Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergsmekanik. Se Bergshandtering och Bergsvetenskap - Berg-snultran - Bergsnämndeman, bisittare i en bergstingsrätt - Bergspredikan - Berg-spring, bot. Se Asplenium - Berg-sprängning, bergsv. Se Grufbrytning och Sprängämne - Bergsregemente - Bergsrätt - Bergsskola - Bergs slussar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergs-mekanik. Se Bergshandtering och
Bergsvetenskap.
Berg-snultran, Labrus maculatus, zool., den
störste bland Skandinaviens bergfiskar,
når vid Sverige en längd af omkr. 1/2 m.
(15–18 tum) och kan i sydligare trakter blifva
ända till 0,6 m. (2 f.) lång. Bergsnultran
har en ganska stor geografisk utbredning:
hon finnes vid nordvestra kusten af Afrika,
förekommer öfver allt i Medelhafvet och går ända
upp till Trondhjemstrakten. Vid Bohus län är hon
icke sällsynt, men tyckes hålla sig på enstaka
platser i mellersta skärgårdsbandet. Grundtonen
i hennes ryggfärg är grön, med svart anstrykning
och stora, sicksack-ställda, men föga skarpt
markerade mörka fläckar; på buken är hon
blå. Fjällkanterna äro rödgula. På käkar,
kinder, gällock och frambuk bildar denna färg
ett nät af masklikt slingrande streck. De mörka
bröstfenorna äro vid roten blåa; rygg-, stjert-
och anal-fenorna äro tecknade med blåa fläckar,
ställda i rader. De yngre berg-snultrorna
äro ljusare, mera rödbruna. För öfrigt vexlar
färgen, så att man knappast finner två individer
fullkomligt lika. – Oaktadt sin storlek och sitt
fasta kött – af mången prisadt såsom välsmakande
– är bergsnultran, liksom våra öfrige bergfiskar,
föga värderad såsom födoämne. Sjelf lefver
hon af fiskar, kräftor och blötdjur. I Norge,
vid hvars kuster hon förekommer i större mängd,
kallas hon berggylta eller berggalt, till följd
af de tjocke läpparnas likhet med ett svintryne.
F. A. S.
Bergsnämndeman, bisittare i en bergs-tingsrätt.
Bergspredikan kallas det af Jesus på ett berg
(enligt traditionen "Saligheternas berg", nära
Tabor i Galileen) hållna tal, som meddelas i
Matt. 5–7 kap. Hon finnes i en mera kortfattad
form hos Luk. 6: 20 o. f.
Berg-spring, bot. Se Asplenium.
Berg-sprängning, bergsv. Se Grufbrytning och
Sprängämne.
Bergsregemente, krigsv., är namnet på en kår, som
under krigstid fordom inom bergslagen uppsattes
efter bevillning. Den bildades vid behof och
upplöstes efter krigets slut. Ett bergsregemente,
bestående af fotfolk, "fans åtminstone 1644,
1657–58, 1674–77. 1700–01, 1718–22, 1731–33 och
1743". Äfven ett "bergskavalleri-regemente"
omtalas. På 1720-talet nämnes manskap af
bergsregementet såsom tilldeladt Ribbingska
och Adlerfeltska regementena. Sannolikt var
bergsregementet en utveckling af den under
Karl IX, och möjligen tidigare, förekommande
"bergsfanan" (rytteri) och "bergsfänickan"
(fotfolk), af hvilka den förra uppsattes
af bergsmännen i Kopparberget mot befrielse
från utskrifning; den senare uppsattes 1611,
förmodligen af Nora och Linde bergslag, samt
förstärktes till 300 man. G. U.
Bergsrätt är det gemensamma namnet på
åtskilliga inom Sala bergslag förekommande
sammanträden för bestämmandet af skatter,
tillsättandet af tjenster och afgörandet af
ekonomiska frågor. Landshöfdingen i länet eller
bergshauptmannen är ordförande, och
ledamöterna utgöras af medlemmar dels af bergslaget,
dels af staden Salas magistrat och
röstberättigade innevånare.
Bergsskola, ett läroverk, vid
hvilket meddelas praktisk och teoretisk
undervisning i till bergsvetenskapen hörande
ämnen. Tyskland eger dylika anstalter i sina
"berg-akademien", Frankrike i sina "écoles des
mines". Bergsakademien i Freiberg (Sachsen),
grundlagd 1765, är en af Europas förnämsta
bergsskolor och utgör liksom medelpunkten för
all bergsvetenskap i Tyskland. Österrike har
bergsskolor i Leoben och Przibram, Ungern i
Schemnitz, Frankrike i Paris och St. Etienne,
Ryssland i Petersburg (bergkadettkåren) och
England i London ("royal school of mines"). I
Amerika fins en bergsskola förenad med Columbia
college i New-York.
Sverige har tre bergsskolor: en högre, i
Stockholm (förut i Falun), samt elementarskolor
i Falun och Filipstad. Omkr. 1808 lär det för
första gången, hufvudsakligen med afseende
på kopparsmältningen och markscheideriet,
hafva ifrågasatts att bilda en bergsskola i
Falun för bildande af underordnade tjenstemän
vid bergslagen. Saken kom dock ej till
stånd förr än med år 1822. Undervisningen
fortgick sedan, med undantag af år 1836, till
slutet af 1868. Lärokursen var två-årig. I
allt hade 402 elever begagnat sig af
undervisningen. 1869 (September) flyttades
skolan till Stockholm. Hon är nu sammanslagen
med Tekniska högskolan och utgör en gren af
dennas tredje afdelning, men har, ehuru hon
lyder under nämnda högskolas direktion, en egen
föreståndare. Fyra ordinarie lärare finnas,
nämligen professorer i metallurgi och hyttkonst,
i gruf-vetenskap och i bergsmekanik samt en
lektor i metallurgi. Undervisning meddelas i
bergskemi samt allmän och speciel metallurgi
med en vidsträcktare kurs i jernets metallurgi,
vidare i tillämpad bergartlära och gruf-vetenskap
samt i allt hvad till bergsmekaniken hörer,
såsom konstruktion af vattenverk, hammarverk,
valsverk, blåsverk, uppfordringsverk m. m. Skolan
åtnjuter ett årligt statsanslag af omkr. 23,000
kr. samt för elevernas praktiska undervisning
i jernhandtering och grufbrytning vid bruk
och bergverk ett anslag af Jernkontoret
(15,000 kr. för 1875). Kursen räcker nära 1 1/2
år, undervisningen är kostnadsfri, och af
statsanslaget äro 1,000 kr. anslagna till
stipendier.
Bergs-elementar-skolan i Filipstad stiftades 1830
af bergmästaren F. v. Schéele och har derefter
uppmuntrats genom anslag af brukssocieteten
och staten. – Den nuvarande bergsskolan i Falun
bildades, sedan den der förut varande blifvit
flyttad till Stockholm. Båda dessa skolor afse
utbildning af bruksbetjente i lägre grader
samt förmän och gruffogdar. Undervisningsämnena
äro de samma som vid bergsskolan i Stockholm,
men både inträdesfordringarna och kurserna äro
mindre. Th. N-m.
Bergs slussar, vid östgöta-linien af Göta kanal,
bilda den största sammanhängande slusssamlingen
på hela kanalsträckan. De förmedla öfvergången
från sjön Roxen till den 40 m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
