Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibeltext - Bibeltryckstunnan - Bibelverk - Bibelöfversättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wir den ächten schrifttext der evangelien und
apostel?" (1873). E. J. Ö.
Bibeltryckstunnan, förv., är en s. k.
afkortning af tionden. Hon kallas så med anledning
af det sätt, hvarpå nämnde skatt till en början
(enligt ett Kongl. bref 1601) användes: nämligen
till bibelns öfversättning och tryckning på
svenska. Bibeltryckstunnan upphörde 1637 i
sammanhang med införandet af barnhustunnan,
men upptogs åter 1674 och anslogs då till
"Collegium antiqvitatis" i Upsala. Enligt ett
kungabref 1682 skulle hon användas till lärda
mäns underhåll och nyttiga böckers utgifvande.
Hvarje kyrkohärberge eller kyrka skulle erlägga
en tunna. Små sockenkyrkor kunde få lindring,
men den derigenom uppkomne bristen ersattes
af de större efter lika fördelning. En stor del
af denne skatt indrogs till kronan 1691.
Återstoden har sedan dess varit anslagen till
skolstaten. 1870 års riksdag anhöll hos Kongl. Maj:t,
att denna och åtskilliga andra dylika afgifter
(biskopens studieskatt och cathedraticum m. fl.),
hvilka förekommo inom de fordom danska
provinserna, måtte upphöra. På Gotland erlägges
bibeltryckstunnan af presterskapet, som jämväl
hos Kongl. Maj:t sökt befrielse derifrån. Kbg.
Bibelverk kallas literära arbeten, hvilka
innehålla hvad som behöfves till att rätt förstå
de bibliska skrifterna, således öfversättning,
förklaring, inledning, historiska och geografiska
upplysningar m. m. De förnämsta sådana verk
äro: "Engelska bibelverket" (öfv. på tyska 1748),
Starkes Synopsis (1733–44; N. testamentet,
öfvers. på svenska 1872, ännu ofullbordadt), J. P.
Lange, "Theologisch-homiletisches bibelwerk"
(2:dra uppl. 1861), Ch. K. J. Bunsen,
"Vollständiges bibelwerk für die gemeinde"(1858). Det
största svenska bibelverket är Gezeliernas (af
Johan Gezelius d. ä. och d. y., fader och son).
Det börjades 1674; Nya testamentet utkom 1711,
Gamla testamentet 1728; ny uppl. 1863–1866.
Populär och afsedd för uppbyggelsen är
Fjellstedts "Bibeln med förklaringar" (1849–1855;
ny uppl. 1868–75). I vetenskapligt
hänseende pålitligt är Melins "Den heliga skrift
i beriktigad öfversättning med förklarande
anmärkningar" (1858–65); nya upplagor under
utgifning. E. J. Ö.
Bibelöfversättningar. I. Gamla testamentet.
1) Grekiska: a) Den alexandrinska
öfversättningen, äfven kallad "Septuaginta" (d. ä.
sjuttio), ofta betecknad LXX. Enligt sagan
kallade den egyptiske konungen Ptolemaios
Philadelphos (284–246 f. Kr.) 72 judiska lärde
från Jerusalem, 6 från hvarje stam, för att
öfversätta Gamla testamentet på grekiska. Dessa
påstås hafva, utan att meddela sig med
hvarandra, utfört hvar sin öfversättning och
sedan jämfört arbetena, hvarvid alla
öfversättningarna befunnits ordagrant lika. Det verkliga
förhållandet torde hafva varit, att denna
öfversättning börjades under nämnde konungs
regering, men ej afslutades förr än omkr. midten
af 2:dra årh. f. Kr. En antydning om
densamma finnes i företalet till Jesu Syraks bok,
troligen författadt omkr. 130. Septuaginta
innehåller hela Gamla testamentet jämte
apokryferna. Öfversättningens olika beskaffenhet i
olika böcker visar, att hon gjorts af flere.
Pentatevken är bäst öfversatt; Psaltaren och
Predikareboken slafviskt ordagrant, stundom till
obegriplighet; de öfriga böckerna ofta mycket
felaktigt. Emellertid åtnjöt ifrågavarande
öfversättning det största anseende bland de
grekisktalande judarna, och citaten i Nya testamentet
äro ofta tagna från henne. Hon utgafs af
Tischendorf (4 uppl. 1869). b) Aqvilas
öfversättning (100–150 e. Kr.), slafviskt ordagrann.
c) Teodotions (omkr. 150 e. Kr.), en förbättring
af LXX. d) Symmachos’ (150–200 e. Kr.),
mera fri och på god grekiska. Af dessa tre
äfvensom af tre andra (Quinta, Sexta och Septima)
finnas endast fragment i Origenes’ "Hexapla".
e) Versio Veneta (i Venezia, troligen från 10:e
årh.). Hon omfattar endast vissa delar af Gamla
testamentet samt är gjord på barbarisk grekiska
och med slafvisk trohet mot den masoretiska
texten. – 2) Syrisk öfversättning af Paulus af
Tella i Mesopotamien (617 e. Kr.), slafviskt
ordagrann. – 3) Samaritansk öfversättning af
Pentatevken, ovisst från hvilken tid. – 4)
Kaldeiska öfversättningar af åtskilliga böcker, de
s. k. Targumim.
II. Hela bibeln eller blott Nya testamentet.
1) Latinska. a) Versio itala (italiensk),
sannolikt ett verk af flere öfversättare, uppkom i den
afrikanska kyrkan i 2:dra årh. Deraf finnas i
behåll: Nya testamentet och apokryferna, några af
Gamla testamentets böcker samt fragment af de
öfriga. Hon är slafviskt ordagrann samt utan
tvifvel flere gånger ändrad och interpolerad. Textens
derigenom förderfvade skick gaf anledning till –
b) öfversättningsarbetena af Hieronymus. På
uppmaning af den romerske biskopen Damasus I
företog sig denne lärde kyrkofader 382 i Rom
en kritisk granskning och bearbetning af Itala.
Sålunda förbättrade han först Nya testamentet,
dernäst Psaltaren i tvänne omgångar (först efter
Septuaginta: Psalterium romanum, sedan efter
Origenes’ text: Psalterium gallicanum). Det är
obekant i hvad mån detta arbete utsträcktes
öfver hela Gamla testamentet; i behåll finnes,
utom de nämnda, endast Jobs bok. Under
arbetets fortgång lärde Hieronymus sig inse
behöfligheten af en helt och hållet ny
öfversättning samt började en sådan 392 i Betlehem och
fullbordade densamma 405. Ehuru denna
öfversättning i noggranhet och trohet öfverträffar
sina föregångare, betraktades hon i början med
misstroende; men blef sedan allt mera erkänd
och antagen i hela vesterlandet, i synnerhet
från det 9:de årh. Från det 13:de har hon kallats
"Versio Vulgata" (den allmänna öfversättningen).
Enär texten blifvit betydligt korrumperad, lät
Karl den store Alkuin verkställa en revision.
Tridentinska mötet beslöt 1546, att inom den
romersk-katolska kyrkan Vulgata skulle såsom
autentisk trosnorm gälla lika med grundtexten.
Då sålunda en kyrkligt godkänd upplaga var
af nöden, lät Sixtus V år 1589 utgifva en
sådan, hvilken genom en bulla förklarades för
ofelbar. Men redan efter utgifvandet af första
bandet, som vimlade af grofva fel, måste hela
upplagan indragas. En ny bearbetning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
