Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berg. Socken i Vestergötland - Berg, Magnus - Berg, Jens Kristian - Berg, Fredrik Vilhelm Rembert von - Berg, Fredrik Niklas - Berg, Isak Albert - Berg, Per Gustaf - Berg, Fredrik Teodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1875). B. utgör jämte Klöfsjö, Rätan och Åsane
kapellförsamling ett konsistorielt pastorat af
2:dra kl., Hernösands stift, Jämtlands södra
kontrakt.
Berg, Magnus, norsk konstnär, f. 1666,
d. i Köpenhamn 1739, var först i tjenst hos
ståthållaren U. F. Gyldenlöve, som blifvit
uppmärksam på hans talang för träskulptur
och genom sitt inflytande skaffade honom
kungligt understöd för studieresor i Italien
och andra land. Som skulptör af vaser
o. d. anses B. stå mycket högt, hvaremot
hans försök som målare icke slogo lyckligt
ut. Af hans arbeten finnas många i Köpenhamn.
Y. N.
Berg, Jens Kristian, norsk historiker och
jurist, f. 1775 i Köpenhamn, blef 1792 student,
var 1795–98 amanuens vid kongl. biblioteket
och blef 1800 volontär i räntekammaren. På
kallelse af grefve Wedel blef han 1803
"sorenbirkeskriver" i dennes grefskap,
Jarlsberg, och bodde derefter på gården
Gulli (vid Tönsberg) till 1814, då han
utnämndes till justitiarius (president)
i Akershus stiftsöfverrätt, från hvilket
ämbete han tog afsked straxt före sin död,
1852. Som ämbetsman och som ledamot i flere
komitéer o. s. v. utvecklade B. en betydlig
verksamhet. 1814 var han medlem af det storting,
som beslutade föreningen med Sverige, och
1816–17 uppehöll han sig i Köpenhamn såsom
norsk kommissarie för att bestämma Norges andel
i Danmarks statsskuld. Han var i besittning af
en omfattande historisk lärdom, hvars frukter
mestadels äro att söka i de noter, med hvilka han
försåg andras arbeten, och företrädesvis i de
två källskriftsamlingarna Budstikken (1817–29)
och Samlinger til det norske folks og sprogs
historie (1833–39). Hans enda större, särskildt
utgifna, arbete är Historisk underretning om
landevärnet o. s. v. (1830). Den tid, med
hvilken B. som historiker mest sysselsatte
sig, var perioden efter 1537. Enligt hans
uppfattning blef Norge under denna tid ytterst
orättvist behandladt af den danska regeringen,
och hans harm deröfver framträder synnerligen
skarpt i hans skrifter, hvilka oaktadt denna
ensidighet hafva verkligt värde. Ingen annan
norsk historiker har ännu framdragit ett så rikt
material till den ifrågavarande tidens historia.
Y. N.
Berg, Fredrik Vilhelm Rembert von, rysk
statsman, f. i Livland 1790, inträdde 1812 i
armén för att deltaga i fälttåget mot Napoleon,
under hvilket han inom kort avancerade till
öfverstelöjtnant. Sedermera gjorde han
flere resor i södra Europa och orienten,
var attache-rad vid de ryska beskickningarna
i München och Neapel, deltog i turkiska
fälttåget 1828–29, i kufvandet af polska
upproret 1830–31 samt i ungerska fälttåget
1849. Vid samtliga dessa tillfällen ådagalade
han mycken såväl militärisk som diplomatisk
skicklighet. Under orientaliska kriget 1853–56
utnämndes B. (1855) till generalguvernör i
Finland, på hvilken post han qvarstod till
1861. Hans organisatoriska förmåga röjde sig i
åtskilliga åtgärder till främjande af landets
ekonomiska utveckling. Finlands förste jernväg,
den 1858 påbegynta jernbanan emellan Helsingfors
och Tavastehus, tillkom i väsentlig mån på hans
initiativ.
Deremot förhöll sig B., som var en personifikation
af det Nikolaiska systemet, fientligt mot de
kraf på förverkligande af Finlands politiska
författning, hvilka efter Alexander II:s
uppstigande på Finlands och Rysslands troner
alltmera läto sig förnimmas inom det finska
samhället. Särskildt ådrog han sig allmän ovilja
genom förföljelser mot pressen. Den allmänna
opinionen blef honom slutligen öfvermäktig,
och år 1861 bortkallades han från Finland. Två
år senare, under polska upproret, utnämndes han
efter storfurst Konstantin till ståthållare i
Polen, i hvilken egenskap han undertryckte
upproret och bedref detta konungarikes
omorganisation till en "Weichselprovins". Döden
träffade honom 1874 i Petersburg, under det
kejsar Alexander gjorde honom ett besök. 1856
hade han blifvit upphöjd i finskt grefligt stånd.
R. C.
Berg, Fredrik Niklas, tjensteman och
skriftställare, f. på Brostorp i Halland
d. 13 Febr. 1802, tjenstgjorde vid landsstaten
till 1856, då han blef kassör vid elektriska
telegrafverkets centralstation i Stockholm. Han
är känd som en skicklig öfversättare och har
till svenska öfverflyttat bl. a. vid pass 250
teaterpjeser.
Berg, Isak Albert, sånglärare, f. i Stockholm
d. 22 Sept. 1803, inskrefs efter aflagd
examen 1824 i k. kansliet, men egnade sig
snart åt sångkonsten och studerade för Siboni
i Köpenhamn. 1827–29 reste han i Tyskland och
Italien, uppträdde på konserter, debuterade i
"Jefta" i Venezia 1828 samt utförde sedan i
Triest och andra städer en mängd tenorpartier
i italienska operor. Efter sin återkomst till
Stockholm blef han 1831 hofsångare och ledamot
af Musikaliska akademien. 1831–50 och 1862–70
hade han anställning såsom sångmästare vid
k. operan. Derjämte utvecklade han en storartad
verksamhet såsom privat sånglärare. Bland hans
elever, som påstås uppgå till ett antal af
öfver 2,000, må nämnas Oskar II, prins Gustaf,
Jenny Lind, Oskar Arnoldson, Amalia Riego m. fl.
A. L.
Berg, Per Gustaf, f. i Upsala d. 5 Jan. 1805,
blef student derstädes 1821, var bokhandlare
i Stockholm 1828–42 och boktryckare i denne
stad 1842–75. Han har samlat och utgifvit
bl. a. Anteckningar om svenska qvinnor (1864) och
Svenska minnen på utländska orter (1874). Bland
de mer än 500 arbeten, som utkommit på hans
förlag, är ett Svenskt konversations-lexikon
(1845–52), i hvilket han sjelf var medarbetare.
Berg, Fredrik Teodor, läkare, statistiker,
f. i Göteborg d. 5 Sept. 1806, blef student i
Lund 1823 och efter aflagda examina kallad till
docent i anatomi (1836). Någon lärareverksamhet
vid universitet kom han dock aldrig att utöfva:
Stockholms sjukvårdsanstalter och medicinska
högskola skyndade att tillgodogöra sig
den lefvande förmågan. Först vid Allmänna
garnisonssjukhuset och sedan vid Allmänna
barnhuset utöfvade han en omfattande praktisk
verksamhet samt förordnades derjämte att
förestå lärareplatser vid Karolinska institutet
först i rättsmedicin (1841–45) och derefter i
pediatrik. Under tiden hade han (1842) utnämnts
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
