Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Becker, von - Becker, Rudolf Zacharias - Becker, Karl Ferdinand - Becker, Karl Friedrich - Becker, Wilhelm Adolf - Becker, Karl Ferdinand - Becker, Peter Villemoes - Becker, Johann Philipp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mångåriga studier i utlandet, synnerligen i
Frankrike. Han innehar, företrädesvis genom
sina bilder ur Finlands folk- och hemlif,
ett aktadt rum bland sitt fäderneslands
konstnärer. H. W. V.
Becker, Rudolf Zacharias, tysk
folkskriftställare, f. 1752, d. 1822, uppsatte
som lärare vid den Basedowska "Philantropin"
i Dessau "Dessauische zeitung für die jugend"
(1782), hvilken, sedan B. 1784 flyttat till
Gotha, fick namnet "Deutsche zeitung für die
jugend" och 1797 blef kallad "Nationalzeitung
der deutschen". 1792 fick B. privilegium på
utgifvandet af "Allgemeiner reichsanzeiger",
som 1806 fick titeln "Allgemeiner anzeiger der
deutschen". Af fransmännen blef han 1811,
för en uppsats i Nationalzeitung, kastad i
fängelse. För de lidanden, hvilka han der
utstod under 17 månader, redogjorde han i en
skrift, som utgör ett intressant bidrag till den
tidens historia. B:s förnämsta verk är folkboken
Noth- und hülfsbüchlein für bauersleute oder
lehrreiche freuden- und trauergeschichte des
dorfes Mildheim (1787–98), i hvilken han
på ett lefvande och tilltalande sätt visar,
huru ett förvildadt samhälle kan förbättras
genom en ändamålsenlig sjelfbildning. Denna bok
fick stark afsättning och anses hafva ganska
betydligt inverkat på folkbildningens höjande
i Tyskland. B. grundlade Beckerska bokhandeln
i Gotha.
Becker, Karl Ferdinand, tysk språkforskare,
f. 1775, d. 1849, studerade först teologi,
egnade sig derefter åt läkarevetenskapen och
innehade flere olika befattningar, till dess
han 1815 bosatte sig i Offenbach för att der
utöfva medicinsk praktik. 1823 anordnade han
i sitt hem en uppfostringsanstalt, hvilken
han sjelf förestod och som inom kort vann
mycket förtroende. Hans lärareverksamhet
föranledde honom att ifrigt vinnlägga sig
om språkvetenskapen, till hvilken han redan
förut känt sig dragen. B. utarbetade en
stor mängd filologiska arbeten, bl. a. Die
deutsche wortbildung (1824), Ausführliche
deutsche grammatik (1836–39), Schulgrammatik
der deutschen sprache (1831; 10 uppl., under
titeln Handbuch der deutschen sprache, utgafs
af Th. Becker 1872), Leitfaden für den
ersten unterricht in der deutschen sprachlehre
(1833, 8:de uppl. 1870), Organism der deutschen
sprache (1841–42), Der deutsche stil (1848,
2:a uppl. 1870), Lehrbuch des deutschen stils
(1850).
Påverkad hufvudsakligen af W. von Humboldts
forskningar, hvilkas resultat han likväl i ganska
betydlig mån missförstod, ville B. åstadkomma
en omdaning af grammatikan, derigenom att han
gjorde ordens betydelse i stället för deras
form till grundval för sitt system. Spåket
är, enligt hans mening, en efter strängt
logiska lagar bildad organism. Alla särskilda
ordformer utvecklas ur satsen, och derför skall
grammatikan utgå från betraktelsen af den i
satsen uttryckte tanken. En grammatika, som
har begreppsförhållandena till grundval, blir en
grammatika för alla språk, efter som begreppen
äro sig lika öfverallt. B. arbetade således
på uppbyggandet af en "filosofisk språklära",
men kom derigenom ofta i
strid med den historiska språkforskningens
resultat. Hans åsigter rönte stor uppmärksamhet,
ända till dess J. Grimm uppvisade det felaktiga
i hans uppfattning. Emellertid skrefvos en mängd
läroböcker efter B:s plan, bl. a. af R. J. Wurst,
af hvars "Praktische sprachdenklehre",
P. E. Svedboms bekanta "Utkast till satslära"
är en öfversättning och bearbetning. Äfven
"Läran om satsens bildning" af G. V.
Sylvander och Landgrens svenska grammatika äro
utarbetade efter Beckers s. k. logiska metod,
som förr, särdeles på 1850-talet, åtnjöt stort
anseende äfven i Sverige.
Becker, Karl Friedrich, tysk historieskrifvare,
f. i Berlin 1777, var 1798–1800 medlem af
seminariet for lärda skolor i Berlin. Död
1806. Hans hufvudarbete är Die weltgeschichte
für kinder und kinderlehrer (9 bd, 1801–05;
flere upplagor på svenska), hvilket genom sin
ändamålsenliga plan och lifliga framställning
vann utomordentligt bifall. Senare bearbetningar
af detsamma hafva gifvit det större vetenskapligt
värde, men också utplånat dess ursprungliga
populära prägel och behag. B. har ock skrifvit
Erzählungen aus der alten welt für die jugend
(1801–03).
Becker, Wilhelm Adolf, tysk fornforskare,
f. 1796, d. 1846 som professor i klassisk
fornkunskap vid universitetet i Leipzig, gjorde
medelst flere skrifter, hvilka utmärka sig
genom en liflig och tilltalande framställning,
allmänheten bekant med det antika lifvet. Af hans
arbeten må nämnas: Gallus oder römische scenen
aus der zeit des Augustus (1838) och Charikles,
oder bilder altgriechischer sitte (1840), båda
arkeologiska studier i romanform. B:s förnämsta
verk är Handbuch der römischen alterthümer
(1843–46), efter författarens död fortsatt af
Marquardt.
Becker, Karl Ferdinand, tysk orgelspelare och
musikalisk skriftställare, f. 1804 i Leipzig,
blef 1837 organist i nämnde stad och var 1843–56
professor vid dervarande konservatorium. Han
var ifrig medarbetare i "Neue zeitschrift für
musik" och redigerade en tid "Allgemeine
musikalische zeitung". B. är berömd både som
orgelspelare och komponist, men egentligen är
det inom musikliteraturen, som han gjort sig
ett stort namn. Af hans skrifter må framhållas:
Systematisch-chronologische darstellung
der musikalischen literatur (1836–39), Die
hausmusik in Deutschland im 16:n, 17:n und 18:n
jahrh. (1840), Die tonwerke des 16:n und 17:n
jahrhunderts (1847), Die tonkünstler des 19:n
jahrhunderts (1849) m. fl. A. L.
Becker, Peter Villemoes, dansk historiker,
f. 1808, var 1839–75 prest på landet. För
arkivforskningar gjorde han 1836–38 utländska
resor, bl. a. till Sverige, och nedlade frukten
af dessa i Samlinger til Danmarks historie under
kong Frederik III:s regjering (1847–57). Hans
mindre afhandlingar utkommo 1875–76 i 2 band.
E. Eg.
Becker, Johann Philipp, tysk radikal politiker,
f. 1809 i Frankenthal i Pfalz, var först
borstbindare, men slog sig efter revolutionen
1830 med ifver på politik. 1837 flyttade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
