i 12:te årh.
Bitterjord, kem., kallas magnesium-oxid. Jfr
Magnesium.
Bitterkalk, min. Se Dolomit.
Bittermandel, bot. Se Amygdalus och
Mandel.
Bittermandel-emulsion, kem. farmak. Se
Blåsyre-emulsion.
Bittermandel-olja, kem., en flyktig olja, som
förekommer färdigbildad i bladen af Prunus
padus (hägg) och Amygdalus persica och som
äfven kan fås af det i bittermandel förekommande
amygdalinet. Hon frambringas derigenom att
bittermandel sönderstötes och pressas, utröres
med vatten och destilleras med starkt upphettad
vattenånga, hvarvid oljan förflyktigas. Man
erhåller endast 7–8 delar olja af 1,000 delar
bittermandel. Nyss framställd, är oljan
vattenklar, men färgas småningom gul. Hon är tyngre
än vatten och kokar vid ungefär 180°. Den
råa oljan innehåller blåsyra och är derför högst
giftig. Hon har lukt på en gång af
bittermandel och blåsyra. Med konstgjord
bittermandel-olja förstår man nitrobenzol
(mirban-olja), hvilken är ett helt annat ämne, ehuru den
har bittermandel-oljans lukt. P. T. C.
Bittermandel-vatten, farmak., beredes genom
en viss mängd bittermandlars krossning och
oljans frånpressning samt återstodens behandling
med destilleradt vatten under ett dygn, derefter
tillsättande af koncentrerad sprit och sedermera
afdestillering af en föreskrifven mängd destillat,
hvars blåsyrehalt pröfvas. Destillatet
utspädes derefter med så mycket vatten, att
blåsyrehalten nedsättes till 1,3–1,4 på 1,000 delar af det
färdiga bittermandel-vattnet. Om en del
koncentreradt bittermandel-vatten blandas med 19
delar destilleradt vatten, så erhålles
farmako-péns utspädda bittermandel-vatten. Detta slags
vatten begagnas i medicinen till att
nedstämma retning i magsäcken, såsom vid
kräkningar, och äfven såsom smärtstillande och
lugnande vid svårare lidanden inom
matsmältnings-apparaten, såsom mot magsår, tarmsår,
magkräfta o. s. v. O. T. S.
Bitterna (fordom Beterne), socken i
Vestergötland, Skaraborgs län, Laske härad.
Arealen 5,027 hekt. (10,183 tnld). Hela pastoratet
består af 61 23/32 fm. mtl. 1,562 innev. (1875).
B. utgör jämte Vedum och Eling ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Vilska
kontrakt. Det bestod fordom af tvänne socknar,
Öster- och Vester-Bitterna.
Bittersalt l. Engelskt salt, kem., kallas
magnesium-sulfat eller svafvelsyrad magnesia
(se Magnesium).
Bitterspat, min., ett af en isomorf blandning
af magnesium-karbonat och kalcium-karbonat
bestående mineral, som kristalliserar i romboedrar
och liknar kalkspat. Bitterspaten skiljes dock
från kalkspaten derigenom att han icke, eller
obetydligt, fräser, om han i helt stycke
öfvergjutes med saltsyra. Kristalliserad bitterspat är
ett tämligen allmänt mineral och träffas hos oss
vid Taberg i Småland, i Värmland, vid Sala,
Falun m. fl. ställen. Såsom bergart bildar han
dolomit. P. T. C.
Bittersöta l. Qvesved, bot. farmak., är
namnet på en klättrande, spenslig buske,
Solanum dulcamara Lin. (nat. fam. Solanaceao Juss.
och kl. Pentandria L.), som växer i hela
Europa, företrädesvis å fuktiga och något
skuggiga ställen. Blommorna, som sitta i glesa
knippen, äro hjulformiga, med fem mörkt violetta
kronflikar. De fem store tätt sammanstående
ståndareknapparna bilda en gul pelare, som bjert
afsticker mot kronflikarnas färg. Frukten är ett
rödt, ovalt, hängande, saftigt bär med många
frön i två rum. – De på eftervintern eller tidigt
på våren insamlade unge grenarna af
föregående årets tillväxt utgöra (torkade) den
officinclla drog, som i de nordiska landens
farmakopeer kallas qvesveds-stänglar (stipites
dulcamarae). De färske stänglarna hafva en
vidrig lukt, som saknas hos den torkade drogen.
Smaken är först bitter, synnerligast hos
barken, och efteråt söt, hvaraf namnet "bittersöta".
Drogen innehåller förnämligast i det gröna
barklagret alkaloiden solanin, som, då drogen
gifves i stora doser, medför en narkotisk verkan.
Enligt gammalt bruk ingå qvesveds-stänglar
i åtskilliga dekokter eller liknande beredningar,
hvilka gifvas såsom svettdrifvande och
urindrifvande mot kronisk reumatism och gikt. Ett
extrakt af bittersöta är upptaget i svenska
farmakopén, att användas för nyssnämnda ändamål.
Jfr Solanin. O. T. S.
Bittervatten, farmak., beredes genom en del
svafvelsyrad magnesia (engelskt salt,
magnesiumsulfat) i fem delar rent källvatten, som mättas
med kolsyregas. Intagandet af ett till två
glas af detta bittervatten, som är ett bland
de allmännast begagnade laxermedlen, verkar
i vanliga fall riklig afföring från
tarmkanalen, ofta nog med tämligen starka smärtor
eller "knip" i magen. – Mindre bittra i
smaken äro lösningar af citronsyrad magnesia i
kolsyradt vatten. Ett slags sådan lösning kallas
i våra apotek "franskt bittervatten". Det
gifves några naturliga slag af bittervatten, såsom
"Friedrichshaller bitterwasser", hvilket fås från
salinerna vid Hildburgshausen, och "Ungerskt
bittervatten", hvilka bägge utmärka sig genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
