Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biblisk inledning l. Isagogik - Biblisk teologi - Biblistik - Bibra, Ernst - Biceps - Bicêtre l. Bicestre - Bichat, Marie-François-Xavier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa till en riktig uppskattning och
behandling af bibeln nödiga förkunskaper, till hvilka
man räknat biblisk filologi, hermeneutik, kritik
och literaturhistoria, biblisk historia, kronologi,
geografi och arkeologi (de s. k. bibliske
hjelpvetenskaperna). I mera inskränkt och vanlig
mening förstås med isagogik en kritisk
framställning af de bibliska böckernas historia.
Isagogiken sönderfaller i två delar: en allmän,
som behandlar hela bibelkanon, och en speciel,
som behandlar de särskilda böckerna. Spår af
egentlig isagogik finnas först i Kassiodoros’
"Institutiones divinarum literarum".
Emellertid var det förnämligast genom reformationen
och genom den stora betydelse bibeln fick genom
henne, som den isagogiske vetenskapen började
studeras med ifver. Katolikerna togo dervid
försteget. Det första isagogiska verket från
denna tid är nämligen romersk-katolskt:
"Isagoge ad sacras literas" af Santes Pagninus
Lucensis (1540). Andra katolska isagoger äro
Richard Simon, Jahn, Hug, Scholz, Reusch m.
fl. – På den protestantiska sidan behandlades
isagogiken kritiskt af Semler, Eichhorn
(hvilken egentligen utbildade henne såsom
vetenskap), Bertholdt, De Wette, Reuss m. fl.; i en
mera konservativ och apologetisk riktning af
Carpzov, J. D. Michaëlis, Hengstenberg,
Hävernick, Keil, Guerike, Olshausen m. fl. På
en förmedlande ståndpunkt stå Schott,
Neudecker och Credner, hvilken sistnämnde är
den mest betydande i vetenskapligt afseende.
Den s. k. Tübingen-skolan framkallade stor
rörelse på den nytestamentliga bibelkritikens
område. Hon ansåg de flesta af Nya testamentets
böcker för oäkta och författade under en senare
tid, än den de vanligen uppgifvas tillhöra. Den
häftiga strid, som uppkom i anledning deraf,
frambragte icke något allmänt isagogiskt arbete,
men väl en mängd skrifter och motskrifter rörande
de särskilda böckerna, företrädesvis
evangelierna. Bland svenska arbeten i denne
vetenskap må nämnas "Grunddragen till den bibliska
isagogiken" af A. E. Knös (1863) samt
"Inlednings-vetenskapen till den heliga skrift" af M. G.
Rosenius (1872). E. J. Ö.
Biblisk teologi kallas den vetenskap, som
historiskt utforskar läroinnehållet i de bibliska
böckerna. Han har alltså till uppgift att, utan
något på förhand fattadt dogmatiskt intresse,
framställa utvecklingsgången af de religiösa
idéer, som uttalas i dessa böcker. I detta
hänseende har man, hvad Gamla testamentet
vidkommer, skilt mellan trenne utvecklingsformer:
patriarkalismen, mosaismen eller hebreismen (till
exilen) och judaismen; beträffande Nya
testamentet mellan tvänne: Kristi och apostlarnas
lärosätt. – Den bibliska teologien uppkom i
senare delen af 18:de årh., då de framsteg, som de
gamla språkens studium gjort, och den kritik,
för hvilken kyrkoläran utsattes, nödgade till en
noggrannare undersökning af hennes
öfverensstämmelse med de bibliska urkunderna. Om
under 16:de och 17:de årh. bibelforskningen
hufvudsakligen stod i den kyrkliga dogmatikens
tjenst (Schmid m. fl.), sökte deremot 18:de
århundradets rationalister att begagna henne
såsom ett vapen mot kyrkans lära (Teller, Semler,
Bahrdt m. fl.). Zachariä, hvilken i vetenskapen
införde benämningen biblisk teologi och så
kallade sitt 1771–75 utgifna verk, försökte
deruti att ställa sig på en förutsättningslös
ståndpunkt. Ännu bättre har emellertid den
objektiva hållningen iakttagits af det
innevarande århundradets författare på detta område:
Lor, Bauer, De Wette, Kaiser, von Cölln m. fl.
– Skarpast har motsatsen mellan historiskt och
dogmatiskt uppfattningssätt framhållits af
Tübingen-skolan (C. Baur). I närmare
öfverensstämmelse med kyrkoläran befinna sig
Hävernick, Oehler, Schmid, Hahn, Lutz m. fl. – Det
paulinska lärobegreppet har särskildt blifvit
framstäldt af Usteri, det johanneiska af Köstlin,
det petrinska af Weiss, och Hebreer-brefvets af
Riehm. E. J. Ö.
Biblistik (af Med.-Lat. biblisticus, hörande
till bibeln), bibelkunskap; kännedomen om allt,
som rör bibeln (bibeltolkningar,
bibelöfversättningar, bibelupplagor o. d.).
Bibra, Ernst, friherre von B., tysk
naturforskare, f. 1806, studerade först rättsvetenskap,
men egnade sig sedan åt naturvetenskaperna,
synnerligast kemien. En resa, som han 1849
företog till Brasilien och Chile, skildrade han
i Reisen in Südamerika (1854), Erinnerungen
aus Südamerika (1861) och Aus Chile, Peru
und Brasilien (1862). Nämnda resa gaf honom
äfven stoff till en mängd romaner och noveller.
Bland hans vetenskapliga arbeten må nämnas
Vergleichende untersuchungen über das gehirn
des menschen und der wirbelthiere (1854).
Biceps (af Lat. bis, två gånger, och caput,
hufvud), "tvåhöfdad". – Rom. mytol., binamn för
Janus. – Anat., benämning på en af
öfverarmens och en af lårets muskler.
Bicêtre l. Bicestre [bisätr], by i närheten
af Paris, numera belägen inom denne stads
befästningar. Ludvig IX grundade der ett
kartusian-kloster, hvilket 1632 af Ludvig XIII
bestämdes till invalidhus och under Ludvig XIV
förvandlades till ett fattig- och arbetshus
(hospital). I början af detta årh. innehöll det
dessutom ett slags tukthus för landstrykare,
bedragare och galèrslafvar. F. n. är det fattig-,
sjuk- och dårhus, med omkr. 2,800 bäddar. B.
får sitt dricksvatten från en i en klippa
urhålkad brunn, som är 97 m. (326 f.) djup.
Historiskt märkvärdigt är detta ställe såsom
skådeplatsen för de hemska blodscenerna under
revolutionen d. 3–5 Sept. 1792.
Bichat [bisja’], Marie-François-Xavier,
fransk naturvetenskapsman, f. 1771, d. 1802,
började 1797 i Paris hålla anatomiska och
kirurgiska föreläsningar, hvilka genast väckte
stort uppseende. 1800 offentliggjorde han bl.
a. Traité des membranes och Recherches sur
la vie et la mort samt 1801 Anatomie
générale, appliquée à la physiologie et à la
médecine. Af hans Traité d’anatomie descriptive
utgaf han sjelf de två första banden
(1801–02) och hade det tredje (som utkom 1803)
färdigt vid sin död. – B. studerade naturen
noggrannare än de fleste af hans föregångare. Han
visade, att djurkroppen är sammansatt af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
